”Omställning handlar inte om att justera lite i marginalen”

Hur kan vi ställa om till ett hållbart liv bortom rådande normer och maktstrukturer? Hur kan vi gå från tekniska lösningar och individfokus till systemförändring? Detta undersöker forskare just nu i två projekt vid KTH.

Den svenska hållbarhetsdebatten präglas av en stark individualisering och moralisering, där fokus ligger på individer i egenskap av konsumenter. Det har Pernilla Hagbert, forskare vid KTH, och hennes kollegor sett både i tidigare forskning och i det pågående projektet Normy.

I Normy, och även i det parallella projektet, Könad hållbarhet med delvis samma forskare, väljer forskarna i stället systemkritiska perspektiv. Forskarna utgår från att det är samhällssystemen i sig och inte individen som behöver ändras för att samhället ska bli hållbart.

Båda projekten använder normkritisk design, det vill säga design som synliggör och kritiserar normer, för att lyfta fram sådant som skaver i hållbarhetsdebatten och vända på perspektiven. I Normy-projektet har forskarna valt ut två områden som de tycker att det inte pratas så mycket om och som just präglas av många normer – arbetsliv och familjebildning.

Flytta fokus från gröna symbolhandlingar

När det gäller arbetslivet vill forskarna flytta fokus från det som de kallar gröna symbolhandlingar, som sopsortering på arbetsplatsen eller att skriva ut dubbelsidigt, till större frågor som produktions- och konsumtionsflöden. Därför ställer de frågor om vad som skulle hända om samhället tar klimatfrågan på allvar och ställer om arbetslivet, utan att rådande system och maktförhållanden ändras, och vad det skulle innebära för olika grupper av arbetstagare.

När det gäller familjebildning utgår de bland annat från Seth Wynes och Kimberly Nicholas uppmärksammade studie om att den största utsläppsminskningen en individ kan göra är att skaffa färre barn.

– Det finns ett problematiskt samtal kring befolkning som lätt kommer in på brungröna tendenser och som används som ett slagträ av problematiska intressen. Vi försöker vända och vrida på det. Vi arbetar med konceptet familjeplanering som ofta används i länder i det globala syd för att utbilda kvinnor kring preventivmedel och begränsa barnafödandet, men här lägger vi i stället fokus på den svenska medelklassen och barnafödande utifrån ett miljöperspektiv, säger Pernilla Hagbert.

Design som provokation

I workshops har deltagare diskuterat en hypotetisk lag om max tre vuxna på varje nyfött barn. Deltagarna diskuterade även avvägningen mellan att begränsas av exempelvis en lag jämfört med att själv välja, eller välja bort, att skaffa barn.

– Poängen är att vi behöver diskutera vilket slags samhälle vi behöver ställa om till för att kunna fortsätta att skaffa barn – inte inskränka människors förmåga att bilda familj.

I det parallella projektet Könad hållbarhet ligger större fokus på boende och omställning i vardagslivet. Här har forskarna bland annat gjort en designprototyp av ett återvinningsbälte. I bältet finns små fack för exempelvis plast och returpapper. Tanken är att bältet ska signalera individualiseringen som präglar hållbarhetsdebatten i dag, där enskilda privatpersoner sorterar sitt avfall snarare än att resursflöden i industrin och samhället i stort ställs om.

– Vi tar inte fram designkoncepten som lösningar, utan som provokationer som kan väcka diskussion, säger Pernilla Hagbert.

Maktstrukturer i ett omställt samhälle

Ett annat kännetecken för hållbarhetsdebatten i Sverige är ekomodernism, vilket innebär en tilltro till tekniska lösningar inom rådande system. Både projektet Normy och tidigare studier visar att hållbarhet ofta ses som något det råder konsensus kring, som en avpolitiserad självklarhet som alla vinner på.

– Vi ser i vår forskning att det finns en tendens att osynliggöra normer och maktrelationer när människor pratar om en omställd framtid – att en hållbar framtid skulle bli rättvis per automatik. Vi ser behovet av att belysa de maktstrukturer som finns i våra ojämlika samhällen och hur de kan reproduceras även i ett omställt samhälle, säger Pernilla Hagbert.

Pernilla Hagbert betonar att den svenska hållbarhetsdebatten till viss del håller på att förändras. De senaste fem åren har det talats mer om beteendeförändringar, men det är fortfarande fokus på individer och en ekomodernistisk tolkning av hållbarhet.

– Inom forskningen ser vi att människors enskilda beteende måste förstås i relation till normer, system och politik. Hållbar omställning handlar inte om att justera lite i marginalen utan om att prata om essensen i hela samhällsbygget. I de här projekten ser jag som vår viktigaste roll att synliggöra, problematisera och hitta andra sätt för aktörer på olika nivåer att jobba.