Unga som engagerar sig i miljöfrågan och som tror på forskning och förändring har lättare att tackla miljöproblematiken utan att känna hopplöshet. Nu vill forskare i Göteborg fånga upp de unga som oroar sig för miljön, men som inte lyckas kanalisera sin oro.

– Man säger så ofta till ungdomarna att de är vårt framtidshopp, det tycker vi är orättvist. Det ska inte vara upp till dem att lösa det här, det är vi vuxna som bär huvudansvaret. Vi vill ingjuta hopp genom att visa vilka verktyg som finns och vad som faktiskt görs, säger Malin Rosengren, biolog och projektledare för Ocean Blues vid Centrum för hav och samhälle på Göteborgs universitet.

Upprinnelsen till Ocean Blues är de många frågor som centret får från skolor som efterlyser föreläsningar om tillståndet för havsmiljön. Intresset för just miljöfrågor med koppling till havet syns också i exempelvis Världsnaturfondens senaste klimatbarometer där plast och föroreningar i havet är något som oroar svenskarna nästan lika mycket som klimatförändringar. I den senaste rapporten från SOM-institutet är tillståndet i havsmiljön det som hamnar högst i kategorin samhällsfrågor som oroar.

– Vi jobbar ju med de här frågorna men blev ändå förvånade över hur människors oro för tillståndet i haven sticker ut i de här rapporterna. I medierna möter vi starka bilder av plast i havet och döende korallrev, det väcker känslor och engagemang.

Olika sätt att hantera klimatoro


Malin Rosengren, projektledare för Ocean Blues, Göteborgs universitet. Foto: Josefin Bergenholtz

En annan viktig byggsten i projektet är tidigare studier om ungdomars strategier för att hantera klimatoro och klimatångest. Studier vid Örebro universitet har beskrivit hur unga mår kopplat till klimatfrågan, beroende på hur de tacklar den.

De som förnekar allvaret i frågan eller väljer att blunda för det har ofta en känsla av att inte kunna påverka. Sämst mår de som distanserar sig genom att undvika klimatfrågan samt de som tar till sig information och försöker göra livsstilsförändringar, men som fokuserar på problemen.

De ungdomar som mår bättre är de som som är både välinformerade och engagerade, som aktivt gör något i klimatfrågan, till exempel de som är med i Fridays for future. De tror på en förändringskraft i samhället och i politiken och de tror på forskarna, på att problemen går att lösa.

– Om vi då kan visa att det pågår mycket arbete och satsas mycket forskningsmedel inom de här områdena, och berättar om det arbete vi gör för att lösa de här problemen så tror vi att det kan bidra till att visa att situationen inte är hopplös, säger Malin Rosengren.

Mår dåligt i smyg

Sedan i våras pågår arbetet för att nå i första hand gymnasielever. Då satte coronaviruset käppar i hjulen och skolbesöken uteblev. Nu är skolbesöken igång igen, med föreläsningar, workshops och universitetsbesök med fyra olika teman: plast i havet, biologisk mångfald, klimatförändringar och kemiska föroreningar.

– Det finns redan ett starkt engagemang bland många elever. Det är förstås oftast de eleverna som hörs, men vi ser att många redan har startat en miljögrupp på sin skola, de kan ha fått skolan att servera mer vegetarisk mat eller ha fått den lokala Icabutiken att använda papperspåsar i stället för plastpåsar.

Vi vill även nå de som går runt och mår dåligt i smyg, målet är att fånga upp dem och visa att det finns många möjligheter att engagera sig.

– Men vi vill även nå de som går runt och mår dåligt i smyg, målet är att fånga upp dem och visa att det finns många möjligheter att engagera sig.

Under hösten drar också en annan del av projektet igång. Eco Action är en digital plattform inom projektet, med tips om hur unga kan engagera sig. Det kan handla om att inspirera till konstprojekt, Göteborgsbaserade dancechallartisten Eywas video om biodiversitet och avskogning är ett exempel, eller om att erbjuda möjligheter att skapa ett filmprojekt med en filmproducent.

– Många bilder från tillståndet i haven är tunga att smälta, men vi vill inte lämna någon med en ännu större oro. I stället vill vi inspirera till engagemang och aktivt deltagande. Det hoppas vi att vårt projekt ska bidra till, säger Malin Rosengren.