Vid universitetens nationalekonomiska institutioner råder idag ett monopol för neoklassisk teori. Neoklassiska ekonomer pläderar för konkurrens på varumarknader, men konkurrens kan på samma sätt vara till fördel inom vetenskapen och vidga perspektiven. Det skriver Peter Söderbaum, professor emeritus i ekologisk ekonomi.

Fokuserar vi på rätt saker när det gäller klimatfrågan och hållbar utveckling i vidare mening? Vi är överens om att utsläppen av koldioxid skall reduceras liksom att internationellt samarbete och övergripande kontrollsystem är nödvändiga. Men hur kommer vi dit? Räcker det att identifiera utsläppskällor och kolsänkor och att utveckla tekniska lösningar inom ramen för vårt nuvarande politisk-ekonomiska system? Eller är det så att vi bör vidga perspektiven?

Kan dagens utmaningar hanteras inom ramen för dominerande vetenskapssyn, dominerande idéer om nationalekonomi och företagsekonomi och dominerande ideologier? Räcker det att modifiera befintliga institutioner och att aktörer i olika roller skärper sig några snäpp när det gäller ideologiska uppfattningar och verksamhetsidéer? Räcker det om individer i olika roller betänker sitt samhällsansvar?

Peter Söderbaum
Peter Söderbaum, professor emeritus, ekologisk ekonomi

Vi lever i ett demokratiskt samhälle vilket innebär att diskussion bör uppmuntras även i fall där aktörerna saknar tvärsäkra idéer om vad som bör göras.

Värderingar är alltid närvarande

Tar universiteten sitt samhällsansvar på ett fruktbart sätt till exempel? Svaret varierar ganska säkert mellan universitet och aktörer knutna till universitet. Det finns både negativa och positiva exempel på hur man arbetar med klimat- och andra miljöfrågor. Jag skall här främst diskutera utbildning och forskning inom nationalekonomi och företagsekonomi som spelar en nyckelroll när det gäller styrsystem inom samhälle och organisationer.

Inom dessa områden talar man gärna om specialiseringens fördelar. Lärare och forskare skall eftersträva värdeneutralitet. Vetenskapens företrädare bör söka sanningen och lämnas ifred från politiska influenser. Politik är för politikerna.

En så enkel fördelning av arbetsuppgifter kan ifrågasättas. Gunnar Myrdal, professor i nationalekonomi och en av de internationellt mest citerade svenska nationalekonomerna, hävdade att värderingar alltid är närvarande i nationalekonomisk forskning och utbildning (1978).

Varje teoretiskt perspektiv i nationalekonomi är samtidigt specifikt i ideologiskt avseende. Påståendet att ”värderingsfri nationalekonomi är en illusion” utgör en av slutsatserna i en studie som granskar såväl den dominerande neoklassiska nationalekonomin som olika alternativa skolbildningar d.v.s. feministisk ekonomi, klassisk institutionell ekonomi och ekologisk ekonomi (von Egan-Krieger, 2014).

När jag som forskare och lärare är missnöjd med neoklassisk miljöekonomi handlar det inte bara om vetenskap utan samtidigt också om ideologi.

Johan Rockström, Stockholm Recilience Centre och Svante Axelsson, Naturskyddsföreningen är två ledande aktörer i miljö och klimatdebatten. De gör imponerande insatser och ingen kan tvivla på deras engagemang för att komma till rätta med t ex klimatproblemen. Men de tenderar att undvika grundläggande perspektivfrågor inom ramen för national- och företagsekonomi och undviker därmed också att ifrågasätta institutionella strukturer i vårt nuvarande politisk-ekonomiska system. Problemlösningsansatsen begränsas därmed systematiskt.

Alternativen bör lyftas

Slutsatsen av detta är att vi som forskare i relation till klimatproblemen bör lyfta frågor som rör:

  • Alternativa teoretiska perspektiv inom national- och företagsekonomi
  • Alternativa ideologiska infallsvinklar

Detta bör ske inom ramen för ett demokratiskt förhållningssätt där pluralism råder och olika perspektiv/åsikter respekteras (Söderbaum och Brown 2010).

Kopplingarna mellan vetenskap, ideologi och institutionella förhållanden bör särskilt uppmärksammas. Hittills har neoklassisk teori med dess fokusering på marknader i hög grad legitimerat nyliberalismen och strukturer i vårt nuvarande politisk-ekonomiska system.

Och detta politisk-ekonomiska system har nu visat sig vara lågpresterande när det gäller hantering av klimatproblem. Då gäller det att artikulera alternativ såväl på vetenskaplig som ideologisk nivå.

Ett begränsat sätt att se ekonomi

Vad är det då i neoklassisk teori som är så ideologiskt kanske någon frågar. Exemplen är många. Sättet att se på ”ekonomi” är reduktionistiskt och fokuserar på marknader och det monetära (penningmässiga). Dagens utmaningar är i hög grad icke-monetära. Sättet att se på aktörer eller agenter i ekonomin är speciellt och begränsat. Det handlar om individer/hushåll, vinstmaximerande företag och statsmakt. Var finns ideella organisationer, kommunala förvaltningar i detta; var finns universiteten?

Den analys på samhällsnivå som förordas, så kallad cost-benefitanalys, CBA, är extremt teknokratisk med innebörd att nationalekonomerna med sin metod dikterar priser och därmed vad som skall ses som korrekta värderingar när olika effekter vägs mot varandra.

Vid universitetens nationalekonomiska institutioner råder idag ett monopol för neoklassisk teori. Neoklassiska ekonomer pläderar för konkurrens på varumarknader men konkurrens kan på samma sätt vara till fördel inom vetenskapen.

Det systematiska undvikandet av konkurrens som vi sett under de senaste decennierna återspeglar enligt min mening en gigantisk missallokering av forsknings- och utbildningsresurser.

Innebörden av ovanstående kritik av neoklassisk teori skall inte tolkas i ”paradigm-shift” termer. Neoklassisk teori med dess olika modeller kan fortfarande ses som potentiellt relevanta. Men vare sig det handlar om individer, företag (och andra organisationer) eller statlig politik finns alltid alternativ till de neoklassiska idéerna och modellerna. Vi bör tänka i ”samexistens” mellan modeller och inte bara i antingen-eller termer. ”Paradigm coexistence” blir därmed en nyckelfras (Söderbaum, 2008, 2011).

Peter Söderbaum, professor emeritus, ekologisk ekonomi
Akademin för ekonomi, samhälle och teknik, Mälardalens högskola, Västerås
Hemsida: http://www.mdh.se/est/personal/foa/psm01

Referenser:

Von Egan-Krieger, 2014. Die Illusion wertfreier Ökonomie. Eine Untersuchung der Normativität heterodoxer Theorien. Campus Verlag, Frankfurt.

Myrdal, Gunnar, 1978. Institutional Economics, Journal of Economic Issues, Vol. 12, No 4, pp. 771-783.

Söderbaum, Peter and Judy Brown, 2010. Democratizing Economics. Pluralism as a path toward sustainability, Annals of the New York Academy of Sciences, Vol. 1185 (Ecological Economics Reviews), pp. 179-195.

Söderbaum, Peter, 2008. Understanding Sustainability Economics. Towards Pluralism in Economics. Earthscan/Routledge, London.

Söderbaum, Peter, 2011. Bortom BNP. Nationalekonomi och företagsekonomi för hållbar utveckling. Studentlitteratur, Lund.

Peter SöderbaumProfessor Emeritus, Akademin för ekonomi, samhälle och teknik, Mälardalens högskola

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Peter Söderbaum skriver:
    26 januari 2016 kl. 10:00 e m

    Svar till Dag Lindgren: Jag tar fasta på din avslutning: ”Vore bra om forskare och politiker utvecklade ett bättre fungerande politiskt-ekonomiskt system.”
    Hur gör man det? Många tänker sig nog att man kan gå direkt på åtgärder inom ramen för nuvarande politisk-ekonomiska system, t ex förändra beskattning. Och det ligger säkert något i det. Men jag vill slå ett slag för att man (utöver den neoklassiska teori som finns) utvecklar en ny begreppsapparat. Det behövs nya vetenskapliga och ideologiska perspektiv t ex så här:
    – En annan definition av ekonomi där endimensionellt monetärt tänkande tonas ned och demokrati främjas
    – En annan människosyn än Economic Man t ex den Political Economic Person (PEP)som jag föreslagit
    – En vidgad syn på organisationer, Political Economic Organization (PEO) än vinstmaximerande företag
    – En förändrad syn på marknader med PEP och PEO som ansvariga aktörer
    – En annan syn på beslutsfattande där aktörernas ideologiska orientering matchas mot handlingsalternativens effektprofiler
    – En annan syn på utformning av beslutsunderlag vid investeringar i infrastruktur där CBA (som inte är förenlig med normala demokratiska ideal) ersätts t ex med positionsanalys (PA)
    Varför just denna begreppsapparat kanske någon undrar. Det viktiga är att paradigmfrågor och ideologiska frågor tas på allvar och att olika aktörer framträder och tar sitt ansvar (jämfört med mekanistiska modeller av marknader till exempel)
    Det finns mycket att göra i dessa avseenden. Begränsningen till neoklassisk teori är en olycka inte bara i Sverige utan även internationellt. Grundutbildningen i nationalekonomi (delvis också företagsekonomi) bör enligt min bedömning reformeras om vi på allvar vill ta itu med klimatfrågor och andra utmaningar.

    Svara
  • Dag Lindgren skriver:
    20 januari 2016 kl. 10:52 f m

    Oljepriserna är nu lägre än de varit sedan 2003, vilket i hög grad motverkar investeringar och åtgärder för avveckling av utsläpp av fossilt kol. Koldioxidhalten i atmosfären steg sista året mer än den gjort sedan mätningarna börjat, dvs ökningstakten i koldioxidhalt accelererar! Så författaren har uppenbarligen rätt i att ”detta politisk-ekonomiska system har nu visat sig vara lågpresterande när det gäller hantering av klimatproblem”.

    Men det är svårare att se kopplingen författaren gör till att det vid universitetens nationalekonomiska institutioner råder ett monopol för neoklassisk teori och det systematiska undvikandet av konkurrens som vi sett under de senaste decennierna.

    Vore bra om forskare och politiker utvecklade ett bättre presterande politiskt-ekonomiskt system vid sidan om att påpeka att det nuvarande inte är bra.

    Svara