Sedan årsskiftet ska textilier inte längre slängas i soporna, utan ska sorteras och återvinnas. Men fortfarande är det få kläder som blir till nya. Forskare undersöker nu metoder som kan underlätta och möjliggöra återvinningen.

Katarina Lindström, textilingenjör vid Textilhögskolan, Högskolan i Borås, har i sin doktorsavhandling undersökt vilka processer och material som ger bäst resultat vid mekanisk återvinning av textilier.

– Hittills har det funnits väldigt lite om ämnet beskrivet i forskningen. Industrin har kunskap, men det är företagshemligheter som den gärna håller för sig själv. Om vi ska nå målen med en mer hållbar textilindustri måste vi bli mer öppna med den här kunskapen, säger Katarina Lindström i ett pressmeddelande.

Vid mekanisk återvinning klipps och rivs textilen sönder i mindre bitar. Till skillnad från kemisk återvinning används mindre mängd vatten och kemikalier. Men metoden kan påverka fibrerna som är konstruerade för att textilen ska hålla ihop.

–  Om fibrerna blir för sönderdelade under processen går det inte att spinna dem till nya garner. Då nedgraderas materialet i stället till fyllnadsmaterial eller now-woven. I mina tester har jag visat att det finns mycket man kan göra för att få ut längre, öppna fibrer som skulle kunna användas till garner och textilier. 

Förhoppningen är att forskningen kan vara till hjälp när återvinningen av kläder byggs ut, men Katarina Lindström tillägger att återvinning inte kan vara enda lösningen. 

– Det allra bästa är att vi använder våra kläder mer, lagar plagget när det går sönder och syr om det när det blir omodernt. På så sätt går det åt så lite energi som möjligt.