Radioaktiva utsläpp från flera decennier tillbaka kan spåras på Östersjöns botten. Nya forskningsresultat visar hur de radioaktiva ämnena sprids till havs. Kunskaperna kan underlätta bedömningen av risker vid framtida utsläpp.

Per Törnquist har i sin doktorsavhandling kartlagt radioaktiviteten i havsmiljön vid forskningsanläggningen Studsvik. Där har kärnteknisk forskning bedrivits sedan 1950-talet, och genom åren har avfall med låga strålningsnivåer släppts ut i havet, helt i linje med rådande regler.

I sin forskning har Per Törnquist följt hur olika radioaktiva ämnen har spridit sig på havsbottnen i området kring anläggningen.

– Nu har vi bra kartor som visar sannolikheten för var utsläppta partiklar kommer att hamna. De kan användas vid modellering av spridning och riskbedömning av hur radioaktiva utsläpp sprids om det skulle ske en olycka, säger han i ett pressmeddelande från Linköpings universitet.

Vid provtagningen fann han inte bara radioaktiva ämnen från forskningsanläggningen utan också spår från internationella händelser som gett radioaktivt nedfall. Han hittade till exempel spår från provsprängningarna av de tidigaste vätebomberna, trots att de sprängdes för flera decennier sedan och långt härifrån, på Bikiniöarna på södra halvklotet. Även radioaktiva ämnen från Tjernobylolyckan år 1986 identifierades i sedimentet.