Ny vägtyp ger mer plats för cykelpendlare

Vägarna på landsbygden är ofta anpassade efter biltrafik där den som cyklar eller går tvingas ut i smala vägrenar. Med diket på ena sidan och bilar på andra kan det bli osäkert, men det går faktiskt att justera med ganska enkla medel.

Elcyklarna har gjort det lättare att cykelpendla längre sträckor, men utformningen av vägarna skapar problem för cyklister på landsbygden.

– Man rör sig på den där smala vägrenen, och kommer det en långtradare kan man känna sig väldigt trängd. Det är jättesvårt för många att våga sig ut med cykel, speciellt med barn, säger Maria Sundell Isling, landskapsarkitekt på ingenjörs- och designföretaget Afry.

De har, på uppdrag av Region Kronoberg, undersökt förutsättningarna för en typ av väg som ger cyklisterna mer plats, så kallad bygdeväg. Dessa vägar är utformade med ett fält för bilar i mitten och breda cykelbanor på vardera sida. Bilarnas fält är så smalt att det inte finns utrymme för två fordon i bredd utan vid möte får bilisterna svänga ut på cykelbanorna.

– Det här är en modell som man använder mycket i Danmark och Nederländerna för att göra cyklingen mer trafiksäker, säger Maria Sundell Isling.

Hon tillägger att vägtypen är desto ovanligare i Sverige, vilket också syns på Trafikverkets karta, där bygdevägarna är utmärkta med korta streck lite här och var, ibland centrerade i små kluster kring vissa orter.

Underlättar hållbart resande

Maria Sundell Isling tror att bygdevägar kan bidra till hållbart resande på många platser på landsbygden, men för att nå full potential tror hon att det krävs någon form av kraftsamling från Trafikverket.

Hon upplever att myndigheten är avvaktande och ser även att intresset varierar bland regioner och kommuner. Hon nämner Umeå som en plats där Trafikverket har satsat och pekar på Kalmar kommun som en aktör som visat intresse för bygdevägslösningar.

I Kalmar var man så angelägen att en viss sträcka skulle bli bygdeväg att man tog över skötseln av den aktuella vägen från Trafikverket.

– Det var en väg som gick ut till Revsudden, ett litet samhälle vid havet nordost om Kalmar, där det länge hade funnits önskemål om att ha en cykelväg, säger Maria Sundell Isling.

Hon tror att bygdevägarna i vissa sammanhang kan fylla en viktig funktion just som alternativ till separata cykelvägar.

– Många kommuner anser sig inte ha råd att göra cykelbanor utanför tätorterna, och med den här lösningen blir det betydligt enklare och billigare. Man behöver i princip bara måla om vägen, säger hon.

Ingen universallösning

Enligt Patrik Wirsenius, nationell planerare på Trafikverket, ska exemplet i Kalmar inte ses som ett uttryck för att Trafikverket är en bromskloss när det gäller bygdevägar.

– Jag tror inte att det finns någon sådan tendens generellt. Det finns nog minst lika många statliga som kommunala bygdevägar. Det är fortfarande ett nytt inslag i vägmiljön och det kommer säkert att bli vanligare framöver. Jag vet att det finns flera platser där bygdevägar diskuteras som en lösning, säger han.

Han tror att bygdevägarna kan underlätta för cyklister och fotgängare på vissa sträckor men tycker samtidigt att det är viktigt att inte framställa vägtypen som en billig universallösning. Som han ser det har bygdevägarna framför allt en roll inne i mindre samhällen, där många gångtrafikanter och cyklister rör sig. Utanför samhällena är han tveksam till om bygdevägar erbjuder en tillräckligt attraktiv lösning.

– Om man ska cykla långa sträckor tror jag att det behövs separata cykelvägar. Man vill inte cykla en mil på bilväg till jobbet varje dag, säger han.

Maria Sundell Isling ger flera exempel där satsningar på bygdevägar har varit framgångsrika, men pekar också på fall där det inte har fungerat. I Helsingborg fick en bygdeväg ritas tillbaka till en traditionell bilväg igen eftersom den nya vägen upplevdes som osäker av både bilister och andra trafikanter.

– Det är viktigt att det finns en efterfrågan på bättre cykelmöjligheter på sträckan om man vill göra bygdeväg. Initiativet måste grunda sig i en lokal önskan, säger hon.

”Ibland räcker det att skylta”

Maria Sundell Isling tror att det går att göra mycket för att underlätta cykling och gång på landsbygden och lyfter särskilt de enskilda vägarnas betydelse. Det handlar om vägar som sköts av vägföreningar eller samfälligheter. I Region Kronoberg utgör dessa hela 76 procent av vägnätet.

– Vissa enskilda vägar har en viktig funktion genom att de binder ihop olika mindre samhällen och hussamlingar. I en studie såg vi också att de ibland kan användas för att binda ihop olika kommunala cykelstråk.

Samtidigt såg vi att cykling inte alls finns på vägföreningarnas agendor utan deras fokus är helt och hållet på drift och underhåll ut ett bilperspektiv.

Hon tycker att kommuner i vissa fall bör överväga att gå in och bidra med finansiering för åtgärder som kan underlättar cyklingen på enskilda vägar. Det kan handla om att göra bygdevägar på vissa sträckor, men i en del fall rör det sig om ännu enklare åtgärder.

– Ibland kan det räcka att skylta, så att det blir tydligt för cyklister att en väg går att använda.