Ett antal kycklingar som fridfullt går omkring i gräset och pickar efter mat. Så skulle man kunna föreställa sig livet för en svensk ekokyckling. Men riktigt så enkelt är det inte. Istället riskerar de ekoproducerade kycklingarna ledbesvär och ständig hunger. Forskare vid SLU vill nu hitta alternativ så att ekoproduktionen kan underlättas.

Ekologisk kycklingproduktion är ingen stor bransch i Sverige. De krav som ekoproducenterna måste uppfylla gör det svårt att bedriva en ekologisk och även ekonomisk hållbar produktion. En forskargrupp vid SLU ska därför undersöka hur ekoproduktionen ska underlättas. Knäckfrågan är att hitta en typ av slaktkyckling som växer långsamt.

– En anledning till att det idag är svårt att följa reglerna för ekoproduktion är att de slaktkycklingar som vi har i Sverige är framavlade för att växa snabbt. För att klara ekokraven behöver man en annan typ av slaktkyckling som växer långsamt, säger Lotta Jönsson, husdjursagronom, och en av forskarna i projektet.

Ekokycklingarna blir för stora

Som det ser ut idag är de ekologiska producenterna i Sverige hänvisade till samma snabbväxande kycklingar som används i den konventionella produktionen. Dessa kycklingar har avlats fram för att växa så mycket som möjligt för att sedan vid ungefär 35 dagars ålder gå till slakt.

Det innebär att en ekokyckling, som inte får slaktas före 81 dagars ålder, blir betydligt större än konventionella kycklingar. Storleken innebär en rad komplikationer.

– Vi har i tidigare forskning bland annat kunnat se att när kycklingarna blir så stora, då får de problem med benen, börjar halta och klarar inte riktigt av att gå, säger Lotta Jönsson.

En utmaning att hitta rätt foder

I den ekologiska kycklingproduktionen spelar även fodret en avgörande roll. För att kycklingar ska få ett balanserat foder med rätt sammansättning av proteiner tillsätter man i den konventionella produktionen syntetiska aminosyror, där metionin är särskilt viktig. I ekologisk produktion är syntetiska aminosyror inte tillåtet.

– Genom forskning har man sett att den sortens foder har varit mindre bra för kycklingarna. De blir stressade, kan börja hacka på varandra, äta fjädrar och uppvisa andra beteenden som tyder på att de är hungriga.

För att uppfylla kraven för ekoproduktion behövs därför en kyckling som är långsamväxande och som klarar av ett foder som innehåller en mindre mängd protein, och framför allt en mindre mängd av aminosyran metionin, än vanligt foder.

För att hitta den typ av kyckling som uppfyller kraven kommer forskarna att studera och jämföra både snabb- och långsamväxande hybrider.

– Till att börja med vill vi testa tre olika typer av kycklingar och ge dem olika typer av foder, innehållande olika mängd protein. Efter det gör vi utvärderingar av bland annat tillväxt och benhälsa.

En annan köttkvalitet

Hypotesen är att de långsamväxande kycklingarna kommer att klara sig på ett foder med en mindre mängd protein. Men för att den ekologiska produktionen ska vara ekonomisk bärkraftig är det även viktigt hur köttet smakar och att köttkvaliteten är den samma.

– Till exempel vet vi att riktigt långsamväxande kycklingar har en annan köttkvalitet. Köttet är mörkare, innehåller mer fett och smakar mer åt kokhöna, som vi får se om den faller svensken i smaken, kanske blir det mer en nischprodukt!