Ny syn på hållbarhet efter flytt från storstaden

Barnfamiljer som väljer att lämna storstaden flyttar ofta till mellanstora städer med god basservice. Flytten har tagit flera år att planera och motiveras främst av familjenätverk samt drömmen om mer tid tillsammans, större hus, grönytor och säkra vägar till skola och förskola. I de flesta fall blir drömmen verklighet, men inte alltid.

För några år sedan rapporterade Extrakt om forskningsprojekt Det nya livet utanför storstaden, där forskare skulle undersöka om livspusslet är lättare utanför storstaden. Projekt är nu, trots att en pandemi kom emellan, klart. Resultatet visar att majoriteten av familjerna som lämnar storstaden följer samma mönster; en eller båda föräldrar är uppvuxna på mindre orter, flyttar till större städer för att studera, träffar sin partner och bildar familj i en större stad.

– De har ofta bott ett antal år i stan och trivs bra, men när det kommer barn in i bilden upplever de att vardagspusslet blir krångligt, säger Ulrika Åkerlund, doktor i kulturgeografi vid Karlstads universitet.

Vill ha större bostad och egen trädgård

Tre fjärdedelar av familjerna i hennes studie är så kallade återflyttare, som flyttar tillbaka till den ort de är uppvuxna på, eller dess närhet. Närheten till familjen är det som drar, men återflyttarnas val av bostadsort skiljer sig en aning från uppväxtorten. Hon kallar det för den mellanstora stadens trumf.

– När de flyttar ut igen så flyttar de till orter som inte är riktigt lika små, det är viktigt att det finns ett basutbud av förskolor, skolor, mataffär samt aktiviteter för barn och kanske även för vuxna. Vår forskning visar ingen renässans för landsbygden, de flesta flyttar till mindre städer från Arvikas storlek och uppåt.

Vad är det då familjerna flyttar ifrån?

– Många betonar att det är svårt för barnen att vara självständiga i stan med trafikerade vägar till skola och aktiviteter. De flyttar ifrån saker som försvårar vardagen, ganska praktiska saker som stressig daglig pendling exempelvis, de vill ha mindre stress och mer tid för familjen.

Även bostaden spelade in.

– Många ville ha större bostad och en egen trädgård, samt omgivningar utanför hemmet där barnen kan leka, säger Ulrika Åkerlund.

Jobb är en viktig faktor

Beslutet att lämna storstaden har inte varit snabbt, utan en förgåtts av en lång process för många.

– De har jobbat hårt för att få flytten att funka.

Jobb är en viktig faktor för att flytten ska bli av, och lättast har det varit för de som före flytten varit offentliganställda.

– Många av de som flyttar arbetar inom kvalificerad offentlig sektor som lärare, läkare och tjänstemän. Där är arbetsmarknaden mer jämnt fördelad över hela landet vilket ger större möjlighet att få nytt jobb på annan ort.

Svårare har det varit för personer inom privat sektor.

– De har fått kompromissa mer med sitt nya arbete, exempelvis genom att gå ner i lön, byta yrke eller längre pendling till arbetsplatsen.

Svårt att komma in socialt

Bland de familjer som Ulrika Åkerlund följt trivs majoriteten bra i sin nya vardag. Men det finns undantag, som enligt Ulrika Åkerlund är för många för att vara försumbara.

– Alla säger att familjen har fått det bättre, men på individnivå är det inte självklart att det är så. För några få har det inte alls blivit bra, vissa sörjer sin karriär och saknar vänskapsrelationer.

Även om pandemin nu är över, så har den lämnat spår.

– Det överraskade många att det var svårare än väntat att komma in socialt. Problemen verkar kvarstå ännu, så det ska vi fortsätta följa.

Mer idealistiska innan flytten

Projektet visar också att idealen som många hade före flytten omvärderades efter att familjen bott på den nya platsen ett tag.

– Många hade en romantiserad bild av att leva hållbart utanför stan, exempelvis att de inte skulle köra så mycket bil och handla mer ekologiskt. Men när de lärt känna en ny plats och dess förutsättning så ”lär de om” vad det innebär att leva hållbart. Efter flytten handlar det mer om att ordna långsiktighet i familjen, vad är hållbar för oss? Det kan vara små steg, som att de behövde två bilar för att få mer tid tillsammans.

Hon summerar det som att familjerna var mer idealistiska innan flytten och mer realistiska efteråt.

– Man har kvar tanken om att exempelvis odla själv, men mer utifrån sitt eget perspektiv än ur samhällsperspektiv. Livspusslet finns ju kvar och det kommer nya tidstjuvar, de kanske renoverar hus, odlar, och gör andra saker som tar tid men som ger mer kvalitetstid än att åka tunnelbana och jobba övertid.