Ny rapport: Nyckelbiotoper har effekt

Den biologiska mångfalden är högre i nyckelbiotoper jämfört med omgivningarna. Det är en av slutsatserna i en ny genomgång av 20 års forskning. Forskarna bakom rapporten hoppas att det ska bli enklare att luta sig mot vetenskapliga rön i en laddad fråga.

– En grundläggande slutsats är att nyckelbiotoperna är ett värdefullt naturvårdsinstrument som har effekt, säger Lena Gustafsson, professor i naturvårdsbiologi på Sveriges lantbruksuniversitet.

Det är hon som tillsammans med Mats Hannerz, konsult i skogliga frågor, har gjort sammanställningen av den forskning som finns om nyckelbiotoper i de nordiska och baltiska länderna.

Sammanfattningsvis konstaterar forskarna att nyckelbiotoper faktiskt fungerar: den biologiska mångfalden är högre där än i omgivningen. Man ser också kanteffekter, efter avverkning i nyckelbiotopernas närmaste omgivning är den biologiska mångfalden mindre.

Lena Gustafsson ser också belägg för att den geografiska fördelningen av nyckelbiotoper är viktig. Många mindre områden bildar tillsammans ett nätverk som är betydelsefullt för arters spridning.

– Kanske kan det inspirera några skogsägare att spara buffertzoner eller planera avverkningen så att inte en nyckelbiotop omges av ett helt kalavverkat område, eller att använda en annan skötselmodell för just dessa omgivningar, säger Lena Gustafsson.

Mer kunskap om skötsel

Inför arbetet med rapporten frågade rapportförfattarna representanter för skogsbruk och miljöorganisationer vilka forskningsfrågor de tycker är viktigast, för att skapa sig en bild av vad som efterfrågas men också definiera framtida forskningsområden.

Många frågar efter kunskap om hur nyckelbiotoperna bäst sköts och om det går att bedriva skogsbruk utan att naturvärdena minskar – två områden där det finns mycket lite forskning. Kvaliteten på inventeringarna av nyckelbiotoper är ett annat område där kunskap saknas.

Men trots att parterna efterfrågar kunskap tror Lena Gustafsson inte att hennes och Mats Hannerz forskningsrapport kan bidra till att lösa de många konflikterna i nyckelbiotopsfrågan.

– Det är en politisk och ekonomisk fråga som handlar om mycket pengar. Intressenterna vrider och vänder gärna på tolkningar så att det stämmer överens med det budskap man vill föra fram. Men vi tycker ändå att det är viktigt att man vet vad forskningen säger, då vet man hur kunskapsbasen ser ut.

Får inte avverka

Den främsta orsaken till att nyckelbiotoper är en så omdiskuterad fråga inom skogsbruk och naturvård tror Lena Gustafsson är att skogsägare i princip inte kan avverka skog i nyckelbiotoper. Skogsindustrins certifieringar tillåter inte handel med det virket.

– Diskussionerna är som hetsigast i nordvästra Sverige. Det beror på att nyckelbiotoperna där ofta är många och väldigt stora. De kan vara på flera hundra hektar. Det gör att vissa skogsägare drabbas hårt, säger Lena Gustafsson.

Som ett resultat av detta införde Skogsstyrelsen 2017 ett inventeringsstopp i just nordvästra Sverige, ett kontroversiellt beslut. Lena Gustafsson var en av dem som valde att tillfälligt lämna den samverkansgrupp som samlar representanter för myndigheter, forskning, skogsägare och miljöorganisationer. Inventeringsstoppet hävdes sedan och staten tillsatte i stället ytterligare medel för inventering och utökat skydd.

– När man nu startar en ny serie inventeringar kommer man att upptäcka fler nyckelbiotoper. Då kommer det också att uppstå nya konflikter, frågan är hur man löser det. Ju fler man hittar desto dyrare blir det att skydda dem. Det kommer helt klart att fortsätta vara en het fråga.

Föreslår alternativa skötselplaner

I de nya inventeringarna kommer högre krav ställas på just de nordvästra skogsområdena i ett försök att anpassa regelverket. Lena Gustafsson menar att det kan finnas fler sätt att möta de drabbade skogsägarna.

Till exempel finns mycket fjällnära skog i nordvästra Sverige, som redan är skyddad, men det saknas kunskap om vad som händer när nyckelbiotoper kombineras med andra skyddade områden

– Kanske skulle man också kunna ha alternativa skötselplaner för större nyckelbiotopsområden, med selektiva avverkningsformer som gör det möjligt att ta ut en del virke? Kanske skulle det kunna lösa den gordiska knuten, men inga sådana diskussioner förs vad jag vet.