Nu väcks diskussionen om uranbrytning i Sverige

För fyra år sedan blev det förbjudet att provborra efter uran i Sverige men regeringens nysatsning på kärnkraft har väckt frågan på nytt. Kommer vi snart se nya urangruvor i Sverige? Extrakt frågade Olof Martinsson, malmgeolog vid Luleå tekniska universitet.

Alla de tre regeringspartierna och Sverigedemokraterna har uttryckt att de vill ändra lagen och ta bort förbudet mot uranbrytning. Frågan har under hösten också lyfts i motioner från såväl moderata som sverigedemokratiska politiker, och för den som vill bryta uran finns det en hel del att hämta.

Under 1970- och 1980-talet kartlade SGU tillsammans med Svensk Kärnbränsleförsörjning AB urantillgångarna i Sverige och man hittade stora fyndigheter. Enligt Sveriges geologiska undersökning, SGU, finns ungefär 27 procent av Europas uranfyndigheter i Sverige.

− Det är mycket, säger Olof Martinsson, men tillägger att det ändå inte är säkert att det svenska uranet är så intressant för gruvbolagen.

− De svenska fyndigheterna är antingen små eller låghaltiga så det är tveksamt om de är ekonomiskt hållbart att bryta dem, säger han.

Gott om uranhaltig alunskiffer

Det finns två olika typer av uranfyndigheter i Sverige. De äldsta finns i urberget och är små, men man har också hittat uran i alunskiffer i vissa delar av landet. Uranhaltig alunskiffer finns i fjällkedjans gränsområden, i Skåne, i Västergötland, i Östergötland, i Närke och på Öland. Även om halterna är låga så är tillgångarna stora och de högsta påvisade uranhalterna finns vid berget Billingen i Västergötland och i Storsjöområdet i Jämtland.

I urberget är mängden uran så liten att det nog inte är aktuellt att öppna en urangruva, menar Olof Martinsson. Då tror han att de uranhaltiga alunskiffrarna är mer intressanta, fast då kanske inte i första hand för sitt uran.

− Framför allt innehåller de rätt höga halter av vanadin men även molybden, nickel och zink.

Vanadin behövs för batteritillverkning, och efterfrågan har ökat i och med klimatomställningen.

− Om alunskiffrarna bryts blir troligen vanadin den värdefullaste metallen och de övriga metallerna, inklusive uran, biprodukter, säger Olof Martinsson.

Gruvan i Ranstad lades ner

Under 1960-talet bröts svenskt uran i Ranstad, mellan Skövde och Falköping, men gruvan lades ner 1969 eftersom den var olönsam. Priset på uran har legat förhållandevis lågt under många decennier, men ökade kraftigt år 2006–2007.

− Då började några internationella företag prospektera i Sverige men inget bolag hann börja någon brytning innan förbudet kom 2018, säger Olof Martinsson.

Att uranbrytning förbjöds berodde både på miljöriskerna och på det faktum att Sverige i det läget höll på att avveckla kärnkraften. De som nu förespråkar uranbrytning hänvisar till att uranet behövs när kärnkraften ska byggas ut.

De pekar också på att det säkerhetspolitiskt vore bra om Sverige kunde bli självförsörjande på uran. Ett annat argument som lyfts fram är att Sverige med våra miljölagar har goda förutsättningar att bryta uran på ett miljömässigt bra sätt.

”Det blir svårt att få miljötillstånd”

Om uran skulle börja brytas i Sverige tror Olof Martinsson att det mest sannolika är att utvinningen sker i samband med att man bryter alunskiffer för vanadin. Med dagens lagstiftning är det, som han ser det, oklart om man får bryta uranhaltig alunskiffer för utvinning av vanadin och hantera uranet som en restprodukt eller om man måste avstå från att bryta dessa fyndigheter på grund av uranet.

Även om regeringen skulle ändra lagstiftningen så att det blir möjligt att bryta uran i Sverige är det långt ifrån okomplicerat, menar Olof Martinsson. Han förklarar att ett uppenbart hinder är att tekniken för att utvinna uran och andra metaller ur alunskiffer i dagsläget inte är helt utvecklad.

Det finns också hinder ur miljösynpunkt. Uran är en unik metall genom sin radioaktivitet som ger upphov till strålning. Risken för att uran ska läcka ut i närmiljön i samband med gruvdrift är något miljödomstolen kommer ta hänsyn till vid en eventuell tillståndsprövning. Enligt Olof Martinsson ligger platserna där man har hittat de mest intressanta uranfyndigheterna inte så bra till.

− Fyndigheten i Oviken ligger i princip inne i samhället. Det är inte ett bra läge för en urangruva, och Billingen är inte heller optimalt. Att öppna ett dagbrott mitt i en befolkningsbygd skapar en del utmaningar, vilket innebär att det nog kan bli svårt att få igenom miljötillståndet.