Nu kartläggs miljögifternas dolda samhällskostnader

Aktuell forskning försöker nu uppskatta och synliggöra samhällskostnaden för olika miljögifter och kemikalier. Det är ett viktigt verktyg för att kunna argumentera för begränsningar och utfasning av farliga ämnen.

Miljögifternas faktiska samhällskostnad har länge varit dold. Det är den fortfarande till största delen, men inom några områden börjar vi nu kunna uppskatta det höga pris vi betalar.

FN:s miljöprogram UNEP har nyligen sammanställt studier som visar att kemikalier årligen dödar en miljon människor globalt. Det gäller dock endast akuta förgiftningar för vissa specifika ämnen. Ett stort antal ämnen som vi människor exponeras för ingår inte i studien.

Barn utsatta

Samma rapport redovisar dessutom att skador på barn kopplade till kemikalier och miljögifter kostar 76 miljarder dollar årligen bara i USA. Här ingår blyförgiftning, fosters exponering för metylkvicksilver, cancer, astma, nedsatt intellektuell kapacitet, autism och ADHD.

– Även om det är grova uppskattningar är det talande siffror som visar att farliga ämnen skördar liv i nivå med stora sjukdomar som malaria och orsakar stora samhällskostnader, säger Mona Blomdin Persson som är ansvarig för styrmedel och strategier på Kemikalieinspektionen.

Sanering kostar

En föregångare inom området är en rapport om miljögiftet PCB i byggnader som togs fram av Nordiska Ministerrådet för snart tio år sedan under arbetet med att utforma EU:s kemikalielagstiftning Reach. Den visade att kostnaden för näringslivet att sanera bort PCB i fogmassor och andra byggmaterial skulle landa på minst 15 miljarder euro totalt.

Mona Blomdin Persson berättar att rapporten öppnade mångas ögon för de stora kostnader som är förenade med att i efterhand ta hand om farliga ämnen.

Samband med sjukdomar

Kemikalieinspektionen har nyligen tagit fram en detaljerad studie som visar att benbrott som går att härleda till kadmium i livsmedel kostar samhället fyra miljarder kronor varje år. Ny forskning visar även att det finns ett tydligt samband mellan hormonstörande miljögifter och sjukdomar som fetma, högt blodtryck, höga blodfetter och diabetes. Sjukdomar som ökar snabbt i antal och som riskerar att göra samhällets sjukvårdskostnader ohanterliga.

Mikael Karlsson, Naturskyddsföreningens ordförande, välkomnar forskning som redovisar beräkningar av detta slag.

– Jag skulle gärna se ett pärlband av liknande rapporter. Det är först när det kommer sådana här siffror som det skakar till hos beslutsfattarna.

Kostnader mot vinster

Magnus Huss, VD för branschorganisationen Plast- & Kemiföretagen, varnar dock för att titta för snävt och bara fokusera på samhällskostnader med en kemikalie.

– För att få en rättvis kalkyl behöver en eventuell kostnad ställas mot samhällsvinsten av att använda en kemikalie, som ju finns i olika tillämpningar för att den har en funktion. Ett ämne kan till exempel behövas i processindustrin för att spara energi, finnas i en färg för att minska behovet av luftkonditionering eller på något annat sätt stödja hållbar utveckling. Ämnet kan också bidra till att möta andra samhällsutmaningar, som till exempel att rädda liv i vården.

Mikael Karlsson håller med om att det är viktigt att titta brett på både kostnaden och nyttan av kemikalier, men framhåller att det i så fall även borde gälla vid införandet av nya ämnen.

– Idag kan företag lansera en ny kemikalie utan att behöva visa att den bidrar med någon samhällsnytta. Däremot är det ett jättearbete för myndigheterna att i efterhand stoppa kemikalien om den visar sig ha negativa effekter för hälsa eller miljö.

Fler studier behövs

De beräkningar av samhällskostnader som hittills har gjorts rör främst kända miljögifter som det finns mycket forskning om. I många fall har också lagstiftning eller andra styrmedel lett till att halterna av ämnena i miljön sjunker.

– Det är viktigt att nu även börja försöka uppskatta samhällskostnaderna för andra farliga kemikalier som används dagligen, som till exempel ftalater och perfluorerade ämnen, även om alla deras effekter inte är fullt kända, säger Mikael Karlsson.

Mona Blomdin Persson instämmer.

– Kan vi sätta pengar på vad kemikalier som visar sig ha oönskade effekter kostar är det viktiga argument i EU och internationellt för olika åtgärder som kan begränsa spridningen av dem, säger hon.