Tinande Arktis möter oviss framtid

Efter tre års arbete har det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Mistra Arctic Futures gått i mål. Förhoppningen är att resultaten ska hjälpa morgondagens makthavare att fatta klokare beslut kring en av världens känsligaste miljöer – Arktis.

Den globala uppvärmningen har fått Arktis att segla upp som en miljöpolitisk och ekonomisk hotspot av globalt intresse. Många experter pekar ut regionen som en av de områden i världen som väntas stå inför de största förändringarna under de kommande hundra åren. Stigande temperaturer och smältande isar spås inte bara äventyra lokala arktiska livsmiljöer. Enligt FN:s klimatpanel hotar det också att få globala konsekvenser när stigande havsytor översvämmar tätbefolkade kustområden världen över.

Prognoser om krympande polarisar har också öppnat för diskussioner om nya möjligheter: Brytning av tidigare oåtkomlig olja och gas och förhoppningar om att korta globala sjötransportleder genom att låta fartyg ta genvägen via arktiska vatten som blivit isfria under sommarhalvåret.  Storföretag och tillväxtförespråkare trycker på medan miljöexperter och marknadsskeptiker bromsar och varnar för kortsiktigt tänkande och risk för miljökatastrofer. Många svåra beslut väntar världens beslutsfattare under de kommande decennierna. Och de lär behöva hjälp att fatta dem.

Målet har hela tiden varit att skapa en kunskapsbas, en ”verktygslåda” som kan hjälpa framtidens beslutsfattare att fatta hållbara beslut.

Vägledande forskningssatsning

I december 2010 bestämde sig Stiftelsen för Miljöstrategisk forskning (MISTRA) för att dela ut trettioåtta miljoner kronor för tvärvetenskaplig forskning kopplad till Arktis. Fem internationella forskarlag, alla ledda från Sverige, har sedan dess arbetat med vad man själva hävdar är den största satsningen någonsin på humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning kring Arktis.

– Målet har hela tiden varit att skapa en kunskapsbas, en ”verktygslåda” som kan hjälpa framtidens beslutsfattare att fatta hållbara beslut, och hjälpa dem att hantera de spänningar mellan olika intressen, ekonomiska, miljömässiga och sociala, som driver utvecklingen i Arktis, säger Lize-Marie van der Watt på svenska Polarforskningssekretariatet som samordnat forskningsprogrammet.

Satsningen som engagerat forskare i en handfull länder har spänt över flera olika forskningsfält. Allt från historiker, sociologer och kulturgeografer till statsvetare och national- och miljöekonomer har varit inblandade.

Hjälp att skilja fakta från lobbyism

Ett av delprojekten har letts av miljöhistorikern Sverker Sörlin och teknikhistorikern Nina Wormbs på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm. Tillsammans med forskarkollegor i bland annat St Petersburg och Storbritannien har de studerat den globala Arktisdebatten – både i nutid och bakåt i historien.

Bland slutsatserna, som man nu vill göra omvärlden uppmärksamma på, är att många beslutsfattare tycks förbluffande okunniga om hur beslut om Arktis framtid skapas. Till exempel att de aktörer som ges utrymme för att saluföra sin syn på hur världens makthavare bör agera, ofta försöker likställa vetenskapliga fakta med spekulationer och rent önsketänkande.
– Det faktum att Arktis isar smälter behöver till exempel inte alls oundvikligen leda till att vi kommer att börja bryta olja och gas här, säger Nina Wormbs. Det är ett framtidsscenario som är beroende av att någon utvecklar den teknik som krävs för att göra det, teknik som kanske inte ens finns idag. Det kräver medvetna val; att det fattas beslut om att investera stora pengar i just detta, pengar som lika gärna skulle kunna investeras i något annat. Det visar att bilden av Arktis framtid inte är någon naturlag, utan en konstruktion. Och att det finns flera andra framtidsscenarier som är lika möjliga, och som måste få komma fram i debatten.

Det visar att bilden av Arktis framtid inte är någon naturlag, utan en konstruktion. Och att det finns flera andra framtidsscenarier som är lika möjliga, och som måste få komma fram i debatten.

Vilken framtid lönar sig bäst?

Ett annat av delprojekten i Mistra Arctic Futures har ägnat sig åt att ge svar på den logiska följdfrågan: Om det nu finns flera möjliga vägar att gå för Arktis, vilket alternativ är i så fall lönsammast och hållbarast i längden – för miljön, samhällsekonomin och för människan? Och hur ska de inblandade beslutsfattarna kunna veta det innan de väljer väg?

Ska till exempel en region som Lofoten i Nordnorge satsa på att börja utvinna olja från havsbottnen, vilket skulle kunna ge storklirr i statskassan, men samtidigt äventyra fisket och den arktiska miljön? Eller ska man gå åt helt andra hållet, slopa oljan och istället verka för utökat naturskydd, vilket kanske skulle rädda det unika marina djur- och växtlivet och stimulera turistnäringen, men samtidigt riskera att regionen avfolkas och marginaliseras?

Genom att kombinera allt från matematisk spelteori till beräkningar av hur man värderar ekosystemtjänster har ekonomer, sociologer och spelteoretiker från Sverige, Ryssland och Norge utvecklat en prototyp till ett analytiskt ramverk, en slags manual för att göra sådan här bedömningar i framtiden. Arbetet har letts av Tore Söderqvist och Gerda Kinell på svenska forskningsföretaget Enveco miljöekonomi AB.

– Vi hoppas att det här analysverktyget ska komma att tillämpas som hjälp för att hitta hållbara lösningar till naturresursfrågor i Arktis, och även på andra håll där det finns starka motstående intressen. Vi tror att det ska kunna hjälpa beslutsfattare på olika nivåer att se vilken typ av underlag som kan vara viktigt att ta fram för att hitta och förhoppningsvis även genomföra hållbara lösningar, säger Tore Söderqvist.