Miljö-, klimat och jämställdsaspekter glöms ofta bort när staten delar ut krisstöd, det visar en rapport från Luleå tekniska universitet där de offentliga insatserna under covid-19 pandemin har analyserats.

– Vi måste i förväg integrera dessa parametrar i vår krisplanering. När krisen väl är här finns ingen tid för det. Annars finns det risk för att det statliga krisstödet förstärker existerande ojämställdhet och underminerar miljö- och klimatarbetet, säger Jeaneth Johansson, en av forskarna bakom rapporten.

Forskarna visar att det ofta råder ett ekonomiskt fokus i de statliga krisstöden, medan effekterna jämställdhet och hållbarhet glöms bort.

– Organisationer uppvisar ett sorts silotänkande i de här frågorna. Det är problematiskt eftersom det rör sig om komplexa problem som kräver en mångfald av perspektiv för att kunna hanteras, säger Jeaneth Johansson.

För att underlätta för beslutsfattare inför framtida kriser har forskarna tagit fram ett verktyg.

– Verktyget har ett normkritiskt och normkreativt perspektiv som hjälper organisationerna att identifiera arbetsrutiner som behöver förändras, säger Kristina Johansson, universitetslektor i arbetsvetenskap vid LTU, i ett pressmeddelande.