Mätningar i Abisko avslöjar Arktis framtid

Det finns fortfarande frågetecken kring hur metanutsläppen från tinande permafrost påverkar klimatet. I Abisko blickar forskarna in i framtiden och försöker förstå vad som händer i marken när temperaturen stiger.

Det har länge kommit varningar om att metanutsläppen från Arktis riskerar att accelerera klimatförändringarna. Studier visar att varmare temperaturer får permafrosten att tina och när tidigare infrusna växtdelar bryts ner kan det frigöras metan, som på kort sikt är en mycket starkare växthusgas än koldioxid.

Varningarna ska tas på allvar tycker Mats Björkman, forskare vid institutionen för geovetenskap vid Göteborgs universitet. Samtidigt visar hans forskning att tinande permafrost inte alltid är förknippat med ökade metanutsläpp.  

− Det är framför allt från fuktiga marker som det läcker ut metan, säger han och tillägger att de flesta studier av metanutsläpp från Arktis har gjorts just i den typen av mark.

− För att förstå sambandet mellan klimatförändringarna och den tinande permafrosten måste vi få en mer heltäckande bild av Arktis. Hela 80 procent av Arktis har torra väldränerade jordar och där ser vi inga stora metanutsläpp.

Växthus på fjället

I Sverige hittar vi permafrost främst i de nordligaste delarna, som palsmyrarna mellan Torneträsk och finska gränsen eller på högre höjd. Det finns till exempel fläckar av permafrost i fjällen kring Abisko. Här bedrivs långtidsforskning kring hur klimatförändringarna påverkar Arktis genom nätverket International Tundra Experiment (ITEX). Uppe på fjället står 40 stycken miniväxthus utan tak som imiterar ett varmare klimat men minimerar andra sidoeffekter.

− I dem kan vi se vad vi har att vänta i framtiden, säger Mats Björkman.

Att torr mark släpper ut mindre metan än fuktig beror på en typ av metanätande bakterier som trivs bäst i torrare ekosystem eller i de torrare ytlagren i våtare marker. Bakterierna bryter ner metanet från den tinande permafrosten till koldioxid vilket minskar klimatpåverkan. I vissa fall fångar bakterierna även upp metan från luften. De gör alltså marken till en metansänka.

Världsunik forskning

Mats Björkman beskriver forskningen som görs inom ITEX-nätverket som unik. Mätningarna i Latnjajaure utanför Abisko påbörjades redan år 1993 och det finns i dag bara en lokal till där man simulerat klimatförändringarnas effekter i Arktis under så lång tid. Den mätplatsen ligger i Alaska. Fram till alldeles nyligen fanns även en tredje mätplats i Kanada. Den etablerades 1992 men avslutades nyligen eftersom det var för dyrt att driva den vidare. Mats Björkman var på plats i somras och hjälpte till med avvecklingen.  

Att den äldsta tidsserien för övervakning och simulering av klimatförändringarna i Arktis har avslutats tycker han är synd.

Han beskriver ekonomin kring långtidsövervakningen i Latnjajaure som ansträngd, men för tillfället bedömer han inte att den är hotad.

− Vi skulle behöva fler långtidsmätningar, men det är extremt svårt att få finansiering till det, säger han.

Mer regn i framtiden

Hur tinande permafrost kommer att påverka klimatet i framtiden har man inom forskarvärlden ännu inget rakt svar på.  

− Vi vet inte, konstaterar Mats Björkman.

När temperaturen i Arktis stiger kommer det å ena sidan gynna de metanätande bakterierna i marken, som då kan fånga upp större mängder metan. Å andra sidan kommer ett varmare klimat troligtvis innebära mer regn i fjällvärlden vilket kan innebära blötare marker och ökade metanutsläpp.

− Det finns en balansgång här som vi ännu inte fullt ut har förstått, säger Mats Björkman.

Han har nyligen beviljats medel för ett nytt forskningsprojekt som sätter fokus på just nederbördens betydelse för hur mycket metan som sipprar ut från Arktis. De små växthusen på fjället i Latnjajaure har i och med det fått sällskap av en ny typ av försök där även ökad nederbörd ingår.

Hittills har fokus inom ITEX främst legat på ökade temperaturer och detta blir ett av få experiment i Arktis som kombinerar ökad temperatur och nederbörd på kontinuerlig basis. Genom sin forskning hoppas Mats Björkman kunna bidra till säkrare prognoser i klimatarbetet, så att världens ledare kan göra korrekta bedömningar och lägga fokus på rätt saker.

− Jag hoppas att våra resultat ska kunna användas till att uppdatera och utveckla de internationella klimatmodellerna.