”Vi måste välja saneringsprojekt med större omsorg”

För att inte spräcka budget måste de områden som ska saneras väljas med omsorg. Istället för att bara värdera en mark efter hur mycket gift den innehåller kan det vara bättre att mäta den risk som marken faktiskt utgör för människa och miljö.

– Om myndigheterna alltför bokstavstavligt fokuserar på att nå målet ”Giftfri miljö” är risken stor att de kommer att hamna fel när de ska prioritera vilka områden som ska saneras. Så länge vi har knappa resurser måste vi välja område och metod med större omsorg. Det viktiga är inte att få bort giftiga jordmassor till varje pris, istället bör vi satsa resurser på att oskadliggöra de föroreningar som utgör ett verkligt hot mot den omgivande miljön, säger  Lars Rosén, professor och föreståndare för kompetenscentret FRIST som forskar om riskvärdering och behandling av förorenade områden.

Många saneringar drivs för långt

Ett huvudsyfte med sanering av förorenade områden är att dessa inte ska utgöra oacceptabla risker för människa och miljö. Naturvårdsverket har tagit fram vägledningsmaterial för hur riskbedömningen bör genomföras.

– I många projekt har man dock inte enbart fokuserat på att reducera riskerna till acceptabla nivåer utan också på att ta bort nästan alla föroreningar på platsen, säger Lars Rosén.

Enligt honom är detta i enlighet med miljömålet ”Giftfri miljö” men det betyder inte automatiskt att det är det bästa angreppssättet. Problemet är att man ibland gräver bort mer av marken än vad som egentligen behövs.

– Det finns andra sätt, till exempel skulle man kunna arbeta mera med att förhindra spridning av föroreningar eller förhindra att människor och ekosystem exponeras för föroreningarna. Fokusering på borttagning snarare än riskreduktion har medfört att många saneringar drivits mycket längre än vad som varit nödvändigt för att åstadkomma acceptabla risknivåer. En vanlig kritik mot saneringsprojekt är att de är väldigt kostsamma.

Måste se till fler faktorer

En annan viktig aspekt som Lars Rosén anser har kommit i skymundan är andra faktorer som samhällsekonomisk lönsamhet, sociala effekter och miljöeffekter av själva saneringarna (till exempel luftutsläpp, buller och olycksrisker).

– Det har inte gjorts några egentliga analyser av åtgärdernas hållbarhet med avseende på ekonomiska, miljömässiga och sociala effekter av saneringsprojekten. Om detta fick ett större utrymme skulle man kunna få underlag för bättre prioriteringar mellan platser samt mellan olika åtgärdsalternativ på respektive plats.

Lars Rosén vill därför att den som ska sanera ett område ska väga in både positiva och negativa aspekter för olika saneringsalternativ. Därför är det bra att pröva hela skalan från riktigt omfattande ingrepp med moderna metoder till att inte göra någonting alls.

Nytt verktyg för enklare utvärderingar

I ett projekt finansierat av Formas har forskarna utvecklat ett verktyg som kallas SCORE. Syftet är att det ska bli enklare att utvärdera olika effekter av en specifik sanering. Dessutom har man tagit fram programvaror och en bedömningsmetodik som gör det möjligt att värdera olika markfunktioner.

– Ju fler faktorer vi tar med i bedömningen desto bättre kan vi värdera vilka åtgärder som fungerar bäst i varje enskilt område. Om man dessutom tar hänsyn till hur ett markområde ska användas i framtiden kan man göra en mer komplett hållbarhetsbedömning. Det kan vara stor skillnad på vilken saneringsteknik som är bäst beroende på om marken senare ska användas för att bygga bostäder eller om det ska bli ett rekreationsområde, säger Lars Rosén.

Visionen är att man i framtiden ska kunna göra mer grundlig bedömning av olika saneringsåtgärders hållbarhet, för att på så sätt uppnå en bättre prioritering än idag.

– Vi anser att detta är det rätta sättet att uppnå en verkligt hållbar hantering av förorenade områden i Sverige. Ett sätt som leder till att samhället får ut mesta möjliga nytta av de efterbehandlingsinsatser som genomförs.