Många utmaningar för den nya gröna vågen

Intresset för omställning och ekologisk produktion har lett till en ny grupp av lantbrukare, utan tidigare erfarenhet av jordbruk. Men det är inte helt enkelt att bygga upp en lönsam verksamhet och många kombinerar jordbruket med andra jobb. Forskaren Maxim Vlasov har undersökt tillvaron för den nya gröna vågen.

Den nya gröna vågen i Sverige består av människor som saknar en bakgrund inom lantbruket men har valt att bli jordbrukare på landet eller i staden. De föredrar lokala distributionskanaler samt småskaliga, diversifierade, ekologiska produktionsmetoder. Det visar forskning av Maxim Vlasovs, doktorand i företagsekonomi på Handelshögskolan vid Umeå universitet.

En del nya gröna vågare är intresserade av omställning eller så kallad degrowth eller nerväxt. De vill göra matproduktionen och ekonomin mer hållbar eller regenerativ. Andra drivs av att vara kreativa entreprenörer. Vissa har upplevelser av utbrändhet eller klimatångest. Många vill komma bort ifrån ”ekorrhjulet” och arbeta utomhus, nära den levande jorden. Det är också vanligt att finna mening i att stärka lokal matförsörjning och resiliens.

Gröna vågarnas roll i omställningen

Maxim Vlasov ville undersöka vilken roll nutida gröna vågare kan spela i omställningen till ett samhälle bortom tillväxt. Med omställning menar han genomgripande förändringar mot ett samhälle som inte är beroende av fossila bränslen och hög konsumtion av energi och resurser. I stället för att prioritera materiellt välstånd i form av BNP främjar ett sådant samhälle mänskliga behov, välmående och ekologisk hållbarhet.

– Degrowth-forskare påpekar att vi behöver lämna det ekonomiska tänkande som sätter BNP framför allt annat eftersom det är skadligt för ekosystemen och även är tveksamt utifrån mänskligt välmående.

Varför menar du att just gröna vågen bidrar till denna omställning?
– Jag vet inga studier som visar – på ett kvantitativt sätt – att gröna vågare bidrar till minskade utsläpp eller liknande. Däremot finns det bevis för att småskaliga jordbruk spelar en oerhört viktig roll i hållbar matproduktion och resiliens. Dessutom förknippas gröna vågare med värderingar och tekniker som förväntas vara viktiga för omställningen – som alternativa idéer om det goda livet som bygger på konsumtionskritik, miljö- och krismedvetenhet, respekt för naturen, cirkulär och sparsam användning av resurser, samhällsengagemang och lokalisering.

Efterlyser en nyanserad bild

Det finns mycket att lära sig av gruppens resa tillbaka till jorden, enligt Maxim Vlasov. Å ena sidan erbjuder den gröna vågen alternativ. Å andra sidan utspelar den sig inom ett befintligt system, där gröna vågare exempelvis tvingas att utveckla ett varumärke och jaga inkomster, vilket han menar kan hindra genomgripande förändring. Därför menar han att det är viktigt att nyansera bilden av gruppen för att svara på huruvida den kan bidra till omställningen.

– Ofta ses gröna vågare antingen som oseriösa och naiva idealister eller som omställningshjältar som ska rädda världen. Jag ser att de är någonstans mitt emellan – entreprenörer som arbetar hårt utifrån en vision om ett bättre liv och en bättre värld.

Som ny gröna vågare har man en massa utmaningar – man har brist på mark, kunskap, lokala nätverk, pengar och finansiering.

I sin undersökning ser Maxim Vlasov att det finns flera utmaningar för dagens gröna vågare. Många kombinerar jordbruket med andra jobb vilket skapar en konflikt: att bygga upp en lönsam verksamhet tar tid – men har de råd att säga upp sig från sina jobb? Även de som hittar kreativa sätt att producera, sälja och försörja sig och kan ta ut en låg lön saknar ofta en buffert eller pengar till investeringar.

Därför hoppas Maxim Vlasov att hans forskning ska leda till insikter hos både gröna vågare och beslutsfattare om att det behövs förändringar på systemnivå för att rörelsen ska bli hållbar i längden.

– Som ny gröna vågare har man en massa utmaningar – man har brist på mark, kunskap, lokala nätverk, pengar och finansiering. Det blir en väldigt svår resa för en individ att hantera. Som hjälte väntas man gå igenom det själv men man behöver stöd.

Ett inre uppror

Några möjligheter som Maxim Vlasov ser är inkubatorer, kunskapsspridning, initiativ som gör det lättare att få tag på mark samt något slags basinkomst.

Ett övergripande intresse som Maxim Vlasov har är att hitta kopplingar mellan den psykiska ohälsan i samhället och ekologiska problem som klimatkrisen och massutrotningen av arter. Att studera gröna vågares drivkrafter blir ett sätt att utforska det som han kallar det ”inre upproret”. Med det menar han ett slags väckarklocka som får människor att förändra sina liv, och därmed bidra till den genomgripande omställning av samhället som han undersöker i sin avhandling.

Tänk om vi alla följde våra inre uppror – hur skulle samhället se ut då?

– Utbrändhet, klimatångest och psykologiskt lidande är ett problem i det moderna samhället. Det är intressant för mig att se hur det kan bli en väckarklocka som får människor att göra något annorlunda. Det behöver inte handla om att flytta ut på landet och starta en gård, utan lika gärna om omställning i stort, som att exempelvis gå ner i arbetstid eller dra ner på konsumtion. Tänk om vi alla följde våra inre uppror – hur skulle samhället se ut då?

Frågan blir inte minst relevant i coronatider. Hans känsla är att pandemin har gjort att intresset för odling och matproduktion har ökat rejält, liksom funderingarna kring vad som egentligen är viktigt i livet.

– Jag märker att människor som aldrig har pratat kris, sårbarhet eller systemkritik gör det nu. Vilka möjligheter finns för människor att byta spår och förändra samhället? Den frågan är viktigare än att titta specifikt på gröna vågare.