Många laxar dör i förtid i Norges laxodlingar

Var sjätte lax i Norges laxodlingar dör i förtid, de flesta på grund av sår och infektioner. Den främsta anledningen till det är laxlusen. Nu hoppas forskare att en större förståelse för laxens skinn och dess motståndskraft kan vara en del av lösningen.

Många fiskar på en liten yta gynnar parasiten laxlus, som också trivs i det varmare ytvattnet. Än så länge är metoderna för avlusning tuffa för laxen, som ofta får skador i skinnet när lusen tas bort. Ett annat sätt att begränsa laxlusens framfart är miljontals importerade putsarfiskar, fiskar som även de dör efter en kort tid i odlingarna. Sammantaget är det anledningen till att odlad lax inte får grönt ljus i WWF:s Fiskguiden, som ska hjälpa konsumenter att göra hållbara val i fiskdisken.

– När norska veterinärinstitutet listar de tio största orsakerna till minskad djurhälsa, i den årliga rapporten om fiskhälsa, rör sex av tio punkter olika former av hudsjukdomar. Det är verkligen laxens hud som är problemet, säger Darragh Doyle, forskare i fiskbiologi vid Göteborgs universitet.

Han leder ett forskningsprojekt som ska ta sig an just laxens hud ur ett hälsoperspektiv, framför allt laxlus men även vintersår som orsakas av bakterien Moritella viscosa. Laxlus är ett stort problem, men hur påverkad laxens hud blir av lusen – och av avlusningsmetoderna – beror på hur motståndskraftig huden är.

– Vi ska undersöka hur stressfaktorer, som olika vattentemperaturer eller byte av miljö, påverkar fiskens hud. Det är viktig kunskap i sig, men det är kanske ännu viktigare att förstå hur huden bäst återhämtar sig. Såren som fiskarna får är verkligen ett problem – allt handlar i slutändan om huden, säger Darragh Doyle och fortsätter:

– Den ekonomiska aspekten är en sak, men det är också en etisk fråga om djurvälfärd.

Låg acceptans för laxlus

Norge har förhållandevis strikta regler för fiskodling, under vissa perioder är det inte tillåtet med mer än i snitt 0,2 löss per lax. Ändå är dödligheten för laxen hög. 2023 låg den enligt norska Fiskhälsorapporten på 16,7 procent i snitt, och på vissa håll var den 20 procent – de högsta siffrorna som uppmätts.

En orsak är just avlusningen, som i de flesta fall sker mekaniskt med olika metoder. Det orsakar hudskadorna som gör fisken infektionskänslig.

– Fiskodlarna väljer så försiktiga metoder som möjligt utifrån fiskens hälsotillstånd, kanske försöker man skjuta på avlusningen i väntan på varmare vatten, då man sett att fiskens skinn läker bättre. Men det är ytterligare en kunskapslucka som vi hoppas kunna bidra med förståelse till – vi vet inte vid vilken temperatur som fiskens skinn läker bäst, säger Darragh Doyle.

Stor norsk laxindustri

Hittills har den norska laxindustrin växlat upp i intensitet som svar på de stora förlusterna. Produktionen har i flera år ökat och 2023 sattes 300 miljoner laxar ut i odlingsburarna i havet och drygt 1 500 000 ton lax gick till slakt. Samtidigt är relationen mellan forskningen och laxindustrin god och en viss procent av branschens intäkter går till forskning för att lösa problemen med laxens hälsa.

– Det finns en god vilja att lösa de problem som finns, de metoder man nu använder är inte förenliga med dagens krav på hållbar sjömat, eller djurhälsa, säger Darragh Doyle, som menar att forskningen om hudhälsa också har relevans för svensk fiskodling, ett område på frammarsch.

Den lax som odlas i Sverige odlas främst i landbaserade slutna fiskodlingar (RAS), där man slipper laxlusen och de problem som följer med den. Det är den enda lax som fått grönt ljus i Fiskguiden.

– Det är bättre för fiskens hälsa, men då finns det andra utmaningar. Det krävs väldigt avancerade system för att cirkulera vattnet på land, och det är väldigt energikrävande. Så även om det är mer hållbart ur ett djurhälsoperspektiv så är det mindre hållbart på andra sätt.