Industri & Energi
”Ledsamt ta prov från smältande flerårsis”
Nyligen hemkommen från Arktis vet Pauline Snoeijs Leijonmalm nu hur mycket fisk det finns mellan Grönland och Nordpolen i centrala Arktis, ett område ingen utforskat tidigare. Som forskningsledare för sommarens expedition med isbrytaren Oden har hon bland annat sett öppet hav där det för ett fåtal år sedan var ett permanent istäcke.
Prenumerera på Extrakts nyhetsbrev!
Läs mer
Håll dig uppdaterad! Få kunskapen, idéerna och de nya lösningarna för ett hållbart samhälle.
Personuppgifter lagras endast för utskick av Extrakts nyhetsbrev och information kopplat till Extrakts verksamhet. Du kan när som helst säga upp nyhetsbrevet, vilket innebär att du inte längre kommer att få några utskick från oss
Extrakt har tidigare rapporterat om expeditionen, som skulle ta reda på hur ekosystemet fungerar i området runt Nordpolen, och hur dessa förändras när isen smälter. Pauline Snoeijs Leijonmalm, professor marinekologi vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik ledde arbetet med att kartlägga ekologin i centrala Arktis. Resultatet bekräftar att den fleråriga isen håller på att försvinna.
– Området går från istäckt året om till bara under vintersäsongen. Det kändes ledsamt att behöva ta prov från smältande flerårsis, den återkommer inte. Men vi hittade även flerårig is i god kondition, och kunde få väldigt fina prover för att jämföra och göra prognoser för framtiden, säger hon.
De hittade även spännande fynd på havets botten.
– Vi hittade också något vi varken planerat eller förväntat oss. När vi tog bottenprov för att studera bottendjur och DNA hittade vi välbevarade otoliter i sedimenten. Det är små ben i fiskens huvud som den använder för att orientera sig. De var otroligt bra bevarade. Nu kan vi se tillbaka i tiden 10 000 år och fastslå vilka fiskarter som funnits på platsen.
Var det något som överraskade dig under resan?
– Att det var så mycket öppet vatten norr om Grönland. Fram till 2017 trodde man att den isen kommer vara bevarad längst när Arktis smälter. 2018 hittades plötsligt mindre områden med öppet vatten, och nu var det flera hundra kilometer stora ytor. Det beror på att isen blivit tunn och driver iväg med vinden, säger Pauline Snoeijs Leijonmalm i ett pressmeddelande.