”Långtifrån cirkulär ekonomi i avloppssektorn”

Nyligen inföll Världstoalettdagen, en officiell FN-dag för att uppmärksamma sanitetsproblem globalt. Trots att man kan se globala framgångar finns det mycket kvar att göra – en tredjedel av världens befolkning saknar fortfarande tillgång till toalett. Även i Sverige behöver vi bli bättre på att ta tillvara avloppsvattnet.

I Europa är 72 procent av hushållen uppkopplade till centraliserade ledningssystem. Motsvarande siffra för Sydasien är 18 procent och söder om Sahara 7 procent. I Sverige är vi lyckligt lottade då fungerande toalett och avlopp ses som en självklarhet, men även här finns det saker kvar att göra. Det säger Elisabeth Kvarnström, som forskar om resursåterförande avlopp vid forskningsinstitutet RISE. – Obehandlat avloppsvatten kan sprida sjukdomar, men i Sverige är vi är duktiga på att skydda människors hälsa och miljön. Däremot måste vi bli bättre på att ta vara på avloppets resurser, säger hon.

Näring och energi

De resurser som finns i avloppet är främst näring och energi. Enligt en tidigare artikel i Extrakt används ungefär 25 procent av avloppsslammet från våra reningsverk i dag till gödsel på åkrar. – En liten del av avloppets växtnäring cirkuleras och en viss del av energin tillvaratas när vi producerar biogas, men vi har långtifrån en cirkulär ekonomi i avloppssektorn.

”Vi har långtifrån en cirkulär ekonomi i avloppssektorn.”

De svenska hushållens avloppsvatten består av tre fraktioner; kiss, bajs och så kallat BDT-vatten – det vill säga bad, disk och tvättvatten. De olika fraktionerna innehåller både näring och energi som vi skulle kunna utnyttja, men tyvärr finns också oönskade ämnen i såväl avföring som tvättvatten. BDT-vattnet står för den största volymen. Det är också BDT-vattnet, tillsammans med bajs, som innehåller mest energi. Problemet med att återvinna dessa fraktioner är att bajs innehåller smittämnen medan BDT-vatten innehåller organiska miljöförorening, tungmetaller och mikroplaster. Urin innehåller mycket växtnäringsämnen som vi skulle kunna utnyttja, men samtidigt innehåller urinen också läkemedelsrester. – Det är inte svårt att sortera fraktionerna, utmaningen är att få dem i kretslopp.

Långsam utveckling

Att tillvarata avloppets resurser skapar samhällsnytta, men de sorterande avloppssystemen kostar samtidigt pengar att införa. Beräkningar av de olika alternativen för att tillvarata resurser visar att urinsortering ger mest nytta för minst pengar. Men utvecklingen går långsamt, trots att tekniska lösningar finns. Enligt Elisabeth Kvarnström beror det bland annat på att vi behöver ställa om från recipientfokus till resurshantering. Det måste också finnas en avsättning för de resurser som avloppet kan ge; energi, vatten och växtnäring. Dessutom bottnar trögheten i att kostnaden för avloppsrening, liksom nyttan med den, flyttas mellan olika aktörer.

Nybyggen i storstäder

I dag byggs det sorterade avloppssystem, alltså system där BDT-vatten, bajs och kiss eller någon/några av dessa fraktioner separeras från varandra, vid nybyggen i städer. Det finns goda exempel från Nederländerna och Tyskland, men även på hemmaplan exempelvis i Helsingborg. – Man inför sorterade avloppssystem i storstäder i dag, men inte i någon stor utsträckning. För att sorterande system ska kunna införas vid nybyggnation i städer behövs bra samarbete mellan kommunens planavdelning och huvudmännen, och att dessa drar åt samma håll, förklarar Elisabeth Kvarnström. – Då faller mycket annat på plats, som avsättande av resurser och så vidare. Det behövs både politiker och tjänstemän med vilja och ryggrad att agera utanför det invanda.