Landsbygdskommuner positiva till nyanlända

Vilka lärdomar kan vi dra av flyktingkrisen 2015? En ny studie visar att frivilliga hjälpinsatser var viktiga för att underlätta integration och motverka främlingsfientliga strömningar. Många kommuner välkomnade flyktingarna och såg tillströmningen som en resurs.

Hösten 2015 upplevde Sverige en enorm ökning av antalet flyktingar, främst från Syrien. Statistik från SCB visar att över 160 000 personer sökte asyl under 2015, vilket kan jämföras med över 25 000 år 2017.

En ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet visar att ideella krafter spelade stor roll i att underlätta mottagandet och påbörja en integration. De landsbygdskommuner som studerades såg flyktingtillströmningen som en potentiell resurs för att stärka service, arbetsmarknaden och befolkningsunderlaget.

– Innan vi påbörjade projektet hade vi föreställningen att situationen var ur kontroll, med stora busslaster som körde runt människor utan att veta var de var på väg, säger Erik Westholm, professor vid institutionen för Stad och land vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

Uppfattades som positiv

Han vittnar om att bilden av flyktingströmmen som någonting okontrollerat till viss del stämde i början av hösten.
– När ingen hade någon uppfattning om hur många som kom så var det en lite mer obehaglig tid och det uppfattades som mer hotfullt.

Men när regelverket stramades åt vid årsskiftet 2015 – 2016 så förändrades situationen.
– Därefter uppfattades flyktingströmmen av de flesta som positiv. Vi träffade kommunalråd som sa att ”det här fixar vi”.

Erik Westholm betonar att kommunerna visserligen fick ”bra betalt” för att ta emot flyktingarna, vilket kan ha påverkat inställningen, men att kommunerna välkomnade de nya invånarna.

– I de kommuner vi har granskat rådde arbetskraftsbrist och man såg att de nyanlända på sikt skulle kunna utgöra nya resurser.

Friktion mellan kommun och myndighet

Studien bygger på intervjuer med myndigheter och frivilligorganisationer som arbetade med flyktingmottagandet i Falun, Hedemora och Leksands kommuner.

Resultatet visar att myndigheterna arbetade under stor belastning under hösten och vintern 2015, men man upplevde inte någon kollaps av rutiner eller regelverk.
– Vi hittade inga stora problem, kravet på att barnen ska börja skola var det svåraste att uppfylla, säger Erik Westholm.

Trots det positiva utfallet så uppstod friktion mellan företrädare från kommunal och statlig nivå.

– Migrationsverket har ett mycket mer strikt regelverk som är tvingande, medan kommunerna har större rörelsefrihet. Hos kommunerna fanns irritation över den rigida regeltolkningen på Migrationsverket, men det ligger i sakens natur för en myndighet.

Tydligare ansvarsfördelning

Ett praktiskt exempel på denna friktion är följderna av regelverkets åtstramning vid årsskiftet, som ledde till att Migrationsverket kunde stänga ner förläggningar och flyktingar ibland flyttades med kort varsel.

– Migrationsverket agerade i skattebetalarnas intresse, men flyktingar hade då redan kommit in i lokalsamhällen och börjat rota sig. Här knöts det band, då lokalbefolkning i vissa fall gick ihop och bekostade att flyktingar skulle få stanna på orten.

Erik Westholm betonar att det finns lärdomar att hämta från perioden. Otydlighet i ansvarsfördelningen mellan kommun och myndighet kan till exempel leda till konflikter.

– Den här situationen kan komma att upprepas. Krig och klimatförändringar gör att vi står inför en ny folkvandringstid. Därför är det bra att reda ut rollerna när det inte är kris, för att underlätta i liknande situationer framöver.

Frivilliga insatser underlättade

Forskningsprojektet visar även att ideella krafter inte tog över uppgifter från den offentliga sektorn. Däremot underlättade frivilliga insatser på olika sätt som gick utöver myndigheternas ansvar.

– De spelade en väldigt stor roll, kanske inte rent praktiskt men de var avgörande för stämningen och för att vi inte skulle få en våg av främlingsfientlighet.