Kubas hållbara jordbruk – påtvingad omställning

Kuba är idag världsledande när det gäller ekologiskt jordbruk och stadsodling. Landet lyfts av FN-organet FAO som ett exempel på hur nationer kan ställa om till ett mer kemikalie- och fossilfritt jordbruk, men bakom omställningen ligger svåra ekonomiska utmaningar.

Det har sagts att Kuba är det första landet att behöva anpassa sitt jordbruk till en situation av ”peak oil”, ett uttryck för när oljeproduktionen minskar för att tillslut stanna. När Sovjetunionen föll utsattes landets ekonomi för stora prövningar, vilket tvingat jordbruket att ställa om. Resultatet blev färre maskiner, mer vegetariska livsmedel och begränsad användning av bekämpningsmedel och konstgödsel.

Innan den kubanska revolutionen 1959 var landets ekonomi starkt kopplat till den amerikanska. Mindre än ett år efter den misslyckade Grisbuktsinvasionen (se faktaruta) cementerade dåvarande amerikanska presidenten John F. Kennedy en handelsblockad mot Kuba. Många länder följde det amerikanska exemplet, och Castros regering vände sig till Sovjetunionen som handelspartner.

Samtidigt pågick Kalla kriget, och Sovjetunionen var mycket intresserade av att få åtkomst till land nära den amerikanska gränsen. Länderna utvecklade en nära relation.

Sovjetunionens fall – en kubansk katastrof

Sovjetunionen stöttade Kuba och det kubanska jordbruket genom att betala över fem gånger marknadsvärdet för socker, och bidrog även med olja och konstgödsel. När det stora imperiet föll 1991 hamnade Kuba i en ekonomisk kris som kallas ”speciella perioden”, periodo especial.
– De upplevde en fruktansvärd ekonomisk chock när sovjet försvann. En stor del av exporten gick till sovjet, säger Andrés Rivarola, universitetslektor vid Romanska och klassiska institutionen, Stockholms universitet.

På några år sjönk Kubas export och import med tre fjärdedelar samtidigt som den egna produktionen i jordbruket minskade till hälften. Sovjetunionen hade stått för 90 procent av landets oljeimport och handelskrisen innebar stora svårigheter att få tag på både drivmedel och bekämpningsmedel.

Det kubanska jordbruket behövde förändras snabbt. Omställningen innebar mer händer i jordbruket samtidigt som produktionen blev mer vegetariskt och ekologisk. I slutet av 1900-talet hade produktionen av bönor nästan fördubblats jämfört med tio år tidigare, samtidigt som produktionen av biff halverats. Tjurarna började användas som arbetskraft i jordbruket istället för att slaktas och stadsodlingen utvecklades och växte sig allt starkare.

”Organopónicos” – högproducerande stadsodling utan kemikalier

Bristen på kemikalier och konstgödsel gav en utmaning även för urbana odlare i huvudstaden Havanna. Svaret blev ”organopónicos”, en metod som innebar användandet av ett ekologiskt substrat gjort av växtrester, hushållsavfall och gödsel från djur.

Stadsodling har pågått i Havanna sedan 1800-talet, men intensifierades från 1987 när Kubas kommunistiska parti gick ut och uppmanade till ökad fritidsodling.
– Man har gjort en stor omvandling i den rurala sektorn och vill förbättra livsmedelsförsörjningen på ön. Bristen på hårdvaluta för utrikeshandel har skapat problem med import, vilket gör att man försöker producera mer inom landet, säger Andrés Rivarola.

Organopónicos-metoden används på små och outnyttjade stadsytor. För att komma till bukt med sjukdomar och angrepp får Organopónicos-odlarna lära sig att fokusera på källan snarare än symptomen, som att öka dräneringen för att hantera mögel.

Olika mixer av substratet används till olika växter för bäst effekt, och vid angrepp kan substratet bytas eller odlingen flyttas.

Inte bara guld och gröna skogar

Trots omvärldens hyllningar för miljövänligt jordbruk finns det baksidor med Kubas situation, och de har inte lyckats producera tillräckligt med mat för att mätta befolkningen. Landet är långt ifrån självförsörjande och importerar mellan 70-80 procent av sin mat. Det finns även hälsoaspekter, enligt organisationen World Food Programme har 30 procent av kubanska tvååringar anemi, en sjukdom som kan uppstå genom brist på järn eller B12-vitamin.

Hur jordbrukets framtid ser ut är oklart. Fidel Castros bror Raúl Castro som har styrt landet i ett drygt decennium har aviserat att han kliver ner nästa år, utan att ännu ha utsett en efterträdare. Samtidigt har relationerna med USA luckrats upp, vilket väntas fortsätta.

Relationsöppningen har lett till spekulationer om en tillbakagång till ökad användning av fossila bränslen och bekämpningsmedel i jordbruket.
– Vi vet inte vad som händer under Donald Trump, men fram tills något mer konkret kommer på tapeten är det öppning mellan länderna som gäller. Men vad det kommer innebära för handeln och det kubanska jordbruket är svårt att säga idag, säger Andrés Rivarola.