Kritiskt läge när fortplantningen påverkas

Var sjunde par lyckas idag inte få barn på naturlig väg. Priset vi betalar för den ökade infertiliteten är högt både för de individer som drabbas och för samhället i stort. Och i förlängningen kan utvecklingen bli ett hot mot hela vår överlevnad.

Att det finns ett samband mellan miljögifterna PCB och DDT och fertilitetsproblem har konstaterats i en mängd forskarrapporter och är inte längre särskilt kontroversiellt. Däremot vet forskarna idag inte tillräckligt mycket om hur vi människor och vår fertilitet påverkas av alla nya kemiska ämnen som finns i vår omgivning.

Oroande tecken

Ett oroande tecken är att det i alla svenska skolklasser, åtminstone genomsnittligt, finns ett barn som har tillkommit genom konstgjord befruktning. I Danmark, där har männen generellt sämre spermiekvalitet än män i övriga Norden, är antalet det dubbla. – Utsläppen av de miljögifter som upptäcktes på 1960-talet har minskat i Sverige och i många andra länder. Den positiva bild måste dock ställas mot att vi idag släpper ut ett allt större antal ämnen som vi faktiskt inte vet om de har någon negativ effekt på människor, djur eller natur. Vi vet heller inte vad som händer när olika substanser samverkar med varandra. Därför är det svårt att ge ett säkert svar på frågan om miljögifters sammantagna hot mot vår fertilitet är större eller mindre idag jämfört med tidigare, säger Åke Bergman, professor i miljökemi vid Stockholms universitet.

Sämre spermier

Många forskare oroar sig idag framförallt för männens reproduktiva förmåga. Vi vet att andelen rörliga spermier minskar hos män i takt med att mängden PCB ökar i blodet. Sambanden mellan miljögifter och spermiekvalitet är dock inte helt enkel att förstå, de individuella skillnaderna är stora vilket gör att ingen idag kan säga hur höga halter av miljögifter vi verkligen tål. Det finns heller ingen metod att avgöra vem av oss som har en hög tröskel och vem som har en låg. Problemen förstärks av att effekten av exponering inte är linjär. Ett exempel är ftalaten DEHP som i låga doser påskyndar pubertetsutvecklingen hos försöksdjur medan höga doser gör att den kommer senare. Vilka effekter som uppstår är dessutom starkt beroende av tidpunkten för exponering. En känslig period tycks vara under veckorna 8–14, foster som exponeras för miljögifter under den tiden riskerar att få en skadad könsutveckling. Mycket tyder på att människans fertilitet påverkas vid betydligt lägre koncentrationer i fosterstadiet än vad som krävs för att barn och vuxnas ska drabbas av påvisbara effekter. Frågan om vad ökad infertilitet egentligen kostar samhället måste besvaras på olika nivåer. Konkret, i kronor och ören, går det att säga att en enda IVF-behandling kostar uppemot 30 000 kronor. Ofta tvingas man göra flera försök innan befruktningen lyckas, eller i värsta fall inse att det är dags att ge upp. För samhället stiger kostnaden för assisterad befruktning med 100 miljoner kronor om ytterligare 1000 par behöver hjälp. – För individen kan barnlöshet vara ett svårt trauma medan det för samhället riskerar att bli en tung utgiftspost eftersom assisterad befruktning är en dyr behandling, säger Åke Bergman. Går man djupare i frågan om ökad barnlöshet inser man snabbt att den rymmer betydligt större ”kostnader” än vad som kan fångas i ökade sjukvårdskostnader för till exempel IVF-behandlingar. För hur ska man till exempel sätta ett värde på den förlust och sorg som en drabbar de individer som inte kan få barn?

Sälar och havsörnar påverkas

I förlängningen riskerar vi som art även att få betala det ultimata priset om vår fortplantningsförmåga fortsätter att påverkas negativt. Historien visar att även små förändringar i fortplantningsförmåga hos en art på sikt kan få stora konsekvenser. – För bara några årtionden sedan var både havsörnar och sälar illa ute eftersom utsläpp av DDT och PCB gjorde att de fick allt svårare att reproducera sig. Att det var just dessa arter som drabbades beror på att de befinner sig på toppen av en näringskedja som börjar med plankton och andra små organismer och slutar med rovdjur. Även om halterna i omgivningen är relativt låga kommer fettlösliga miljögifter att ackumuleras, det innebär att halterna hos rovdjur, och människor, i slutändan kan bli kritiskt höga, säger Åke Bergman.