Det är nu några år sedan som begreppet 15-minutersstaden myntades av forskaren Carlos Moreno vid Sorbonne i Paris. Konceptet har inspirerat fler europeiska storstäder till mer bilfria gator där invånarna till fots eller cykel kan nå mataffär, arbete, skola eller bion bara en kvart bort från hemmet. Men skulle det fungera för en medelstor stad i Sverige? Det ska Borlänge ta reda på i nytt projekt.

Tillsammans med 22 andra svenska städer har Borlänge skrivit under ett klimatkontrakt som innebär att de ska vara klimatneutrala till år 2030, vilket betyder att staden inte ska ge upphov till några utsläpp av växthusgaser. För att lyckas har kommunen identifierat ett antal områden, som de tillsammans med olika aktörer, ska ta fram strategier för. Ett av dessa områden är transporter.

− Här har vi som kommun en särskild roll eftersom vi, tillsammans med regionen, har en möjlighet att påverka, säger Salomon Abresparr, miljöstrateg på Borlänge kommun.

Vi skulle kunna göra transporterna smartare så att det faktiskt är möjligt att bo i Borlänge utan bil.

Borlänge är en medelstor stad med cirka 52 000 invånare. På 60-talet anpassades staden för att göra det lättare för invånarna att ta sig fram med bil. Det gjordes plats för bredare vägar och genom staden går även flera riksvägar.

− Borlänge är en bilburen stad där cirka 70 procent av resorna görs med bil. Bilen har en viktig plats, men vi skulle kunna göra transporterna smartare så att det faktiskt är möjligt att bo i Borlänge utan bil.
Inspirationen till projektet kommer bland annat från konceptet 15-minutersstaden.

Utveckla snabbcykelvägar

Enligt Salomon Abresparr har många av Borlängeborna redan nära till arbete, affärer och skola. Trots det är det ändå många som väljer bilen. En annan utmaning som han ser är även att underlätta för kringliggande region. Kommunen arbetar därför efter något de kallar ”hela-resan-perspektivet”.

Salomon Abresparr
Salomon Abresparr, miljöstrateg Borlänge kommun.

− Vi vill undersöka hur det fungerar att resa genom hela staden, ta reda på varför man exempelvis inte tar bussen, det skulle till exempel kunna bero på att det vid busshållplatsen saknas en plats att ställa cykeln vid. Målet är att bygga ihop staden för att underlätta för invånarna att ta sig fram.

Det är inte så många år kvar till 2030, kommer ni att klara målet om hållbara transporter?

− Det är ganska kort om tid så vi kan inte göra några drastiska förändringar av stadsbilden. Vi jobbar nu efter de förutsättningar vi har. Det kan till exempel handla om att utveckla snabbcykelvägar, länka ihop längre cykelvägar med varandra eller att ta fram cykelparkeringsmöjligheter. Vi vill hitta sätt så att pusslet mellan cykel, kollektivtrafik och bil blir smidigare.

Beteendeförändring en viktig pusselbit

Salomon Abresparr poängterar även att det finns fler fördelar än att bara utsläppen minskar, hållbara transporter ger också förutsättningar för mer jämlika möjligheter att ta sig fram i staden.

− Vi kommer till exempel att behöva bygga ut laddinfrastrukturen, men detta berör ju bara de personer som har råd med bil och körkort, medan kollektivtrafiken gynnar en större grupp. Kollektivtrafik, gång och cykel skapar också fler möten jämfört om alla sitter i varsin bil, fler mötesplatser kan även ge en större känsla av trygghet.

Kollektivtrafiken gynnar en större grupp.

Men för att lyckas med projektet är beteendeförändringar också en viktig pusselbit.

− Det handlar om att få folk att byta vanor och testa nytt. Det går att cykla på vintern, här skulle vi till exempel kunna ta hjälp av cykelbutiken att informera.

− Viktigt är också att vi kan förmedla ett budskap. Kanske tycker någon att det inte spelar någon roll att hen tar bilen när fabriken samtidigt släpper ut mängder av klimatgaser. Men fabriken kanske arbetar jättehårt med att minska sina utsläpp, och i slutänden kanske bilresan på tre kilometer faktiskt orsakar de största utsläppen. Vi behöver alla dra vårt strå till stacken.