Kommunala eldsjälar driver miljöutvecklingen framåt

När politiken har blivit svagare har utrymmet för tjänstemännen vuxit. Forskare på Örebro universitet hittar det man kallar gröna tjänstemannaaktivister i närmare en fjärdedel av landets kommuner.

En grön tjänstemannaaktivist, även kallad förändringsagent, definieras som en person som lyckas driva miljöutvecklingen framåt trots en trögföränderlig politik. I ett forskningsprojekt vid Örebro universitet visar en stor enkätundersökning med omkring 700 miljötjänstemän att 11 procent klassas som gröna aktivister. Dessa återfinns i 23 procent av Sveriges kommuner.

Forskarna kan också se att de kommuner som har gröna tjänstemannaaktivister generellt får bättre resultat i olika miljörankingar.

– En hypotes är att de gröna progressiva tjänstemännen bidrar till en bättre miljöpolitik. Men det kan också vara det omvända, att starka kommuner attraherar den här typen av tjänstemän. Förmodligen är det en kombination, säger Jan Olsson, professor i statsvetenskap på Örebro universitet och ansvarig för forskningsprojektet.

Fallstudie av en slump

Det var en slump som gjorde att Jan Olsson och hans kollegor hittade den fallstudie, bildandet av Rynningevikens naturreservat i Örebro, som sedan ledde till enkätstudien.

De ville ha ett exempel på ”inside activism” och förvandlingen av Rynningeviken, från soptipp till ett böljande landskap med våtmarker och strövområden, framstod som en solskenshistoria.

– Men vi såg snart konflikter både inom miljörörelsen och mellan politikens exploateringsplaner och miljörörelsen, berättar Jan Olsson om bakgrunden till forskningsprojektet.

När soptippen skulle läggas ner såg kommunen möjligheter med marken som då skulle bli ledig. Traktens fågelskådare däremot såg inte den gamla vadarbiotopen – deras fågelskådarmiljö – som ledig mark och engagerade sig tidigt i frågan.

Informella nätverk

Inom miljörörelsen fanns ytterligare en motsättning, om huruvida man skulle behålla skogen som fanns där eller återställa den gamla vadarbiotopen. Ornitologerna fick sin vilja igenom och ett naturreservat bildades, med restaurerade fågelmarker – tack vare engagerade miljötjänstemän.

– Det tog ett tag innan vi såg nyckelpersonernas gemensamma nämnare, att de var aktiva i fågelskådarföreningar och kände varandra. Det handlade om informella nätverk som mobiliserades när de behövdes, berättar Jan Olsson.

Det handlade om informella nätverk som mobiliserades när de behövdes.

När mönstret synliggjorts var nästa steg att försöka förstå hur unik företeelsen var. I enkätundersökningen med kommunala miljötjänstemän definierades de så kallade gröna aktivisterna utifrån kriterier som att vara ”en spindel i nätet”, vara kreativ och ha stor handlingsfrihet och en person som politiker gärna tar råd av.

– Vi trodde att vi såg något unikt i fallet med Rynningeviken och att det här skulle vara en försumbar företeelse, men vi upptäckte att det här inte alls är ovanligt, säger Jan Olsson.

Femokrater i amerikansk forskning

I forskningsprojektet ingår också en genomgång av övrig litteratur på området, i andra discipliner än miljöforskning. Inom feminism talas till exempel om femokrater, personer inom förvaltning med ett engagemang för jämställdhet.

Amerikanska forskare har visat att representanter för den feministiska rörelsen på federal nivå påverkade förändringsarbetet redan på 1930-talet.

– Vi har kanske större acceptans för hängivna tjänstemän när de i någon mening bidrar till att göra världen bättre. Vi är inte emot jämställdhet och en bättre miljö. Men om någon representerar särintressen från näringslivet eller tillhör vapenlobbyn är det en annan fråga, säger Jan Olsson.

Saudiaffären, när Totalförsvarets forskningsinstitut samarbetade med Saudiarabien för att få till stånd en vapenfabrik i landet, är ett exempel på det han kallar den mörka sidan av byråkratisk aktivism.

– Det kan vara problematiskt när tjänstemän driver även mindre kontroversiella frågor, om till exempel politiker går till val på en agenda och tjänstemännen driver en annan. Samtidigt är det inte ofta man ser det problemet, många gånger är det otydligt vad politikerna vill i frågor som inte har debatterats, det finns inget tydligt väljarmandat.

Kompetens som behövs

Samtidigt som partipolitiken på kommunal nivå har blivit svagare, med en stor omsättning av förtroendevalda, så har den offentliga sektorn vuxit. Politikerna har blivit mer beroende av tjänstemännen, som förväntas agera mer självständigt, ta ansvar och fungera som bollplank för politikerna, enligt Jan Olsson.

Dessutom är lagstiftningen ganska vag; den bygger på att tjänstemän tolkar och balanserar olika värden mot varandra. Eftersom att politiken vilar tungt på tjänstemännen ser han inget som tyder på att dessa skulle få mindre makt i framtiden.

– Nej, jag tror att det vi ser är toppen på ett isberg. Det är ett grundläggande demokrati- och styrningsproblem, vi har en ganska naiv föreställning om att vi kan skilja på partipolitik å ena sidan och offentlig förvaltning som en neutral implementering å andra sidan.

– Kanske kan den här typen av studier göra att man adresserar problemen, kanske kan man utveckla strategier för hur man kan kontrollera tjänstemän, säger Jan Olsson.