Koldioxid blir till sten

Koldioxid blir till sten i ett projekt på Island. Ett radikalt nytt sätt att ta itu med klimatförändringarna sprids nu till fler platser. Tekniken testas i Italien, Turkiet och Tyskland.

Forskare på Island har lyckats förvandla koldioxid till sten genom att pumpa ner gasen i vulkaniskt berg. Koldioxiden kommer från ett geotermiskt kraftverk och löst i vatten pumpas den till ett djup på 500–1500 meter ner i berget.

Växthusgasen reagerar med den vulkaniska bergarten basalt och bildar kalksten. Processen går snabbt, vilket förvånat forskarvärlden som räknat med hundratals eller till och med tusentals år.

– Vi förväntade oss att de skulle gå fort men inte att det skulle gå så pass fort, säger Sandra Osk Snaebjornsdottir, geolog i Carbfix-projektet.

Efter två år var över 95 procent av koldioxiden omvandlad till sten.

Redo att användas i stor skala

En tredjedel av koldioxidutsläppen från kraftverket på Hellisheidi, som är ett av världens största geotermiska kraftverk, lagras nu på detta sätt. Det motsvarar omkring 10 000 ton per år.

Enligt Sandra Osk Snaebjornsdottir finns möjlighet att omvandla hundra procent av utsläppen till kalksten.

Det så kallade Carbfix-projektet har pågått sedan 2007 i ett samarbete mellan Reykjavik energi, Islands universitet, CNRS i Toulouse och Columbiauniversitetet. Forskarna har nyligen fått pengar från EU för att fortsätta att utveckla metoden. Enligt Sandra Osk Snaebjornsdottir är tekniken redo för att användas i stor skala.

Kräver stora mängder vatten

Den vulkaniska bergarten basalt finns på många platser och utgör omkring 5 procent av jordens fastland och största delen av havsbotten. Carbfix-tekniken ska nu testas i andra slags bergarter i Italien, Turkiet och Tyskland.

Ett liknande projekt i delstaten Washington i USA har också varit framgångsrikt. Där har koldioxidgas pumpats in i berget och bildat kalksten. Även på Deccanplatån i Indien, som är ett av de största vulkaniska områdena på jorden, genomförs förstudier.

En av utmaningarna är att metoden kräver stora mängder vatten för att först lösa koldioxid. För varje lagrat ton går det åt ungefär 25 ton vatten.

Men forskarna har lyckats få goda resultat i laboratorier när de tittat på möjligheten att använda sig av havsvatten i processen. Det skulle skapa nya möjligheter för att använda basalt i kustområdena, och på havsbotten.

Inte ekonomiskt lönsamt

I andra projekt för att fånga och lagra koldioxid sker lagringen i sandsten som inte reagerar lika snabbt med koldioxiden och i gasform finns det risk för att koldioxiden på nytt läcker ut i atmosfären.

– Carbfix-metoden, att göra koldioxid till sten, är det säkraste och för närvarande ett av de billigaste sätten att ta hand om utsläppen, säger Sandra Osk Snaebjornsdottir.

Men metoderna att fånga och lagra koldioxid har inte fått något genomslag eftersom det inte har varit lönsamt.

– Det har varit billigare att släppa ut koldioxid än att ta hand om utsläppen. Om vi tittar på EU:s handelssystem för utsläppsrätter har det kostat under 10 euro att släppa ut ett ton koldioxid medan det har kostat mellan 33 och 160 euro per ton att ta hand om det. Vi betalar omkring 22 euro per ton för våra operationer på Hellisheidi, säger Sandra Osk Snaebjornsdottir.

Trots de förödande konsekvenserna av utsläppen av växthusgaser har det saknats politiska åtgärder på global nivå.

– Det har saknats incitament för att använda tekniken i större skala. Men jag tror att det kommer förändras ganska snart. Sedan i våras har kostnaden ökat för att släppa ut koldioxid inom EU:s handelssystem, säger hon.

Fler sätt att lagra koldioxid

Men det finns även andra former av lagring av koldioxid, som dessutom används i stor skala. Enligt Anders Lyngfelt, professor i Energi och Miljö vid Chalmers, finns det exempelvis goda möjligheter att lagra koldioxid utanför Norges kust på ett säkert sätt.

Enbart Utsira-akvifären i Nordsjön, som har en yta av 26 000 kvadratkilometer och är ett par hundra meter hög, har en lagringsvolym som motsvarar hela Europas samlade utsläpp under många hundra år.

– Men hur stor del av volymen som faktiskt kan användas i praktiken är inte helt klart, säger han.

I dag lagras 30 miljoner ton per år eller runt en promille av de globala koldioxidutsläppen. Anders Lyngfelt är inne på samma spår som Sandra Osk Snaebjornsdottir om orsaken till detta.

– Att det i dagsläget bara finns ett fåtal anläggningar med lagring av koldioxid i stor skala beror på att det är mer eller mindre gratis att släppa ut koldioxid, säger han.