Kobolt från dubbdäck kan tas upp av fisk

Nanopartiklar som innehåller metallen kobolt, som bland annat finns i dubbdäck, kan tas upp av fiskar. Det visar en studie från Göteborgs universitet.
– Vi såg också att upptaget av kobolt hade en biologisk effekt på fiskarna, säger Joachim Sturve, professor i ekotoxilogi.

När dubbdäck slits mot vägarna frigörs nanopartiklar av de toxiska metallarna kobolt och volfram, samt olika gummipartiklar.  Nanopartiklarna hamnar ofta i sediment, till exempel på botten av sjöar och hav. Nu har Joachim Sturve och hans forskarkollegor vid Göteborgs universitet gjort en studie som visar att nanopartiklar av kobolt inte stannar i sedimenten, utan kan tas upp av fisk.

– Vi ville göra ett förenklat ekosystem, ett slags mikrokosmos, för att efterlikna hur det kan se ut i fält. Många tänker nog att det är lugnt när nanopartiklar sedimenteras och att de stannar där, säger han.

Forskarna placerade sediment i små rännor, som fylldes på med vatten. Sedan tillsatte de maskar och larver i rännorna tillsammans med småabborrar.

– Vi valde abborre för att det är en art som det finns mycket av i svenska förhållanden och för att vi har studerat den i över 30 år i olika miljöövervakningsprogram. Vi har sekvenserat abborrens arvsmassa och har olika verktyg för att studera hur biologiska effekter påverkar generna, säger Joachim Sturve.

Ökar den oxidativa stressen

Studien visade att fiskarna hade tagit upp kobolt i både mag- och tarmkanalen och i levern.

– Vi hittade även volfram, men inte i lika stor mängd som kobolt, säger Joachim Sturve.

Upptaget av kobolt gav också upphov till biologiska effekter hos småabborarna.

– Vi såg att fiskarna reglerade upp gener för vissa avgiftningsenzym, bland annat antioxidant enzym. Precis som vi människor har fiskar ett system med antioxidanter som kan regleras upp i kroppen när man exponeras för kemikalier. Det här är något som sker hela tiden, men det kan leda till sjukdomar om kroppen tvingas reglera upp sitt antioxidantförsvar under en längre tid, vilket kan skapa en så kallad oxidativ stress.

Just kobolt är en metall som kan öka den oxidativa stressen i kroppen.

– När vi pratar om så kallad nanotoxicitet, att vi exponeras för partiklar i vardagen, då sticker kobolt ut som extra hälsofarlig. Kobolt har associerats med problem med luftvägar, cancer, hjärt- och kärlsjukdom och hudproblem.

Svårt att få till lagändring

Om kobolt i nästa steg kan tas upp av människor som äter abborrar har han inte studerat.

– Men generellt tar vi upp mycket av det vi äter, till exempel kvicksilver som finns i insjöfiskar. Det är ju därför man avråder gravida från att äta insjöfisk. Så det är mycket möjligt att även kobolt kan tas upp av människor som äter fisk.

Samtidigt kan inte den här enskilda studien leda till någon lagändring för användning av kobolt i dubbdäck, betonar han.

– Vår studie kan fungera som en plattform för fortsatta studier. Men för att ta fram data som kan ligga till grund för nya regelverk, då krävs en repetition av studier. Tyvärr har ingen den finansieringen och därför svårt att få igenom lagändringar inom miljöområdet generellt.

Joachim Sturve planerar att fortsätta arbetet med en uppföljande studie ute i naturen.

– Vi vill placera fiskar i dammar som ligger nära vägar, för att sedan mäta upp halten av kobolt i fiskarnas vävnader. Då kan vi se hur stort upptaget är i en naturlig kontext. Det blir troligen till våren när partiklarna efter vinterns bilkörning fortfarande ligger kvar, säger han.