Högre skatt på mat med stor klimatpåverkan, kan det vara en lösning för att minska utsläppen från livsmedelskonsumtionen? Det undersöker nu en forskargrupp vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Hela 20 till 30 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser kommer från livsmedelskonsumtionen. Forskning visar att insatser för att klimatanpassa produktionen inte räcker – vi måste göra någonting åt användningen också.

Skatt på klimatpåverkande mat skulle kunna vara en väg framåt, vilket en forskargrupp vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, tittar närmare på.
– Vi forskar om hur en klimatskatt på mat skulle kunna fungera och vilka effekter det kan ge, säger Elin Röös, biträdande universitetslektor på SLU.

Tanken är att livsmedelsskatten ska baseras på den klimatpåverkan som mat orsakar – större klimatpåverkan ger alltså ett dyrare pris i butik. Exakt hur skatten ska utformas har forskarna inte kommit fram till ännu, men det lutar åt en procentsats som läggs på produkten, liknande moms.

Skatt kan minska klimatutsläppen

Elin Röös, forskare, SLU
Elin Röös, forskare, SLU

En tidigare studie visar exempelvis att en skatt på mellan 10 och 30 procent på kött och mejeriprodukter kan minska klimatutsläppen med upp till 12 procent. Skattesatsen anpassas alltså utifrån varans klimatpåverkan, och här blir det lite knivigt.

Utsläppen uppstår i olika led; lustgas och metan vid användning av gödsel, metan från uppfödning av idisslande djur samt koldioxid vid förädling, paketering, lagring, tillagning och naturligtvis vid transporter.
– Det går att göra beräkningen hur detaljerad som helst, men det måste vara praktiskt möjligt att genomföra, säger Elin Röös.

Inom handeln pratar man om priskänslighet – det vill säga hur mycket efterfrågan på en vara påverkas av prisförändringar. Här kommer projektets nationalekonomer in i bilden, de laborerar med historiska data om försäljningspris och antal sålda produkter av olika sorters mat.

Hitta nivå för bäst effekt

På så sätt får de reda på hur priskänsliga konsumenter är inom olika varugrupper.
– Det ger oss en indikation på vilka nivåer en skatt ska ligga på för att ge effekt. Vi kommer också att beräkna hur skatten slår mot hög- och låginkomsttagare och hur den påverkar lönsamheten i jordbruksföretag, säger Elin Röös.

Vilka konkreta effekter tror hon att projektet kommer att få?
– Det beror helt på hur pass stor skatt politikerna till slut vågar besluta om. Ju större skatt desto högre påverkan. Dessutom ger skatten en inkomst som kan användas till klimat-investeringar.

Risker med en klimatskatt

En riskfaktor som Elin Röös lyfter fram är att det kan anses kontroversiellt att styra över folks matvanor.
– Men samtidigt så styrs vi hela tiden till exempel via reklam och vad barnen serveras i skolan. Så en påverkan som är bra för både miljö och hälsa borde inte vara så konstigt, säger hon.

Andra potentiella risker som Elin Röös lyfter fram med en klimatskatt är om den inte skulle förändra konsumtionen så att utsläppen minskar, att den blir dyr att införa och administrera eller att den styr mot mer ohälsosamma konsumtionsmönster. Och vad händer om olika intressen står mott varandra – exempelvis klimat gentemot hälsa?
– Det blir en politisk fråga, säger Elin Röös.

Projektet, som finansieras av Naturvårdsverket, pågår i två år till men redan till hösten hoppas Elin Röös på att forskargruppen ska kunna presentera konkreta resultat.

Karin Montgomery

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Dag Lindgren skriver:
    22 juni 2017 kl. 8:56 e m

    Det är en bra ide att med skatter styra från icke önskvärda till önskvärda köp. Med dagens datorer skulle det gå att räkna ut en ”moms” och hantera olika ”moms” på varje individuell i detaljhandeln saluförd vara och därigenom styra mot vad som är önskvärt enligt någon i en kommission bestämt index som väger in en rad faktorer såsom klimat och hälsa. Jag tycker detta är en riktig väg att gå, det borde gå att få ett system så nettoeffekten blev positiv och successivt allt positivare. Det är svårt och mycket kommer att leda till inflamerad debatt och kanske ”överpolitisering”. Men jag rekommenderar att man börjar en försöksverksamhet i några progressiva affärer och att staten gör ett regelverk som tolererar försöken och ett finansierar ett system att sätta de individulla skatterna och allsidigt utvärdera resultaten och sas finansierar merkostnaderna. Kanske man till och med kan ha en försöksverksamhet med flera kommissioner som sätter olika moms i olika detaljhandel. Därmed inte sagt att högre köttmoms är vad man skall börja med. T ex högre sockerskatt är nog mindre problematiskt.

    Svara
  • GunnelHansson skriver:
    20 juni 2017 kl. 11:02 f m

    Jag tänkte på det Elin säger om ohälsosamma konsumtionsmönster.

    Det är finare att äta ox än gris, det skall ätas mycket protein istället för kolhydrater. Det dricks proteindrycker- men inte ätas ost eller drickas mjölk. Det skall drickas juice NFC ( not from concentrate) och ätas grönsaker som odlats ovan jord…

    mycket av detta är dumheter som bidrar alldeles för mycket till koldioxidutsläppen bara för att det stått i någon kvällstidning…’

    Människan behöver 0,9g protein / kg kroppsvikt och dag. ( 50-100g/dag för en vuxen person) De enda som kan behöva mer är äldre personer för att motverka muskelförtvining. För mycket proteinintag ger dels ett större kväveutsläpp vi urinen, dels belastar det njurarna.
    Om Apelsinjuice pressas i Spanien och transporteras drickfärdig genom Europa utan att koncentreras kräver den dels kyltransport dels krävs det sex tankbilar istället för en – och den behöver inte kylas. jämför med hur mycket energi som går åt för att dunsta bort vattnet.
    I affärerna har det tillkommit kylrum och kyldiskar de senaste 10åren. Pastöriserade juicer och UHT-behandlade mjölkersättningsprodukter står i kyldiskar och kostar energi. De kan stå ute i hyllan precis som sylt o ketchup.
    Vi transporterar hit sugersnaps från Peru, istället för att äta palsternacka från Bjärehalvön. På vintern har vi våra inhemska rotsaker o frukter lagrade eller konserverade, – strunta i salladen o de chilenska äpplena.
    Skyll inte på korna eller bönderna – det är konsumentnyckerna som

    Svara
  • Gösta Regnéll skriver:
    10 mars 2017 kl. 10:35 e m

    När det gäller kött och mejeriprodukter måste man väga in vårt behov av att få våra naturbetesmarker i kulturlandskapet hävdade. Det är en ganska liten del, men inte obetydlig, av vår konsumtion som kommer från naturbeten, men om sådana marker ska hävdas med t ex slåtter, blir knappast koldioxidutsläppen mindre och kostnaderna naturligtvis långt större. På många håll saluförs naturbeteskött från sådana marker under olika beteckningar. Med all respekt för att system av det här slaget inte få bli för komplicerade, så anser jag att det är helt nödvändigt att undanta kött från sådana marker från skatter och avgifter. I stället borde de ha stöd.

    Svara
  • Jonas Ericson skriver:
    10 mars 2017 kl. 4:14 e m

    Problemet är att hela debatten är så förenklad och att det i alla modeller redan finns politiska värderingar inbyggda. T.ex. räknas utsläpp från den majs man ger till kycklingar till växtodlingens utsläpp, medan det metanutsläpp som kor ger upphov till när de betar till kornas påverkan.

    Det finns också en massa målkonflikter – vegetariska oljor ger t.ex. mycket stora utsläpp, leder till monokulturer, utarmat landskap både biologiskt och landskapsmässigt och innebär stor användning av exv neonikotinider – medan t.ex. smör från naturbetande får och kor är helt nödvändiga för 50 % av våra rödlistade arter – och troligen livsviktiga för de pollinerare som är nödvändiga för 85 % av de växter vi äter. Om vi lägger skatt på livsmedel från dessa djur – vem ska då betala för att vi åter ska kunna hålla 3 miljoner kor och 1,5 miljoner får i landet?

    Svara