”Klimatmötena har inte så stor betydelse som de ofta ges”

I december samlas världens beslutsfattare i Paris och förväntningarna på COP21 är enorma. Men är det verkligen på politiska toppmöten som den avgörande omställningen skapas? Johannes Stripple och hans kollegor riktar istället sin forskning mot den klimatomställning som redan sker idag, oberoende av politisk styrning.

Mötet i Paris beskrivs som sista chansen att få fram ett klimatavtal som kan se till att den globala uppvärmningen inte överstiger två grader. Johannes Stripple, docent i statsvetenskap vid Lunds universitet, tror dock inte att klimatmötena har så stor betydelse som de ofta ges. – Vi föreställer oss gärna att klimatpolitiken styrs från något slags centrum. Men så fungerar det inte riktigt, samtidigt är den bilden så djupt rotad att det är bra om det tas modiga politiska beslut. Men klimatmötet i Köpenhamn var inte den stora kollapsen som man trodde, lika lite som ett mellanstatligt avtal i Paris behöver bli en stor framgång, säger Johannes Stripple.

Klimatomställning som växer underifrån

Istället för att fokusera på offentliga lagar och regler studerar Johannes Stripple och hans kollegor vad de kallar decarbonisation. Det handlar om att rikta forskningen mot den klimatomställning som redan sker, till viss del oberoende av klassisk politisk styrning. – Mycket av den forskning som görs om scenarier för en klimatomställning utgår från vad som är tekniskt möjligt. Man tittar på teknikpotential och ser på vilka sätt man kan nå tvågradersmålet. Forskningen har sedan gått ut på ut på att visa på en viss utvecklingsväg, räkna på dess kostnader, effekter och sedan lämna över till beslutsfattare. Men man kan också välja att titta på den klimatomställning som redan finns och växer fram underifrån, ibland oberoende av politiska beslut. I vissa fall har de här förändringarna kommit ganska långt, säger Johannes Stripple.

Vi tittar på den klimatomställning som redan finns och växer fram underifrån, ibland oberoende av politiska beslut

För att studera den omställning som redan sker har forskarna tagit fram en ny sorts fältstudiemetod, kallad Decarb Lab (som i ”Decarbonisation Laboratory”). Forskare från olika områden gör etnografiska nedslag på olika platser. – Om vi tänker oss att klimatpolitiken och klimatomställningen är en utspridd och varierad process, bör man som forskare ta sig till de här platserna för att bättre förstå hur klimatomställningen faktiskt går till och vilka specifika hinder och trögheter som finns. Vi har gjort sju nedslag där vi har varit ett gäng forskare som under en dag har studerat ett visst system. Ett fokus var fjärrvärme i Lund där vi tittade på hela systemet från verk till en villa och konsument. Vi studerade bakgrundsdokument, iakttog och gjorde intervjuer. Samma sak i Djurgårdsstaden i Stockholm. Vi har även tittat på elbilar och elcyklar i Köpenhamn.

Bilden av ett kolsnålt samhälle

När Johannes Stripple och hans kollegor är i Paris för klimatmötet kommer en del av tiden att ägnas åt den privata sektorns klimatinitiativ och en del av tiden till de kulturella och konstnärliga utbud som uppstår i samband med mötet. En del av deras forskning handlar om att studera den kulturella bilden av ett kolsnålt samhälle. Böcker, film och konst formar en berättelse kring hur en klimatförändrad värld ser ut och människors plats i den. Det handlar både om uttryck över sorg över vad vi lämnar bakom oss och en vilja att göra det nya normalt.

Vi är intresserade av att förstå hur omställningen till ett kolsnålt samhälle kan göras, förstärkas och skalas upp

Bilden av ett kolsnålt samhälle genereras på många fler platser än tidigare och genererar många fler känslor. Forskarna har fått pengar från holländska vetenskapsrådet för att i juni 2016 hålla en workshop i Holland där ingenjörer, statsvetare, författare, konstnärer och beslutsfattare inom myndigheter och näringsliv ska jämföra olika berättelser om det kolsnåla samhället. – Målet med forskningen är att vi ska få en bättre förståelse för de existerande omställningsprocesserna som sker på olika ställen i samhället, hur de sker, var de sker och vilket motstånd de möter och vilken potential de har att skalas upp och förändra. Vi är intresserade av att förstå hur omställningen till ett kolsnålt samhälle kan göras, förstärkas och skalas upp. Vi startar i de existerande förändringsprocesserna och ser hur politiken förändras inuti dem specifikt på varje plats.

Kulturella föreställningar spelar in

För att förstå hur omställningen ska gå till måste man se bortom de produktionsförhållanden och transporter som brukar studeras när man vill avgöra en produkts klimatpåverkan. För det finns även kulturella föreställningar kring produkter, föreställningar som orsakar större eller mindre utsläpp. Apelsinjuice förknippas till exempel med föreställningar om att den ska vara kyld och fräsch. Utsläppen påverkas därmed av vår uppfattning av fräschhet. För kaffe sker de stora utsläppen i beslutet om vi ska dricka det på kafé eller hemma, om vi tar en slät kopp eller tillsätter mjölk. En kopp på kafé ger större utsläpp, samma sak med latten jämfört med den släta koppen. – Kaffe är inte så stort utsläppsområde men det handlar om ett annat sätt att tänka, säger Johannes Stripple.