Klimatförändringarna hotar viktiga historiska platser

Kulturhistoriskt viktiga platser riskerar att förstöras i klimatförändringarna, och samhället verkar stå utan beredskap. Det sägs att historien är nyckeln till framtiden. Har vi koll på nyckelknippan?

Rester från gamla boplatser berättar hur vi människor har levt och format landskapet genom historien. I takt med att klimatet både blir varmare och blötare i Norden påverkas fornlämningar, och information om vår historia riskerar att gå förlorad.

− I södra Sverige hotas kulturhistoriska platser till exempel av stranderosion och här i norr smälter tjälen vilket leder till att organiskt material som ben, fröer och insekter, som legat bevarat i isen, angrips av bakterier och förstörs, säger Philip Buckland, docent i miljöarkeologi vid Umeå universitet.

I ett pågående forskningsprojekt undersöker han och hans kollegor hur klimathotet mot fornlämningarna hanteras av länsstyrelser och kommuner. Studien bygger bland annat på en enkät till berörda handläggare.

− Vi vill ta reda på hur de jobbar med den här frågan. Hur tänker de till exempel kring prioriteringsordning för vilka platser som är viktigast att bevara eller dokumentera?

Den pågående studien bygger vidare på ett tidigare forskningsprojekt som finansierades av Trafikverket och som hade fokus på fornlämningar i anslutning till vägar, järnvägar och andra trafikrelaterade anläggningar. Resultaten visade att det finns en oenighet och okunskap om hur olika fornlämningar skulle kunna prioriteras i beslutsprocessen, och att det saknas nationell konsensus i arbetet med klimathotade fornlämningar i Sverige.

Mest bråttom i Arktis

Kanske är det just fornlämningarna i norr som det är allra mest brådskande att fatta beslut kring, tror Philip Buckland.

För några veckor sedan uppmärksammades att forskare hittat forntida pilskaft av trä i kanten av en smältande glaciär i Sápmi. Klimatförändringarna innebär alltså inte bara att fornlämningar riskerar att förstöras utan öppnar också för att det kan göras nya fynd.

Även om smältande glaciärer knappast är något glädjande bidrar de nya fynden med viktig kunskap om vår historia, konstaterar Philip Buckland. Han menar att de nya föremålen som smälter fram under isarna till exempel har stor betydelse för vår bild av stenåldern.

− Egentligen borde vi kanske kalla det träåldern. Att det är stenföremålen som har fått definiera perioden beror nog till stor del på att det är artefakter av sten som vi har hittat i marken medan träföremålen har brutits ner.

”Man måste vara där och leta”

De nya fynden i Sápmi väcker tankar om vilka andra historiska föremål som blottas när isarna smälter, kanske utan att någon upptäcker dem.

− Man måste vara där och leta för annars missar man de här fynden, som riskerar att förstöras när de kommer fram, säger Philip Buckland.

Att bevara eller dokumentera alla hotade fornlämningar går inte, menar han. Därför behövs någon typ av prioriteringsordning, men vem ska bestämma vilka historiska platser som är viktigast att skydda? Handläggarna på Länsstyrelserna? Riksantikvarieämbetet? Forskare? Allmänheten?

− Det vore önskvärt att olika typer av platser bevarades eller dokumenterades, men det är inte säkert att man kan vända sig till oss arkeologer för att få svar för vi har väldigt olika intressen. I Skottland har man kommit lite längre i de här frågorna och där lägger man stor vikt vid lokalbornas engagemang. Om det finns en uppslutning kring att bevara en fyndplats ska den prioriteras, har man bestämt.

Philip Buckland hoppas att hans pågående forskning ska bidra till mer diskussion även i Sverige om hur klimatförändringarna påverkar kulturhistoriskt viktiga platser, och hur påverkan ska hanteras.

− Tidigare har vi kunnat lämna fyndplatser orörda med tanken att de ligger bevarade i marken för framtiden men så är det inte längre utan i vissa fall är det bråttom att få i gång utgrävningar innan fynden förstörs.