Insektsvärlden är full av gåtor och många kryp är fortfarande helt okända. Bara i Sverige tror forskarna att det finns mer än 5 000 insektsarter kvar att upptäcka. Vissa av dem kanske till och med kan rädda liv.

Att forska om insekter kan kännas otacksamt. Särskilt om man fokuserar på våra allra minsta flygfän kan det vara svårt att fånga allmänhetens, politikernas och finansiärernas intresse menar Fredrik Ronquist, professor i entomologi vid Naturhistoriska riksmuseet.

−Många attraheras av stora, karismatiska insekter som dagfjärilar, trollsländor, skalbaggar och vårtbitare. Det gäller också oss forskare. Men de flesta insekter är små och oansenliga flugor, myggor och steklar.

För egen del djupdyker han bland dessa anonyma insektsgrupper och försöker förstå hur insekternas värld fungerar. Att ta ett sådant helhetsgrepp om insekternas mångfald var något han blev avrådd från i början av karriären. Det var en återvändsgränd och svårt att få forskningsmedel, sa äldre kollegor, men för Fredrik Ronquist har den utlovade karriärsdöden inte inträffat. Tvärtom är han en av Sveriges mest citerade forskare, och han ser ett växande intresse för insekter.

Många unga forskare söker sig till området och för egen del har han just påbörjat ett av de största forskningsprojekten hittills i sin karriär. Nyligen beviljades han 24 miljoner kronor från Wallenbergstiftelsen för projektet DarkTree, som genomförs i ett samarbete mellan Naturhistoriska riksmuseet, Kungliga tekniska högskolan och Linköpings universitet. Målet är att teckna en rättvisande kontur av insekternas släktträd, som i dagsläget är fullt av dolda grenar, därav projektnamnet DarkTree.

− Det saknas kunskap om hur olika insektsarter hör ihop, och många arter har över huvud taget inte upptäckts än, till och med i ett så välutforskat land som Sverige. En analys vi gjorde för några år sedan tyder på att det finns mer än 5 000 arter kvar att upptäcka i landet, varav hälften fortfarande är okända för vetenskapen och alltså saknar namn.

Fredrik Ronquist
Fredrik Ronquist, professor i entomologi vid Naturhistoriska riksmuseet. Foto: Åsa Peterson, Naturhistoriska riksmuseet.

Studerar 30 miljoner döda insekter

DarkTree-forskarna kommer utgå från insektsmaterial som har samlats in genom de internationella projekten ”Insect Biome Atlas” och ”Lifeplan”. Totalt handlar det om mer än 30 miljoner döda insekter av drygt en miljon olika arter, där de flesta ännu inte är beskrivna.

Att det nu för första gången är möjligt att systematiskt utforska de dolda grenarna i insekternas släktträd beror på att metoderna för artbestämning har utvecklats. I stället för att undersöka insekterna en och en kan man numera utvinna DNA från hundratals insekter på en och samma gång, och artbestämma allihop samtidigt.

− Det är verkligen en revolution, säger Fredrik Ronquist.

Målet med DarkTree är att ge en stabil ”ryggrad” åt insekternas släktträd.

− Vi kommer också lära oss mer om insekternas evolution. Släktträdet kan också hjälpa oss att avslöja hur tidigare okända insekter lever och vilken roll de spelar i ekosystemen, säger Fredrik Ronquist.

Han beskriver sin forskning som nyfikenhetsdriven. Han vill förstå hur insekternas värld fungerar, men kanske kan DarkTree också leda till upptäckter som innebär en mer omedelbar nytta för oss människor.

− Många okända insekter är nedbrytare och parasiter, och lever i miljöer som är rika på mikroorganismer och svampar, från livsviktiga symbionter till patogener. Hur insekterna hanterar detta är fortfarande i stor utsträckning okänt, men det är sannolikt att de producerar tidigare okända ämnen som kan vara intressanta som antibiotika för oss.

Motstridig forskning om insekternas apokalyps

Utöver möjligheten att hitta nya typer av antibiotika tror Fredrik Ronquist att DarkTree kan bidra till kunskap om hur insekterna egentligen mår. Under de senaste åren har det kommit motstridiga forskningsresultat kring det. Enligt en tysk studie från 2017 har mängden insekter som lever i Tysklands skyddade naturområden minskat dramatiskt sedan 1990-talet.

Det har pratats om en insektskollaps, men uppföljande studier har nyanserat bilden. I somras rapporterades om svensk forskning som indikerade att antalet insekter här hos oss inte har blivit färre jämfört med för 35 år sedan. Sanningen om hur det ligger till, förklarar Fredrik Ronquist, är att vi inte riktigt vet.

− Populationerna kan variera dramatiskt och vara mindre vissa år och större andra. Det behövs stora och långa studier för att man ska kunna säga något säkert om utvecklingen över tid.

I Sverige finns ingen långsiktig övervakning av insektsfaunan, som använder de nya genetiska metoderna för artbestämning, vilket Fredrik Ronquist ser som en stor brist.

− Min forskargrupp driver sedan fem år tillbaka ett litet övervakningsprogram i projektform, och är i stor utsträckning beroende av volontärer. Svenska regeringen har hittills inte velat permanenta programmet. Det tycker jag är pinsamt. Vi har en historia med Carl von Linné av att vara föregångare i att kartlägga arter, och en stolt historia när det gäller miljöövervakning men när det gäller övervakning av insekter är vi inte ledande längre.

Han nämner Norge som exempel. Där har man sedan 2020 ett statligt finansierat program, ”National Monitoring of Insects in Norway”. Deras kartläggning visar att mängden insekter i Norge har minskat år för år under perioden 2020-2023.

− Vad det beror på och om nedgången är tillfällig eller speglar en större trend är för tidigt att säga, men jag tycker deras resultat visar att det finns skäl att även vara orolig för insekterna i Sverige. 

Gallsteklarna bevarar sin hemlighet

Om Fredrik Ronquist ska peka ut en favoritinsekt blir det gallsteklar. Särskilt fascinerad är han av sömntornsgallstekeln, vars larver lever på rosor. Han har studerat gallsteklar och deras parasitiska släktingar ända sedan han skrev sin avhandling.

Typiskt för gallsteklar är att de manipulerar växter så att dessa får en slags utväxter, galler, som ger insekternas larver näring och skyddar dem från fiender.

− Det är många som har försökt förstå hur steklarna får växterna att göra galler, inklusive min forskargrupp, men det är fortfarande ett mysterium.