Kan stödutfodring få fler att välja naturbete?

Trots att naturbetesmarkerna är de kanske mest artrika miljöer vi har fortsätter de att minska. Framför allt handlar det om lönsamhet – lantbrukare tjänar inte lika mycket på att ha djuren på naturbete. Kan enklare regler för jordbruksstöd vara en lösning?

Förlusten av naturbetesmarker är ett stort hot mot den biologiska mångfalden. Men de näringsfattiga och ofta svårtillgängliga markerna innebär ofta större omkostnader för de lantbrukare som låter sina djur beta där.

Dels kostar det mer att stängsla in stenig och otillgänglig mark, dels kan djuren behöva extra foder för att komplettera det magra betet för att växa tillräckligt. Men enligt de regler som finns för ersättning för naturbetesmarker är det inte självklart att lantbrukare får stödutfodra sina djur.

Den så viktiga artrikedomen som förknippas med naturbete hänger tätt ihop med både djurens bete och den näringsfattiga jorden i just de markerna. Om korna, eller andra betesdjur, får extra foder tillför det näring till den näringsfattiga jorden, både genom fodret i sig och via djurens gödsel. Marken riskerar att bli näringsrik vilket gynnar vissa arter på bekostnad av andra, med en minskad artrikedom som följd.

– Det handlar om att förstå hur näringstransporten ser ut, från de djur som får extra foder till de magra naturbetesmarkerna. Vi vet att mer näring är dåligt för den biologiska mångfalden, framför allt för växterna, men hur djuren bidrar till den näringstransporten vet vi ganska lite om, säger Regina Lindborg, professor i geografi vid Stockholms universitet.

Hon är en av författarna bakom en ny rapport, en sammanställning av vad forskningen säger om hur mångfalden i artrika naturbetesmarker påverkas av bland annat tillskottsfoder och blandade betesmarker. Frågan är specifik, men ändå värdefull ur ett forskningsperspektiv, säger Regina Lindborg.

– Ämnet är smalt, men spännande. Hur näringen transporteras inom ett system är viktigt att förstå. Frågan berörs av många faktorer, som ekologi, djurhållning, ekonomi och policy.

Svårt hitta relevant forskning

Även om den tydligaste slutsatsen i rapporten är att det finns för lite forskning så är forskarna bakom rapporten tydliga – det finns goda anledningar att ifrågasätta förbudet mot tillskottsutfodring. Våra naturbetesmarker är så pass illa ute att den eventuella risken med extra foder behöver vägas mot risken att en naturbetesmark slutar brukas och försvinner helt, menar man.

– Effekten på de här artrika naturbetesmarkerna blir stor precis där man stödutfodrar, där är det både gödslat och nedtrampat. Hur effekten blir på övriga delar av naturbetesmarken har inte studerats.

– Det vi överväger i rapporten är att om risken är stor att man lägger ner och slutar använda sig av naturbete så kan det absolut vara värt att prova att tillåta stödutfodring och sedan utvärdera effekten, säger Regina Lindborg.

Inget förbud innan 2028

Förbudet mot tillskottsutfodring av djur på naturbetesmark med särskilda värden kommer inte att försvinna under nuvarande programperiod för jordbrukspolitiken, som avslutas 2028, meddelar Jordbruksverket.

Hur det blir nästa period återstår att se, men Lisa Karlsson på Jordbruksverket framhåller att dagens förbud ändå är flexibelt, till exempel räknas inte övergångsutfodring på vår och höst som tillskottsfoder. Det handlar inte bara om extra näringstillförsel till markerna, utan också om att djuren äter sig mätta på foder utifrån i stället för att beta av gräset på naturbetesmarken.

Lisa Karlsson är inte säker på att förbudet mot extra foder är det som hindrar lantbrukare från att välja naturbete. Kravet på daglig djurtillsyn och tillgång till vatten – som är svårare på svårtillgänglig mark – kan vara andra anledningar. Framför allt skulle en ökad efterfrågan på naturbeteskött göra skillnad, menar hon. I slutändan behöver lantbrukarna se att en långsiktig lönsamhet är möjlig.

Bättre med stöd på landskapsnivå

Även Regina Lindborg menar att det är svårt att säga om en sådan regelförändring skulle innebära fler naturbetesmarker, men hon tycker att det ändå är viktigt att fundera på vad vi potentiellt kan förlora om lantbrukare väljer bort naturbete för sina djur.

Samtidigt krävs det mer än enskilda gårdar med naturbete för att bevara den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet.

– För en mångfald av exempelvis insekter och fåglar krävs det att hela det omgivande landskapet fungerar. Om en lantbrukare gör helt rätt hjälper inte det om omgivande gårdar inte gör det. Jag tror att vi skulle behöva ett annat slags ersättningssystem, i större landskapsskala, som belönar de som går ihop och jobbar. Så har man börjat göra i vattenfrågan, man tittar över kommungränser och landgränser, för att vattnet rör sig. Det gör mångfalden också.