Kan man sätta en prislapp på naturen?

Ekosystemtjänster är det nya modeordet för att visa hur beroende vi människor är av naturen. Förhoppningen är att om vi lyckas värdera dessa tjänster kommer vi att kunna skapa en hållbar utveckling och rädda planeten. Men kan man verkligen sätta ett pris på naturen, och hur ska det i så fall gå till?

– Att sätta ett faktiskt pris på ekosystemtjänster som motsvarar deras värde är inte möjligt, säger Thomas Hahn, forskare i ekologisk ekonomi vid Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet.

Han är en av utredningssekretarna bakom den nya statliga utredningen ”Synliggöra värdet av ekosystemtjänster”, som blev klar i oktober.
– Man kan inte få in allt i priset, det blir ofta en undervärdering. En metod som används för att värdera ekosystemtjänster, och som jag vänder mig emot, är så kallade betalningsviljestudier. Då frågar man människor vad de är beredda att betala för att till exempel en art bevaras eller för ren luft. En sådan värdering grundar sig på vad folk tycker, men det kräver stor kunskap och systemförståelse att kunna göra relevanta avvägningar i monetära termer.

– Väl fungerande ekosystem är en försäkring för framtida välfärd. Resilienta ekosystem som kan fortsätta leverera tjänster i framtiden trots olika former av störning har ett mycket stort värde. Det finns inte tillfredsställande metoder för att fånga detta ”försäkringsvärde” i en prislapp, säger Thomas Hahn.

Ekologisk kompensation

– Det hindrar inte att man kan ”sätta en prislapp på naturen” på andra sätt, till exempel genom att göra det dyrt för dem som förstör, fortsätter han. Med ”förorenaren betalar-principen” som stöd kan man beskatta koldioxidutsläpp och handelsgödsel. Dessutom kan man kräva ekologisk kompensation, till exempel så som man gjorde när Botniabanan byggdes. Då fick Trafikverket kompensera för den för fåglarna så värdefulla våtmarken genom att anlägga stora områden med våtmark på andra håll. Det kostade mycket pengar för Trafikverket, men var ändå bara en väldigt liten del av den totala byggkostnaden.

– Man kan alltså ”sätta pris på naturen” genom att göra det väldigt dyrt för exploatörerna att göra fel och därmed driva dem till områden som inte är så värdefulla för den biologiska mångfalden, säger Thomas Hahn. Men prislappen ersätter inte en juridisk prövning, utan finns utöver den.

– Ett annat tillfälle när ”prislappar” kan behövas är vid miljöersättningar. Vi vill till exempel att svenska bönder ska bevara betesmarker. Då kan man ge en prislapp till bonden; du får si och så mycket för varje hektar betesmark. Ersättningen är inte en värdering av alla de ekosystemtjänster som betesmarken ger, som bindningen av kol i marken, eller den biologiska mångfalden – inklusive insekter som pollinerar våra grödor eller kontrollerar mängden bladlöss, eller estetiska värden. Det är bara en kompensation för att bonden inte odlar vete eller potatis där i stället, och prislappen bestäms därför av priset på vete och potatis, säger Thomas Hahn.

Det är kommunikativt ”snyggt” att ha en siffra, det ser enkelt och tydligt ut, men ofta är det inte görligt att fastställa ett monetärt värde. Vem betalar till exempel för jordmånsbildning?

Inte bara värdera i pengar

När man talar om värdering av ekosystemtjänster är monetär värdering, det vill säga att ange ett värde i pengar, bara ett av flera sätt att göra en värdering. Man kan också nöja sig med en kvalitativ beskrivning, där man identifierar ekosystemtjänsterna och vilka värden de ger. I vissa fall kan det vara relevant att gå vidare och göra en kvantitativ analys, till exempel beräkna hur många kubikmeter vatten som renas av ett skogsområde, eller hur många besökare en nationalpark har.

– Det är kommunikativt ”snyggt” att ha en siffra, det ser enkelt och tydligt ut, men ofta är det inte görligt att fastställa ett monetärt värde. Vem betalar till exempel för jordmånsbildning? säger Louise Hård af Segerstad, som är co-director för Albaeco och en annan av utredningssekreterarna bakom den statliga utredningen.

– När man värderar ekosystemtjänster arbetar man brett, med att synliggöra värden och få fram en förståelse för vilka aktörer som finns i landskapet. Deltagandeprocesser, där man samlar dem som på olika sätt brukar ekosystemtjänsterna, spelar en stor roll. En del som går in i det arbetet förväntar sig en prislapp som resultat, men när de väl fått upp ögonen för vad ekosystemtjänster är, blir prislappen inte längre så relevant. Det handlar om att veta vad man gör när man till exempel bebygger ett område; kunna avgöra vad som är klok, effektiv markanvändning och undvika att skjuta över kostnader på andra sektorer.

Platsspecifikt

– Visst, det finns vissa fall när en monetär bedömning kan vara vettig. Men då ska många antaganden vara uppfyllda. Ett exempel där en monetär värdering fungerade var när New York behövde förbättra dricksvattenkvaliteten. Det visade sig bli mycket billigare att förbättra förutsättningarna för naturlig rening, bland annat genom att påverka jordbruksmetoder och skydda skog utanför staden, istället för att bygga ett reningsverk. Men oftast har vi inte tillräckligt med data och kunskap för att kunna göra en värdering i pengar som är mer än spekulationer. Ekosystemen fyller flera funktioner samtidigt och att fånga värdet på den mångfunktionaliteten är svårt. Men om vi synliggör alla ekosystemtjänster som ett område ger, så kan vi ta mer informerade beslut. Det vi gör för att maximera en tjänst kan påverka andra tjänster negativt. Det finns både synergier och målkonflikter, som en identifiering av ekosystemtjänster kan hjälpa till att medvetandegöra, säger Louise Hård af Segerstad.

– De internationella rapporter som kommit (se faktaruta) har visat att till exempel våtmarker har ett ekonomiskt värde, men det betyder inte att man kan fastställa värdet i enskilda beslutsprocesser. Ofta är värdet mycket platsspecifikt. En skogsdunge som förskolorna besöker tre gånger i veckan har till exempel ett högre värde för dem än motsvarande skogsdunge längre bort, säger Louise Hård af Segerstad.