Biologisk mångfald
Jordbruksmarken som blir till asfalt
Klimatförändringar och en växande befolkning kräver enligt forskaren Christel Cederberg att den svenska jordbruksmarken bevaras, då den kommer att behövas för matproduktion framöver. Samtidigt förstörs mycket av marken när städer och tätorter breder ut sig.
Prenumerera på Extrakts nyhetsbrev!
Läs mer
Håll dig uppdaterad! Få kunskapen, idéerna och de nya lösningarna för ett hållbart samhälle.
Personuppgifter lagras endast för utskick av Extrakts nyhetsbrev och information kopplat till Extrakts verksamhet. Du kan när som helst säga upp nyhetsbrevet, vilket innebär att du inte längre kommer att få några utskick från oss
Varje minut försvinner det cirka 150 000 kvadratmeter odlingsbar jord i världen. Den svenska jordbruksmarken, som endast utgör åtta procent av Sveriges areal, utgör inget undantag. Här har drygt fem procent av jordbruksmarken försvunnit de senaste tio åren, och den största anledningen till det är att åker- och betesmarker i Norrland och södra Sverige har växt igen. En annan del av minskningen beror på exploatering av jordbruksmark för bebyggelse och infrastruktur när tätorter och städer breder ut sig.
Christel Cederberg är biträdande professor i miljö och systemanalys på Chalmers tekniska högskola i Göteborg och forskar på markanvändning. Enligt henne brukas jord som skulle kunna användas till matproduktion många gånger oaktsamt. Många rika länder importerar mat från fattigare länder medan de själva bygger hus och vägar på möjlig åkermark eller bara låter dem växa igen.
Det handlar om att spara den bästa marken
Hon menar att det både ur säkerhets- och miljösynpunkt är viktigt att vi behåller matproduktionen på åkermarken i Norden då vi har bra och gynnsamma förhållanden här och behovet kommer att öka på grund av befolkningstillväxt och klimatförändringar framöver.
– Det handlar om att spara den bästa marken, så att man inte bygger vägar och hus på den. Den kommer att behövas för att producera mat framöver. Åkermarken i södra Sverige tillhör de bästa i världen. Den baltiska moränen i Skåne är mycket näringsrik och lättbrukad och där finns ett bra klimat och en lång vegetationsperiod. Jag blir betryckt när jag åker förbi till exempel Landskrona och ser asfalteringen av en av Sveriges absolut bästa åkermarker där.
Få kommuner tar hänsyn till miljöbalken
Asfalteringen Christel Cederberg refererar till är ett av Europas största logistikcenter som byggts av det danska transportföretaget DSV. Marken var länge i växtförädlings- och utsädeskoncernen Svalöf Weibulls ägo, men såldes 2004 i vad som då beskrevs som en av de största markaffärerna i Sveriges historia. Tusen hektar köptes av bland annat kommun, kyrka och lantbruksföretag.
Landskronas dåvarande ordförande i kommunstyrelsen Niklas Karlsson (S) beskrev kommunens köp som den bästa affären Landskrona kommun gjort. Marken låg strategisk bra nära både E6:an och järnvägsstationen och kommunen kunde 2008 sälja vidare ett område på 60 hektar (motsvarar cirka 100 fotbollsplaner) till det danska transportföretaget DSV som nu etablerat ett logistikcenter och en knutpunkt för lastbilstrafik i området.
Trots att lagstiftningen i miljöbalken (MB 3:4) anger en mycket restriktiv hållning till att upplåta jordbruksmark till bebyggelseändamål visar en kartläggning som Jordbruksverket genomförde 2013 att beslut kring markanvändningen i stor utsträckning påverkas av kommunala markinnehav och externa intressens efterfrågan på mark.
Jordbruksverket granskade översiktsplanerna i 30 svenska kommuner och av dessa var det endast två kommuner som tillämpade paragrafen om skydd av jordbruksmark fullt ut. Olof Enghag är utredare på Jordbruksverket och var ansvarig för arbetet. Han menar att det inte alltid är långsiktiga perspektiv på resurshållning som väger tyngst när olika intressen ställs mot varandra.
– I Danmark anger kommunerna verksamhetsområden för jordbruket som innebär att den marken inte får exploateras eller användas till annat än jordbruk på en viss tidshorisont. I Norge har man en nationell målsättning att spara åkermark, både Norge och Finland har erfarenhet av matproduktion i krigstid och ser till helhetsperspektivet på ett annat sätt. Vi är nog lite naiva i Sverige.
Ökning av svensk livsmedelsproduktion ett måste
Enligt Christel Cederberg bidrar exploatering av högproduktiv jordbruksmark till att vi kommer behöva odla mer intensivt och mindre hållbart på andra marker men även till att andra naturvärden kan komma att tas i anspråk.
– Igenväxt åkermark går att återställa, men det kan ta några år. Asfalterad åkermark är däremot förstörd för alltid. Jag anser att vi måste behålla den åkermark som finns idag, punkt slut. Sverige är ett stort land som är glest befolkat i ett internationellt perspektiv. Detta tror jag bidrar till en okunskap hos många om att bra jordbruksmark håller på att bli en bristvara i världen.
Svensk livsmedelsproduktion måste öka
I ett försök att öka den svenska livsmedelsproduktionen, både för export och inhemsk konsumtion, drog landsbygdsminister Sven-Erik Bucht i mars igång ett arbete med att ta fram en svensk livsmedelsstrategi. Han åker just nu runt i Sverige för att samla in synpunkter från aktörer och upplever ett stort intresse för arbetet.
– Vi vill att livsmedelstrategin ska hålla över mandatperioder, så vi jobbar otroligt brett med så bred samverkan som möjligt. Jag upplever ett stort engagemang i frågorna. Det är många som vill öka livsmedelsproduktionen, vi har idag 600 000 hektar jordbruksmark som inte nyttjas i Sverige, men bra förutsättningar både vad gäller till exempel rent vatten och kompentens.
Om det kan bli aktuellt att titta på hur kommunerna följer Miljöbalken för exploatering av jordbruksmark vill Sven-Erik Bucht inte säga, utan inväntar en pågående utredning om riksintressen.
– Men jag ser ingen mening med att sticka under stol med att vi lever farligt, svensk livsmedelsproduktion måste öka, särskilt med tanke på miljöförstörelse och den ökande befolkningsmängden i världen.