”Jakten på billigt kött driver utvecklingen åt fel håll”

I ett internationellt perspektiv har Sveriges lantbruk måttliga problem med antibiotikaresistens. Ett ökat tryck från omvärlden gör dock att läget snabbt kan försämras.

– Vår jakt efter billigt kött är en faktor som riskerar att driva utvecklingen i fel riktning, säger Christina Greko på Statens veterinärmedicinska anstalt.

I Sverige övervakas utvecklingen av antibiotikaresistens inom lantbruket noga. Två saker är tydliga; läget är bättre här än i de flesta andra länder men vi lever inte på en avskild och säker ö.

– Vi hittar regelbundet nya resistenstyper som har tagit sig in i landet varav flera har en potential att hota djurhälsan. Så sent som 2005 hittade vi varken MRSA eller ESBL hos svenska djur men det gör vi numera, säger Christina Greko, veterinär vid Statens veterinärmedicinska anstalt.

Stor antibiotikaanvändning

Förklaringarna är många. En är att både vi människor och våra djur i ökande omfattning reser fram och tillbaka mellan olika länder och att vi då tar med oss olika typer av bakterier. En annan är vår jakt efter billig mat. Ett lågt pris är ofta synonymt med ett produktionssystem som bygger på antibiotika och som därmed driver på resistensutvecklingen i djurbesättningar och i förlängningen även hos människor.

Enligt Christina Greko är det stor skillnad på hur mycket antibiotika som används i olika länder. Även synen på läkemedlets roll inom djurhållningen varierar stort.– Antibiotika betraktas i många länder mer som ett produktionsmedel än som ett läkemedel som man tar till när något har gått fel. Fortfarande är det vanligt att man så tidigt som möjligt skiljer kultingen från sin mamma. Det gör smågrisarna infektionskänsliga och därför behöver de en förebyggande antibiotikabehandling. I en del länder utanför EU används också antibiotika för att djuren snabbare ska bli slaktfärdiga.

Branschen i kris

Men det är inte den enskilda bonden som bör skuldbeläggas, menar Christina Greko.

– Vad hjälper det om en uppfödare gör allt rätt men ingen vill köpa gårdens lite dyrare kött? Så länge vi konsumenter bara tittar på prislappen är risken stor att den köttproducent som använder stora mängder antibiotika även blir den som får sälja. Trots att vi i Sverige troligen har bland Europas friskaste grisar är branschen i kris, få köpare är villiga att betala mer för en sund djurhållning.

Enligt Christina Greko lyfts Sverige ofta fram i den internationella debatten, men inte som det föredöme inom antibiotikaområdet som vi själva vill, utan snarare som ett varnande exempel för hur illa det kan gå för branschen om kraven på en minskad antibiotikaanvändning blir för tuffa.

Statistik tas fram

Trenden är dock att medvetenheten ökar i Europa, och i några länder har man gått från ord till handling. Ett exempel är Danmark, där har man nyligen infört kontroller som är betydligt tuffare än det vi har i Sverige.

– Myndigheterna har börjat föra detaljerad statistik över antibiotikaanvändningen hos varje enskild uppfödare. Hamnar någon över en förutbestämd gräns blir det ett gult kort och därefter har gården nio månader på sig att minska användningen. Lyckas de inte att inom den tiden få ordning på sina problem blir det rött kort och tvingande krav på kostsamma åtgärder.

Även inom EU pågår ett arbete för att ta fram kvalitetsgranskad statistik över antibiotikaanvändningen. Arbetet är komplicerat och därför kommer det att ta minst fem år innan vi får tillgång till pålitlig statistik och kanske tio år innan systemet är fullt utbyggt.

– Den dag vi kan jämföra olika länder och producenters antibiotikaanvändning kommer resultaten att bli sprängstoff, ingen vill bli utpekad som den som använder mest. Förhoppningen är att alla påbörjar ett förbättringsarbete vilket i sin tur bör leda till att antibiotikaanvändningen sjunker. Till fromma för både människor och djur.

Svårt att förändra ett beteende

Mer forskning inom antibiotikaområdet är alltid intressant, anser Christina Greko, men just nu är det inte det naturvetenskapliga fältet hon prioriterar.

– Vi vet massor om antibiotikaresistens men vi använder oss inte av kunskapen för att lösa problemet. Därför måste vi lära oss mer om beteendefrågor. Eller om man ska vara mer konkret; varför har vi så svårt att förändra vårt sätt att använda antibiotika innan katastrofen är ett faktum.