Frusen slask eller snö ger svagare isar, vilket har blivit allt vanligare på svenska sjöar de senaste 50 åren, enligt en ny studie från Göteborgs och Uppsala universitet.

Forskarna har i en studie undersökt 21 svenska sjöar, och resultatet visar att isens tjocklek under de senaste fem decennierna har minskat med i genomsnitt 0,22 centimeter per år. Även kvaliteten och därmed bärigheten på istäcket har försämrats.

– Sjöisens struktur förändras snabbt i en varmare värld. År 2023 hade nio av de undersökta sjöarna blivit osäkra för skridskoåkare, vinterfiskare och andra som är beroende av frusna sjöar. Det beror främst på att lufttemperaturen växlar mer under vintern än förut, säger Mark Peternell, forskare vid Göteborgs universitet.

Långa perioder med minusgrader blir alltmer sällsynta, och klimatförändringarna har bidragit till att frys- och töcyklerna kommer oftare. Enligt studien finns ett starkt samband mellan antalet dagar med lufttemperaturer över fryspunkten och minskningen av tjockleken på kärnisen, den starkaste och säkraste typen av is som bildas när vattnet i sjön fryser till is under ihållande kyla.

Under varma dagar störs bildning av kärnis, istället blir svagare så kallad stöpis, som innehåller mer luftbubblor och föroreningar, vanligare. Vid snöfall bildas också slask, som senare återfryser till stöpis. Det kan leda till att isen försvagas och lättare går sönder när den belastas, även om den är ganska tjock.

– Det räcker alltså inte att bara mäta tjockleken. För den som ger sig ut på sjöisar är det avgörande att bedöma isens kvalitet. Kärnis är stark och mörk, medan stöpis är grumlig och mycket svagare. Dessutom är isen inte likadan över en hel sjö, därför behöver du undersöka isens tjocklek och kvalitet om och om igen, säger Mark Peternelli ett pressmeddelande.