Den rikaste procenten av svenskarna släpper ut nästan 10 gånger så mycket koldioxid som en person från de fattigaste 50 procenten. Nu ska forskare undersöka möjligheten att sätta ett inkomsttak för att begränsa utsläppen från ”förorenareliten”.

De allra rikaste står för en oproportionerligt stor del av koldioxidutsläppen. Det uppmärksammades nyligen av organisationen Oxfam, i en rapport som tagits fram i samarbete med Stockholm Environment Institute.

− Det är jätteviktigt att få syn på det. Vi måste prata om vad vi kan göra för att minska den här gruppens utsläpp, säger Jayeon Lee, forskare i socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Hon har precis fått forskningsmedel för en studie där hon ska undersöka möjligheterna att införa ett inkomsttak för de allra rikaste. Tidigare studier visar att det finns ett samband mellan inkomst och koldioxidutsläpp.

Jayeon Lee, forskare i socialt arbete vid Göteborgs universitet.

− Ett sätt att minska de rikas utsläpp är alltså att begränsa deras resurser, säger Jayeon Lee.

Hon har i ett tidigare forskningsprojekt undersökt allmänhetens inställning till att införa ett inkomsttak för rika och sett att stödet är svagt.

− Förslaget i vårt exempel i den studien var att sätta ett tak på två miljoner kronor per år. Det var bara 27 procent som stödde den idén, och det tycker jag är intressant för det är ju inte så att de talar i egen sak. Ett sådant inkomsttak skulle bara drabba 1-1,5 procent av befolkningen i Sverige.

I det nya projektet kommer Jayeon Lee gå vidare och titta närmre på varför så många är emot att begränsa de rikas resurser, och vad som krävs för att öka acceptansen för en sådan politik.

− Kanske handlar om hur man lägger fram det? Om vi skriver att syftet med förslaget är att begränsa koldioxidutsläppen kanske stödet ökar? Eller vad händer om förslaget kompletteras med ett antal andra åtgärder som kan bidra till rättvis omställning?

Andra grupper skuldbeläggs

När vi pratar om rättvis omställning ligger fokus ofta på ett globalt perspektiv. Enligt Oxfam står de rikaste 10 procenten i världen för ungefär hälften av alla koldioxidutsläpp, och nästan 70 procent av befolkningen i Sverige ingår i den gruppen. Ur ett globalt perspektiv tillhör alltså de flesta här i Sverige en slags ”förorenarelit”.

− Det perspektivet är viktigt, men skillnaderna i utsläpp är faktiskt större mellan de rika i världen och resten än mellan olika länder, säger Jayeon Lee.

I stället för att prata om problemen med de rikas konsumtion ser hon att debatten tenderar att skuldbelägga andra grupper i samhället. Hon nämner som exempel att landsbygdsbor som inte har råd att byta till elbil pekas ut som ett problem, medan de riktigt rikas koldioxidintensiva livsstilar sällan ifrågasätts.

− Det kanske har att göra med normerna i vårt samhälle. I vår kultur ser vi ju inte precis ner på de rika. Snarare ser vi upp till människor som tjänar mycket pengar och lever ett utsvävande liv med stora båtar, privatflyg och bostäder över hela världen.

Att klimatpolitiken hittills inte har haft så mycket fokus på ”förorenareliten” tror hon också hänger ihop med vår tro på ständig tillväxt.

− Det finns ett starkt antagande om att välståndet bara kan fortsätta växa. Den klimatpolitik vi har sett hittills handlar till exempel i stor utsträckning om investeringar i grön teknik och inte om att minska användningen av material och energi. Tanken att vi kanske till och med skulle kunna klara oss på de resurser vi har om vi omfördelar mellan människor ses som en radikal idé, säger hon men tillägger att vi kanske närmar oss ett skifte, där det växande välståndet börjar ses som något destruktivt.

− Det växer ju på bekostnad av planeten och kommande generationer. Det perspektivet skulle kunna öppna för en klimatpolitik med mer fokus på resursfördelning.

Dags att förbjuda privatflyg?

Jayeon Lee är medveten om att många uppfattar förslaget om att begränsa de rikas inkomster som extremt eller kanske helt galet. Lika mycket som hon vill komma med rekommendationer till nya åtgärder hoppas hon att projektet ska öppna för diskussion om vad som är möjligt inom klimatpolitiken.

Att vi genom rapporter som den från Oxfam får siffror på hur stora utsläppen är från vissa grupper tror hon kan öka stödet för åtgärder med målet att minska utsläppen från de allra rikaste. Utöver ett inkomsttak skulle det kunna handla om att förbjuda privatflyg, beskatta förmögenhet eller förbjuda investeringar i miljöskadliga verksamheter som bidrar till växande förmögenheter hos de allra rikaste i världen.

− På något sätt måste vi minska utsläppen från de rikaste. Annars kommer vi inte nå klimatmålen.