Att globala kriser som coronapandemin, klimatförändringarna och väpnade konflikter infaller samtidigt är ingen slump, utan tecken på en så kallad polykris, enligt ny forskning.

Tröskeleffekter för klimatet, felanvänd artificiell intelligens, kemiska föroreningar och ökad spridning av smittsamma sjukdomar är exempel på evolutionära återvändsgränder. Flera evolutionella kriser kan leda till att kriserna sammanfaller – en så kallad polykris.

– Människan är otroligt kreativ som art. Vi är kapabla att uppfinna lösningar och anpassa oss till många olika omständigheter och kan dessutom samarbeta över förvånansvärt stora områden. Men dessa färdigheter har även oavsiktliga följder. Enkelt uttryckt skulle man kunna säga att den mänskliga arten har varit för framgångsrik och, i vissa fall, för smart för sitt eget bästa, säger Peter Søgaard Jørgensen, forskare på Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet och Kungliga Vetenskapsakademien, i ett pressmeddelande.

Genom att studera ett brett spektrum av forskningsämnen inom allt från natur- och samhällsvetenskap till humaniora har forskarna sett att mänskligheten kan fastna i evolutionära fällor, eller återvändsgränder, som uppstår utifrån tidigare framgångsrika innovationer. Det handlar bland annat om effektivisering av jordbrukssystem, ökad ekonomisk tillväxt som inte medför fördelar för människor och miljön, instabilitet inom globala samarbeten och artificiell intelligens.

– Evolutionära fällor är ett vedertaget koncept inom djurriket. Till exempel är många insekter attraherade av ljus, vilket är en evolutionärt inbyggd mekanism, men som kan vara dödlig i vår moderna värld. På samma sätt tenderar mänskligheten att utsätta sig för risker genom sitt sätt att svara på nya fenomen, förklarar Peter Søgaard Jørgensen.