Biologisk mångfald
Illegal jakt bakom minskad svensk vargstam
Sveriges vargpopulation har minskat de senaste åren. I en ny rapport konstaterar forskare att de flesta vargar som försvinner gör det på grund av illegal jakt. De senaste åren har i snitt 21 procent av vargarna försvunnit varje år sedan 2011.
Prenumerera på Extrakts nyhetsbrev!
Läs mer
Håll dig uppdaterad! Få kunskapen, idéerna och de nya lösningarna för ett hållbart samhälle.
Personuppgifter lagras endast för utskick av Extrakts nyhetsbrev och information kopplat till Extrakts verksamhet. Du kan när som helst säga upp nyhetsbrevet, vilket innebär att du inte längre kommer att få några utskick från oss
Det är forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet som har analyserat data från de årliga varginventeringarna under perioden 2001 till 2017. Man har bland annat tittat på vilken risk vargarna löper att dö av olika orsaker. I studien konstateras att allt fler vargar dör i legal jakt och färre dör av naturliga orsaker eller i trafiken. Störst är ökningen av de vargar som försvinner, framförallt de senaste åren. Under perioden 2011-2017 försvann i snitt 21 procent av vargarna varje år, vilket är 2,2 gånger fler individer än antalet legalt skjutna vargar.
Forskarna menar att de flesta vargar som försvinner gör det på grund av illegal jakt, en slutsats man drar utifrån analyser av data från vargar som försetts med sändare.
Den data som ligger till grund för rapporten kommer från 444 DNA-identifierade individer.
– Vi har använt genetiska data från vargar i den skandinaviska vargpopulationen som utgör grunden för ett unikt och närmaste komplett släktträd över alla reproducerande individer.
– Ett intressant resultat var att frekvensen av försvinnanden ökade med vargpopulationens storlek och minskade med ökad omfattning av den legala jakten. Utvecklingen av den genomsnittliga inavelsnivån i populationen visade däremot inte på något samband med frekvensen av försvinnanden, säger Olof Liberg, viltforskare och huvudansvarig för studien, i ett pressmeddelande.
Vargpopulationen i Sverige är nu bara något större än den lägsta nivå som slagits fast i EU:s habitatdirektiv för så kallad gynnsam bevarandestatus.