I EU tas många beslut som påverkar framtiden för medborgare både inom och utanför Europa. De områden som parlamentarikerna beslutar om rör allt från mänskliga rättigheter till energi, transport och handel. Inför valet till Europaparlamentet 26 maj söker många kunskap om EU-politiken, men till vilken grad baseras besluten i EU på kunskap?

Inom vissa områden finns det lagstiftning som säger att beslut ska utgå från vetenskapliga råd, men det finns ingen övergripande lagstiftning för alla beslut, men generellt baseras beslutsunderlagen oftast på forskning.

EU:s beslut står på tre ben: parlamentet, kommissionen och ministerrådet. Kommissionen föreslår lagar, medan parlamentet och ministerrådet fattar besluten. Innan kommissionen lägger fram förslagen utvärderas de genom konsekvensanalyser, vilka ska beskriva följderna för miljön, samhället och ekonomin.

Dessutom finns Europaparlamentets utredningstjänst (EPRS), som ska förse parlamentets ledamöter med oberoende, objektiva och pålitliga analyser och utredningar, och Stoa, en enhet för bedömning av vetenskapliga och tekniska alternativ.

Fiskekvoter har kritiserats

Trots att forskningen utgör grund för olika beslut och underlag, finns det däremot ingen garanti för att de används.


Linnea Engström, vice ordförande för EU:s fiskeutskott och chef för MSC.

– Forskning är en integrerad del av lagstiftningsprocessen, men olika forskning används så klart av olika intressen. Det är inte alltid ”best scientific advice” får genomslag i hela processen, säger Linnea Engström, avgående EU-parlamentariker och vice ordförande för EU:s fiskeutskott samt tillträdande chef för MSC, Marinelife Stewardship Council.

Till exempel har fiskekvoterna i europeiska fiskevatten kritiserats för att inte vara tillräckligt baserade på vetenskap. Förra året låg det östra torskbeståndet i Östersjön på historiskt låga nivåer, och har inte lyckats återhämta sig.

Forskning är en integrerad del av lagstiftningsprocessen, men olika forskning används så klart av olika intressen.

Därför krävde nyligen miljöorganisationer fiskestopp inför en kommande utvärdering från ICES, en internationell organisation bestående av tusentals forskare som tar fram forskning och råd för att stödja ett hållbart nyttjande av haven i europeiska fiskevatten.

– Det är ministerrådet som sätter kvoterna, och de har legat över de vetenskapliga råden de senaste åren. Parlamentet hade chansen den här mandatperioden att begränsa fisketrycket enligt vetenskapliga råd och ekosystembaserat uttag, vilket parlamentarikerna röstade för när det gäller Östersjön och Nordsjön. I slutförhandlingen med rådet urholkades dock skrivningarna. Det är viktigt att poängtera att det handlar om politisk vilja,
säger Linnea Engström

Ny EU-lagstiftning

2014 kom det en ny EU-lagstiftning som skärpte vetenskapens roll i fiskeriförvaltningen (se faktaruta). Dessutom har ICES rådgivning för det östra torskbeståndet utvecklas de senaste åren, och kan numera baseras på den så kallade försiktighetsansatsen.

Joakim Hjelm, forskare vid SLU.

I april 2019 genomförde ICES en ny beståndsuppskattning med biologisk kunskap, som innebär att det nu går att bestämma beståndets storlek med en analytisk metod.

– Det har gått åt rätt håll, men det finns en bit kvar. Det går sämre för vissa bestånd, men om vi tittar på alla europeiska bestånd ser trenden positiv ut. Målet är att alla bestånd ska fiskas enligt vetenskapliga råd och enligt MSY (Maximum Sustainable Advice) 2020. Det kommer vi inte uppnå, säger Joakim Hjelm, forskare vid Institutionen för akvatiska resurser vid SLU.

Enligt Joakim Hjelm är lösningen enkel.

– Råden är tydliga, sedan är det en politisk bedömning hur väl man ska följa dem. Historiskt har det tagits större social hänsyn jämfört med det biologiska, och om vi värderar de biologiska värdena högre kommer resultatet självklart bli bättre.

Positiva exempel

Från den mer positiva sidan i EU:s relation till vetenskapen lyfts ofta Reach-förordningen. Det är EU:s kemikalielagstiftning som beskrivs som den hårdaste i världen. Förordningen innebär att företagen måste kunna bevisa att ämnena kan användas på ett säkert sätt. Det berör alla kemiska ämnen, oavsett om ämnena finns i målarfärg eller möbler.

Linnea Engström lyfter även plastlagstiftningen som ett positivt exempel, även om hon anser att den skulle behöva skärpas ytterligare.

– Ett exempel där EU lyssnat på vetenskapen är att den nedbrytbara plasten inte är undantagen från plastlagstiftningen, eftersom nedbrytningen bara fungerar under väldigt speciella förhållanden och till exempel inte i haven, säger Linnea Engström.