Hur stor påverkan har nordiska tankesmedjor över internationella klimatförhandlingar och klimatpolitik? Det ska forskare ta reda på i ett nytt projekt.

Vid klimatmötet i Glasgow 2021 medverkade nästan 40 000 deltagare, av dessa var 14 000 så kallade observatörer; allt från aktivister till företagsfinansierade organisationer och forskningsstiftelser.

– Alla vet att de är där, men vad de gör vet vi mindre om, säger Adrienne Sörbom, professor i sociologi som studerar politik och globalisering vid Södertörns högskola.

Hon och hennes kollegor har granskat hur globala tankesmedjor har påverkat olika politiska områden, exempelvis säkerhetspolitik och klimat.

– Tankesmedjan är plastisk och kan användas för att driva många frågor, bland annat klimatfrågan. Tidigare studier visar att organisationerna exempelvis ibland stänger sina dörrar så att bara de som befinner sig i rummet får information. Det kan användas för ”privat diplomati”, där olika aktörer, stater och privata, kan mötas och prata om samhällsproblem på global nivå.

Informella mötesplatser

Adrienne Sörbom exemplifierar med World Economic Forums möten i Davos, som hon har besökt flera gånger.

Adrienne Sörbom, professor i sociologi vid Södertörns högskola. Foto: Juliana Wiklund

– Det är svårt att få reda på vad som händer där. Journalister släpps in på en liten del av mötet, men det mesta som händer vet de lite om. Aktivister tillåts inte längre delta och det är generellt väldigt slutet, men samtidigt känner hela världen till att mötet äger rum. Man visar upp att ”vi har en hemlighet”. På så sätt skapas en mystisk aura kring mötet som kan ge organisatören ett statuslyft. Det gör det lättare för dem att vara en aktör som andra räknar med i påverkansprocesser.  

Utifrån sin tidigare forskning om de globala tankesmedjorna vet Adrienne Sörbom ungefär hur arbetet i organisationerna läggs upp.

– Tankesmedjorna fungerar som informella mötesplatser där deltagarna kan prata öppet om saker som de inte vill ska vara synligt för alla. De kan till exempel bjuda in representanter från stater för att i en tillbakadragen miljö diskutera lösningar på globala problem. Det kallas för att skapa ”säkra rum”, ”safe space”, där det är meningen att olika intressen ska kunna diskuteras.

Vid ett sådant tillfälle som Adrienne Sörbom observerade diskuterades frågan om hur issmältningen i Arktis skulle kunna användas av stater och företag. Deltog gjorde bland annat en nordisk statsminister och företagsledare, från framförallt olje- respektive logistikindustrin.

Tankesmedjor inriktade på klimat

I ett nytt projekt ska forskarna ta reda på hur nordiska företagsfinansierade tankesmedjor som är inriktade mot klimat och klimatpolitik fungerar.

– Det finns många nordiska aktörer som är aktiva i klimatfrågan, som också bedriver ”privat diplomati”. Vi vill sätta fokus på dem.

Hon uppfattar att gränsen mellan företagsfinansierade och medlemsdrivna tankesmedjor är viktig, där hon upplever att det finns en större acceptans för medlemsdrivna tankesmedjor.

– De företagsfinansierade är mer problematiska, då de möjliggör att företag kan göra ett större avtryck i klimatpolitiska beslut genom att betala mer pengar. Därför viktigt att titta mer på dem.

Utkräva ansvar från icke-statliga aktörer

De tankesmedjor som ingår i det nya projektet är The Pathway Coalition i Sverige, Skift från Norge, Concito från Danmark och finska Climate Leadership Coalition. Dessa aktörer kommer att intervjuas och ”skuggas”.

– Det är inte så enkelt att studera, men vi har gjort det tidigare med globala aktörer.

Hon hoppas att projektet ska ge svar som kan användas för att utkräva ansvar även från icke-statliga aktörer vid klimatmöten och klimatarbetet.

– I dag rapporterar journalister om de statliga aktörernas roll under klimatmöten, men jag hoppas att våra resultat gör att media kan ställa mer kritiska frågor till tankesmedjorna och inkludera deras arbete i sin research.

Med politiker är det lite svårare, betonar hon.

– Vi behöver öka kunskapen om att detta är faktisk diplomati och att det finns en problematik som politikerna behöver reflektera över. Det finns ett stort tryck på att göra diplomatin vid klimatmöten mer transparent.