Hur påverkar bilderna av klimatkrisen vår förmåga att agera?

Snart samlas politikerna för det internationella klimatmötet COP28. De flesta världsledarna ser klimatkrisen som ett allvarligt hot mot mänskligheten. Ändå har de svårt att genomföra förändringarna som krävs, och det kan ha psykologiska orsaker.

Det finns olika sätt att föreställa sig och prata om klimatförändringarna, och kanske påverkar bilderna som vi målar upp vår förmåga att agera. Det är utgångspunkten i ett forskningsprojekt som leds av Nina Krickel-Choi, postdoktor vid Lunds universitet.

Hon forskar om säkerhetsfrågor, och just när det gäller klimatkrisen såg hon något som stack ut.

− Inom säkerhetsforskningen ser vi att när ett säkerhetsproblem formuleras som ett existentiellt hot mot mänskligheten brukar det börja röra på sig. Då brukar vi vara beredda att göra det som krävs, men det verkar inte gälla när det kommer till klimatfrågan. Det verkar inte räcka med vetenskaplig kunskap utan vi behöver också förstå mer om de psykologiska mekanismerna som hindrar oss från att agera, och där hoppas jag kunna bidra, säger hon.

I sin forskning undersöker hon hur ledare för olika stater beskriver klimatkrisen, till exempel när de talar i FN-sammanhang. Hon hoppas kunna bidra till ökad kunskap om hur vårt sätt att föreställa oss klimatkrisen antingen kan bidra till passivitet eller till aktivt handlande.

− Klimatkrisen är en av de största utmaningarna vi står inför som mänsklighet och om vi inte kan lösa den måste vi försöka förstå varför, säger hon.

Liknas vid kärnvapenkatastrof

Nina Krickel-Choi ser att ett vanligt sätt att beskriva klimatförändringarna är att dra en parallell till hotet om kärnvapenkrig och atomvinter. Det sättet att förstå klimatkrisen analyserar hon nu närmre i en pilotstudie.

− Det som förenar klimatkrisen och hotet om kärnvapenkrig är att båda katastroferna innebär ett existentiellt hot som vi människor har möjlighet att undvika om vi agerar på rätt sätt, säger hon.

Samtidigt ser hon att det också finns avgörande skillnader.

− En atomkatastrof kommer snabbt. Antingen har vi den över oss eller inte medan klimatkrisen har ett långsammare förlopp och mer av en skala: Ju längre tid vi väntar med att agera desto allvarligare blir konsekvenserna, men den dimensionen går förlorad med den här liknelsen, säger hon.

Hon ser också att parallellen till kärnvapenkrig kan ge bilden att ansvaret helt och hållet vilar på ett fåtal stora aktörer.

− Det är ju bara åtta stater som har kärnvapen. Vi andra kan inte göra så mycket, men när det gäller klimatförändringarna är det i stället många som måste ta ansvar.

”Krisen pågår redan”

En tredje avgörande skillnad som Nina Krickel-Choi ser mellan hotet om kärnvapenkrig och klimatkrisen är att klimatkrisen inte ligger som ett hot i framtiden utan faktiskt händer här och nu.

− Kanske får parallellen till kärnvapenkrig oss att tänka att katastrofen tack och lov inte har inträffat, men den bilden är fel. Klimatkrisen pågår redan, säger hon.

Hon tycker inte att det är konstigt att just parallellen till kärnvapenkrig har blivit så etablerad.

− Många som lever nu har vuxit upp med kalla kriget och formats av det. Dessutom fick de vetenskapliga kunskaperna om klimatförändringarna brett genomslag just i slutet av kalla kriget så insikter från kalla kriget har påverkat vår syn på klimatförändringarna, säger hon.

Hon berättar att det var inom forskarvärlden som parallellen till kärnvapenkrig först började användas.

− Kanske var den bilden effektiv då, när forskarna ville kommunicera det akuta läget, men det är viktigt att se att liknelsen faktiskt också döljer vissa aspekter av klimatkrisen, säger hon.

En liknelse som hon ser börjat användas mer under senare år, vid sidan av parallellen till kärnvapenkrig, är metaforen att vårt eget hus står i lågor.  

− ”Vårt hus brinner”-liknelsen har bland annat använts av Greta Thunberg och inom Fridays for Future-rörelsen. Kanske är den mer effektiv om man vill få människor, inklusive världsledarna, att agera. Jag vill titta närmare på det, och även se vilka andra metaforer som används i beskrivningarna av klimatkrisen, säger Nina Krickel-Choi.