Hur kan vildbin gynnas på bästa sätt?

Till 2030 ska alla EU-länder ha vänt den nedåtgående trenden för pollinerande insekter, och redan 2026 ska en fungerande övervakning vara på plats. Men fortfarande saknas mycket kunskap om vildbin.
– Forskningen har till stor del fokuserat på pollinatörer i jordbrukslandskapet, nu ska vi ta reda på hur vi bäst gynnar vildbin i våra skyddade områden, säger biologiforskaren Julia Osterman.

Sverige har ungefär 300 olika arter av bin, vilka har en mängd olika sätt att leva. Att bara satsa på ett mångfacetterat jordbruk med stor biologisk mångfald för att skydda våra vildbin räcker inte, menar Julia Osterman, och efterlyser en mosaik av åtgärder för att bevara pollinatörerna.

Hon ansvarar för ett nytt forskningsprojekt vid Göteborgs universitet, om vilken betydelse naturreservat och andra skyddade naturområden har för vildbin och andra pollinatörer.

– Jordbrukslandskapet är viktigt, men vi har flera arter som vi hittar på andra platser och som är helt beroende av just dessa miljöer. När resurserna för naturvård är begränsade är det viktigt att veta vilka arter som finns och hur vi gynnar dem på bästa sätt.

Ett naturreservat eller en nationalpark är i sig ingen garanti för en hög biologisk mångfald av pollinatörer. Tidigare studier, bland annat i Schweiz och i Tjeckien, har sett att den största mångfalden av pollinerande insekter hittas på andra håll, till exempel i jordbrukslandskap eller gräsmarker.

Om det ser ut så även i Sverige, går det då att utveckla arbetet med att gynna naturskyddsområdenas pollinatörer? Det kan till exempel handla om naturbränningar, frösådder och andra insatser för att gynna specialiserade vildbin, som är beroende av pollen från specifika arter. Med kunskap om vilka vildbin som finns på en plats går det att finslipa åtgärder som ofta redan görs.

Testar nya tekniker

De inventeringar som Julia Osterman ska göra, för att ta reda på vilka arter av vildbin som finns i ett antal olika skyddade områden, baseras på EU:s standardiserade metoder. De är en del av EU:s förordning om restaurering av natur där ett specifikt mål är att vända nedgången av pollinatörer till 2030.

Men hon vill också ta hjälp av nya tekniker, till exempel har forskarkollegor på Aarhus universitet gjort framgångsrika försök att bestämma artgruppering med hjälp av AI och kamerabilder.

– Om vi ska lyckas med de inventeringar som EU kräver tror jag att vi behöver hitta en realistisk och effektiv inventeringsteknik. Jag tror det bästa är att kombinera olika metoder, vi kommer alltid behöva en taxonomisk expertis, men i framtiden kanske vi också kan övervaka till exempel biomassa med mer automatiserade metoder.

Sandhögar och död ved

I forskningssatsningen som nu drar i gång ingår även en del om kommunikation av kunskap om pollinatörer. Förhoppningen är att de många insatser som faktiskt görs runtom i landet, av såväl privatpersoner som kommuner och organisationer, verkligen ska göra nytta.

– Det skadar inte att experimentera med sandhögar eller bygga bihotell för att se vilka arter man kan locka, men vill man att åtgärderna verkligen ska fungera gäller det att hitta evidensbaserade åtgärder, säger Julia Osterman.

Hon har själv exempel på insektshotell, som hon har hittat i byggvaruhus och på handelsträdgårdar, som är felaktigt utformade.

– Det görs mycket för att gynna pollinatörer just nu, men ibland bygger det mer på goodwill än på kunskap, och ibland handlar det bara om att tjäna pengar.

De många insektshotellen visar ändå att intresset finns där – kanske går det att utgå från det och hjälpa allmänheten att känna igen vissa specifika arter av vildbin, funderar Julia Osterman. Redan i dag finns Artdatabanken där privatpersoner kan rapportera in artobservationer, men vildbin kan vara svåra att artbestämma.

– Andrena marginata är en art jag tror att många kan lära sig att känna igen, det rödlistade guldsandbiet. Det flyger vid en viss tidpunkt på året och bara till vissa blommor. Du behöver inte fånga in det, du behöver bara ha sett det några gånger och veta vad du ska titta efter. Fick vi in fler observationer av guldsandbiet skulle myndigheterna ha mycket mer data att utgå från.