Hur kan klimatskatt bli ett framgångskoncept?

Koldioxidskatt ses som ett effektivt styrmedel som både ger staten en intäkt och minskar utsläppen. Trots det har utvecklingen gått långsamt och inte följt förväntade mönster. Vad får olika länder att införa klimatskatter – och hur ser framgångsreceptet ut? Det vill forskare på Lunds universitet ta reda på i en ny kartläggning.

– En ambitiös miljöpolitik ställs ofta mot ekonomiska målsättningar, men koldioxidskatter har åtminstone en förutsättning att uppfylla både miljömål och ekonomiska mål. När nu många länder är på väg att införa koldioxidskatt eller handel med utsläppsrätter vill vi ta reda på när det politiska läget i ett land är som bäst för att införa de här styrmedlen, när det är mer sannolikt att lyckas, säger Jakob Skovgaard, docent vid statsvetenskapliga institutionen på Lunds universitet.

I forskningsprojektet som han leder, ”Att prissätta klimatet”, är det två ekonomiska styrmedel som undersöks: koldioxidskatt och handel med utsläppsrätter. Målet är att fördjupa kunskaperna om hur processen med att införa dessa styrmedel ser ut, för att underlätta för fler länder att införa något av systemen.

– Det här är två politiska instrument som båda har en fiskal komponent – de kan båda utgöra en intäkt för staten, något som i sig blir en drivkraft för att införa dem. Framförallt koldioxidskatten betyder mycket för finansdepartementen, det är ett styrmedel som ger intäkter i stället för att kosta pengar, säger Jakob Skovgaard.

Skatt har fungerat bättre

Han tror att just den ekonomiska drivkraften inte ska underskattas när framgångsfaktorer ska identifieras. I Sverige används både koldioxidskatt och EU:s system för utsläppsrätter.

Priset på utsläppsrätterna är inte fast som för en skatt, utan styrs av efterfrågan på en marknad. Varje utsläppsrätt tillåter utsläpp av ett ton koldioxid, men det är framförallt elproducenter och större industrier som berörs.

Jakob Skovgaard menar att koldioxidskatter hittills har fungerat bättre än handel med utsläppsrätter. Erfarenheter från de nordiska länderna, liksom från exempelvis Portugal och Irland, visar att skatten fyller sin funktion som incitament för att minska utsläpp.

– Utsläppsrätter, där den europeiska marknaden är störst, har obestridligt haft en del problem. Det finns ett överskott av kvoter som gör att priserna ligger för lågt. En alltför stor tilldelning vid införandet är en orsak till det. Efterfrågan blir också mindre när förnyelsebar energi blir vanligare. I förslag ska sådana problem hanteras genom bland annat återkommande annullering av överskott.

Finland först ut

Allra först ut att införa koldioxidskatt var Finland 1990, tätt följt av Sverige, Norge och Danmark. Åren därefter följde ytterligare ett antal europeiska länder.

– Utsläppsrätter, där den europeiska marknaden är störst, har obestridligt haft en del problem.

– Vi ser att koldioxidskatten först spred sig mellan länder som liknar varandra, men ganska snart fick skatten spridning från norra Europa till länder som Slovenien och Portugal. Sedan 2005 har handel med utsläppsrätter införts först i EU och sedan i flera delstater och regioner i Nordamerika samt i asiatiska tillväxtländer som Sydkorea och Kina, säger Jakob Skovgaard och fortsätter:

– Kanske är det mellaninkomstländerna som är mest intressanta av dem som nu står på tur, till exempel Brasilien och Argentina, eller asiatiska länder som Indien och Thailand.

Inhemska faktorer viktiga

Världsbanken har tidigare gjort en kartläggning av det internationella läget för dessa styrmedel, som forskningsprojektet i Lund nu ska bygga vidare på. Utöver en global kartläggning utifrån olika faktorer som påverkar om och hur styrmedlen införs ska två länder studeras mer i detalj: Sverige och Mexiko.

Ett vanligt antagande är att länder inför styrmedlen för att uppfylla sina åtaganden i internationella klimatavtal. Men Sverige och Mexiko har inte gått den väntade vägen.

– Utsläppsrätter, där den europeiska marknaden är störst, har obestridligt haft en del problem.

– Det är två länder som har implementerat skatterna utan att egentligen ha några internationella klimatförpliktelser. Sverige införde klimatskatten 1991 och Kyotoprotokollet slöts först 1997.

Mexiko lovade 2009 att minska sina utsläpp i utbyte mot ekonomiskt stöd och 2014 beslutades om en klimatskatt. Men det var först i och med Parisavtalet 2015 som landet fick sin första förpliktelse att minska utsläppen.

– De här länderna visar att inhemska faktorer, till exempel ekonomiska förutsättningar, kan vara lika viktiga som internationella överenskommelser. Den svenska koldioxidskatten infördes i samband med en ekonomisk kris. Då blev det mer relevant att titta på miljöstyrmedel som dessutom innebär en ny intäktskälla, säger Jakob Skovgaard.