Hur jobbar Sveriges kommuner med livsmedelsberedskap?

Sedan Sverige gick med i EU har vi gått från hög självförsörjningsgrad på mat till ett starkt importberoende. Pandemin, kriget i Ukraina och klimatkrisen har ökat kraven på att säkra den nationella livsmedelsförsörjningen, men hur väl rustade är Sveriges kommuner? Det ska forskare ta reda på i ett nytt projekt.

Före medlemskapet i EU 1995 var Sveriges marknadsandel av basvaror 75 procent. Marknadsandel är den andel av den konsumerade maten som producerats i landet.

– Vi hade en helt annan situation före inträdet i EU, då låg ansvaret på ett nationellt plan och vi hade både beredskapslager för livsmedel, ett fungerande totalförsvar och en högre andel inhemskt producerad mat. Men nu har sårbarheten ökat i och med att hela livsmedelskedjan är beroende av ständig import för både insatsvaror och livsmedel. Sverige är ett av de länder i Europa som är mest importberoende för vår livsmedelsförsörjning. Drygt hälften av den mängd livsmedel som svenska folket konsumerar i dag är importerade, säger Madeleine Granvik, docent i landskapsplanering vid Uppsala universitet.

Sedan 2008 har hon studerat hur Sveriges kommuner arbetar med frågor relaterade till policy och planering av jordbruksmark, lokala livsmedelssystem och livsmedelsberedskapsfrågor.

– När jag började forska om dessa frågor var samhällsintresset generellt lågt, fokus låg mest på ekologisk mat och lokalproducerad mat.  

Kommunernas roll har stärkts

Därefter har Sverige beslutat att återuppbygga totalförsvaret, den nationella livsmedelsstrategin antogs 2017 och regeringen har nu beslutat att ta fram förslag på åtgärder som kommuner ska vidta gällande livsmedelsberedskap. Beslut som hon menar stärker kommunernas roll i arbetet med livsmedelsförsörjning och beredskap.

– Torkan under sommaren 2018, pandemin och kriget i Ukraina har intensifierat frågan, nu ställs allt på sin spets.

I en nationell enkätstudie som genomfördes i slutet av förra året tog Madeleine Granvik och hennes kollegor tempen på kommunernas arbete med lokala livsmedelssystem och livsmedelsberedskap.

– Gensvaret har varit över förväntan, vi har fått svar från 73 procent av Sveriges kommuner!    

Svaren visar att en handfull kommuner har stort engagemang generellt för dessa frågor kopplat till deras policy, planering och praktik. Drygt 16 procent uppgav att de antingen har en livsmedelsstrategi eller livsmedelsberedskapsplan, eller både och.

Utveckla resilienta livsmedelssystem

Av de kommuner som visar stort intresse av att driva dessa frågor och redan gör så på olika sätt i praktiken, kommer ett mindre antal att väljas ut för att studeras mer ingående.

– Vi vill ta reda på hur de arbetar med dessa frågor, vad de upplever som hinder och möjligheter i arbetet, vilka frågor deras livsmedelsstrategi och livsmedelsberedskapsplan innehåller och varför. Vi vill också ta reda på om de är beredda att ta en ledande roll för att driva lokalt arbete för att utveckla mer resilienta livsmedelssystem. Dessa exempel ska sedan spridas, så att andra kommuner kan ta intryck från dem.

Hon betonar att kommunerna i dag har flera starka kopplingar till mat, bland annat genom ansvaret över kommunens mark, vattenfrågor, lokala klimatfrågor, måltidsverksamhet och upphandling. 

– Men samtidigt har de ingen större erfarenhet av frågan, utöver de rena kostfrågor som ingår i exempelvis äldrevård, barnomsorg och skola. Det har inte varit en planeringsfråga, för många är det relativt nytt att jobba med mat för att stärka lokala livsmedelssystem.

Kommuner har stor potential

Madeleine Granvik förklarar att det i dag saknas ett mål för Sveriges försörjningsförmåga av livsmedel.

– Men Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt arbetar för att befolkningen ska ha tillgång till livsmedel i minst tre månader vid höjd beredskap.

Hon betonar att kommunerna har en stor potential här.

– De skulle kunna ta en tydligare roll för att utveckla mer resilienta lokala och regionala livsmedelssystem eftersom de redan har flera roller, befogenheter och ansvar som är kopplade till mat, samt att kommunerna är den styrande nivån i samhället som är närmast medborgarna. I dessa tider är det orimligt att endast förlita sig på globala livsmedelssystem, och i Sverige har vi förutsättningar att vara självförsörjande på basgrödor.