Hur bra fungerar avverkningens livbåtar?

De senaste 30 åren har skogsbruk med hänsynsytor blivit allt vanligare i Sverige, och många länder väljer samma väg. Men hur den biologiska mångfalden påverkas när öar av orörd skog lämnas kvar är fortfarande oklart. En viktig faktor är hur det omgivande landskapet ser ut.

– Hittills har forskningen tittat på de här hänsynsytorna i liten skala, vad som händer i den lilla delen av skogen. Men bara lokal information räcker inte för att kunna förutse hur pass bra en hänsynsyta på en viss plats kan fungera, säger Faith Jones, skogsforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Hon och hennes kollegor ska därför undersöka vilken effekt hänsynsytor har på den biologiska mångfalden utifrån hur det omgivande landskapet ser ut. Utöver det ska de också titta på mångfalden på mikronivå – vilken betydelse har de olika substraten, till exempel olika sorters död ved, för mångfalden i en hänsynsyta?

– Biologisk mångfald kan vara svår att förutspå och är inte heller enkel att mäta. Oftast tittar man efter mer sällsynta arter och även på hur många olika arter som finns. Men vi har hittills inte utgått från arternas roll, vilken mångfald finns det av arter som fyller en viss funktion?, säger Faith Jones.

Hitta balansen

Hänsynsytor är grupper av träd som lämnas när skog avverkas. De beskrivs ofta som livbåtar, där arter som levt i den avverkade, äldre skogen kan klara sig för att sedan sprida sig igen när skogen börjat växa. Sverige hör till de första länderna som avverkat skog på det här sättet, vilket gör att vi har goda förutsättningar att nu utvärdera hur det faktiskt fungerar. Intresset för den här sortens studier är också stort.

– Den biologiska mångfalden i skogar med hänsynsytor beskrivs ofta som problematisk, det är inte självklart en hållbar form av skogsbruk. Och det finns definitivt saker som kan göras bättre, och sämre för den delen. Jag tror det handlar om att hitta balansen mellan att utvinna virke och se till att skogen fortfarande fungerar – och den balansen behöver vi lära oss mer om, säger Faith Jones.

I den kommande studien är det ett antal olika arter, både mossor och vedsvampar och mer rörliga jordlöpare och spindlar, som får berätta hur det står till med artvariationen i ett antal hänsynsytor i olika skogar i Hälsingland och Värmland. Datan analyseras sedan utifrån hur själva hänsynsytan är sammansatt och hur det omgivande landskapet ser ut.

– Jag har valt de här grupperna av ryggradslösa djur för att de även kan visa hur det står till med andra arter, de är predatorer som äter andra insekter som i sin tur äter vissa döda växter. Det är också intressant med arter som rör sig, till skillnad från vedsvampar, mossor och lavar, som man oftast undersöker.

Kan göras på olika sätt

En hänsynsyta är ingen universallösning, framhåller Faith Jones, men med mer kunskap kan de anpassas utifrån det omgivande landskapet och andra förutsättningar. Även om hon inte tror att forskningsresultaten direkt går att implementera i varje ekosystem är det den sortens kunskap som skogsförvaltningen ofta frågar efter.

– Skogsbolagen vill veta att de åtgärder som de gör verkligen fungerar. Ingen vill ha en situation där bolagen gör insatser som kostar pengar men som faktiskt inte gör skillnad.