Politisk konsumtion är ofta förknippat med bojkott av kända varumärken – men det kan lika gärna handla om exempelvis rasism. I en ny bok beskrivs hur människor använder sin makt som konsumenter för att påverka.

I boken The Oxford Handbook of Political Consumerism beskriver forskare hur protesterna har flyttats från gatorna till butiker och hur kunder stödjer eller bojkottar företag, produkter eller varumärken av olika skäl.

Att bojkotta kända varumärken eller företag på grund av till exempel dåliga arbetsförhållanden eller miljöskäl är vanligt och ofta långvarigt. Bojkotten mot företaget Nestlé är ett exempel som pågick under ett par årtionden.

Även det motsatta är vanligt – att konsumenter väljer att köpa en vara för att göra något gott. Det kan handla om att köpa produkter med olika märkningar som till exempel fair trade eller MSC, miljömärkning för fisk.

Allt fler väljer också utifrån oro för klimat och miljö att minska sin konsumtion och uttrycka sin åsikt genom köpstopp, att handla begagnat och att reparera saker i stället för att byta ut dem. Än så länge är det ändå en liten rörelse.

– Det är inte enkelt att gå från ord till handling när det är genomgripande förändringar som får en stor effekt på vardagen, säger Magnus Boström, professor i miljösociologi vid Örebro universitet.

Det är inte alltid det är demokratiska drivkrafter bakom den politiska konsumtionen.

– Politisk konsumtion kan inte klassas som bra eller dåligt. I Australien under tidigt 1900-tal valde många att ”handla vitt” när det gällde socker – de köpte bara socker som var producerat av vita människor, säger Magnus Boström i ett pressmeddelande.