Hundar hjälper till att inventera humlor i vägkanter

Hundar kan nosa fram allt från narkotika till kantareller. Nu används hundarnas nosar också för att lokalisera var humlor bor – och om det finns svampsjukdomar på äppelträd. Vad ska det vara bra för?

Sofia Blomqvist går försiktigt fram till den lilla ängen med en stor håv i handen. En humla kalasar på vallört. I väntan på att humlan ska lyfta från blomman står hon alldeles stilla, sedan går hon blixtsnabbt till attack. Fort som sjutton gör hon en svepande rörelse med håven.

– Den har lite hästformat huvud! Jag skulle säga att det är en vallhumla. Mörk jordhumla är lite knubbigare, säger Sofia Blomqvist, som är doktorand i miljövetenskap vid Lunds universitet.

Vi befinner oss nordväst om Lund. I ett forskningsprojekt undersöker hon vilka blomrika vägkanter som är bäst lämpade för pollinerande insekter som humlor och solitära bin. Till sin hjälp har hon lancashire heelern Ylle och australian kelpien Humla som nosar lite försiktigt. Det är hundarnas jobb att lokalisera var humlorna bor. Sofia Blomqvist är, förutom doktorand, också hundinstruktör.

– Humlebon är så himla diskreta att de är jättesvåra att hitta på egen hand. Därför vet vi inte så mycket om dem. Hundarnas luktsinne är så skarpt att vi räknar med att kunna spara väldigt mycket tid på det här sättet, säger Sofia Blomqvist.

Tillsammans med sina fältassistenter har hon studerat humlor i ett 20-tal olika vägkanter, med olika mycket trafik. Att de valt att rikta in sig på vägkanter är ingen slump. Här finns ofta en större mångfald av blommor än i odlingslandskapet.

– I vägkanter finns det gott om mat, men vi vill inte lura in humlorna till vägkanterna och riskera att de blir påkörda heller. Det är en balansgång, säger hon.

Sofia Blomqvist undersöker allt från humledödlighet till hur humlornas bon ser ut och hur humlorna flyger efter att de lämnar boet. Genom att lära sig doften av vax från gamla humlebon kan hundarna lukta sig till humlorna.

40 olika arter

Allt började med att Sofia Blomqvist kom över en brittisk studie. Forskare hade testat att använda hundar för att söka humlornas bon. Sedan tidigare används hundars exceptionella luktsinne för att lokalisera allt från narkotika till kantareller, vägglöss och försvunna personer. Så varför inte? Humlehundar finns också i länder som Nya Zeeland och USA, men i Sverige är Sofia Blomqvist först ut.

– Jag tror det är ganska ovanligt att använda sina egna hundar som forskare i ett forskningsprojekt. Det gör nog att jag känner lite extra press på att lyckas, säger Sofia Blomqvist.

Sammanlagt finns nästan 40 arter av humlor i Sverige. De bor i hålor, husväggar eller grästuvor. I varje bo lever mellan 20 och ett 100-tal humlor. Tanken är att få veta ännu mer om dem.

– I de flesta kolonier finns det också vakthumlor med uppdrag att vakta boet. De är ofta små och arga som attan! Men vilda humlor sticks nästan aldrig, säger hon.

För att träna hundarna har hon tagit hjälp av ett riktigt proffs. Sofia Blomqvist hoppar in i bilen och åker till Solviks gård, en äppelodling som tillhör Kiviks musteri. Här är hundtränaren Marie Koenen i full färd med att träna sin border collie Mai till att lösa ett helt annat problem.

Ska hjälpa äppelodlare

Fruktträdskräfta är en svampsjukdom som länge har ställt till det för svenska fruktträdsodlare. De första åren kan smittan vara helt osynlig. När symptomen väl börjar synas i form av skador på barken är det redan för sent och trädet börjar vissna ner.

I stort sett alla landets fruktodlingar är drabbade. Utomlands besprutas träd för att skydda mot smitta, men det är olagligt i Sverige. Här behövs en helt annan taktik.

Marie Koenen är expert på specialsök. Sedan tidigare har hennes hundar lärt sig att upptäcka sniglar och vägglöss. Nu leder hon ett forskningsprojekt där hon, tillsammans med Sveriges lantbruksuniversitet, undersöker om hundarna kan nosa sig till svampsjukdomen – redan innan träden planteras. Om det lyckas skulle odlarna slippa att riskera att få in smittan över huvud taget.

Belönas med favoritleksak

Än så länge har de bara börjat. Marie Koenen går före i de prydliga raderna med äppelträd och gömmer en träningsdoft en bit upp i ett av träden. Hunden Mai, ivrig att sätta i gång, nosar snabbt igenom området. Sedan sätter hon sig plötsligt framför ett av äppelträden och viftar intensivt på svansen. Det är hennes sätt att markera att hon har hittat det hon söker.

– Duktig tjej! Den sitter så högt upp så det är inte så lätt! säger Marie Koenen till Mai och belönar henne med en röd favoritleksak.

Nästa steg blir att lära hunden doften av själva svampsjukdomen, men fortfarande återstår en hel del träning. På sikt kan det också bli aktuellt att leta efter vattensork och andra skadedjur som brukar befinna sig i äppelodlingar.

– Jag och Humla är ett av åtta hundekipage som är med och tränar i äppelprojektet. Det är roligt att kunna söka både äpplen och humlor, säger Sofia Blomqvist.

Känsliga för stress

Det har blivit dags att fortsätta med vägkanterna på dagens runda. Vid det här laget är Sofia Blomqvist inne på den fjärde fältsäsongen och både Ylle och Humla vet precis vad det är frågan om. Nästa vägkant ligger i närheten av E6:an, en av Skånes mest högst trafikerade vägar med cirka 50 000 bilar per dygn.

– Vi har inte hittat fler döda humlor vid högt trafikerade vägar än vid andra vägar. Det verkar i stället som att de medvetet undviker vägen, så det är alltså något som händer med flygbeteendet. Vi har samlat in jättemycket data. Jag ser fram emot att analysera allt under hösten!

Att träna hundarna beskriver hon som både kul och svårt. Det gäller att de lär sig doften av humlornas bon och inte förvirras av andra dofter. Att studera humlor är inte heller det enklaste. Hittills har hon också dragit slutsatsen att de verkar vara stresskänsliga.

– Men det finns fortfarande mycket vi inte vet om humlor, säger hon.