Hemligt partnerskap ger bördigaste jorden

Det är inte kvistar, barr och löv som främst bygger upp jorden. Ny forskning visar att växtrötter och svampar har en ännu större roll när humuslagret byggs upp. Upptäckten kan bidra till bättre klimatmodeller men kan även hjälpa oss att lyckas bättre i trädgårdslandet.

Länge har man trott att den största mängden av det organiska kol som lagrats i marken i barrskogsområden kommer från döda barr och kvistar. Men det som Håkan Wallander, professor i markbiologi vid Lunds universitet, och hans forskarkollegor nu har upptäckt vänder upp och ner på den tidigare teorin.

Enligt forskarnas nya rön kommer markkolet, genom nedbrytningsprocesser, huvudsakligen från växtrötter och de svampar som lever i symbios med rötterna, så kallade mykorrhizasvampar. Markkolet tillförs därför i största utsträckning underifrån och inte ovanifrån som man tidigare trott.

Varför är den nya kunskapen om svamparnas roll så viktig?
– De nya kunskaperna kan exempelvis ge en bättre förståelse för hur flödet av kol påverkas av ett varmare klimat. Man vill ju kunna göra så bra klimatmodeller som möjligt, men ibland stämmer modellerna inte riktigt, och osäkerheten kan då bero på att kunskaperna om de processer som sker i marken inte är tillräckliga.

Vid vilka andra tillfällen kan era nya upptäckter komma till nytta?
– Att förstå samspelet mellan träd och svamp ger en grundläggande kunskap om jordens bördighet, vad det är som styr den, och hur den byggs upp, med mera. Kunskapen är inte enbart användbar för att få säkrare klimatmodeller, utan kan vara minst så viktigt för den som exempelvis vill få en lucker och luftig trädgårdsjord. Det handlar exempelvis inte bara om att hälla på en massa näring, då kan man störa hela processen. Så även i trädgårdslandet och blomsterrabatterna har sambandet mellan växter och svampar en avgörande roll.

Många menar att gödsling leder till att mer kol binds in i marken, vilket skulle bidra till att koldioxidhalten i atmosfären minskar. Men de processer som jag studerar kan gå emot den uppfattningen.

Kan dessa kunskaper få betydelse för skogsbruket och hur vi hanterar våra skogar i framtiden?
– En bättre förståelse för kolbalansen i marken har stor betydelse för vilken skogsskötsel man rekommenderar.  I debatten om framtidens skog kommer ofta frågan om gödsling upp. Eftersom gödsling ökar tillväxten, ökar den mängd växtmaterial som faller till marken. Många menar att gödsling därför kan leda till att mer kol binds in i marken, vilket då skulle bidra till att koldioxidhalten i atmosfären minskar. Men de processer som jag studerar kan gå emot den uppfattningen, eftersom att mer näring till marken gör att svampmycelet minskar och då även flödet av kol till marken.

Ni har nyligen fått beviljat fortsatt finansiering för er forskning. Hur ska ni gå vidare med era upptäckter?
– I det nya projektet vill vi undersöka vad som händer med markens kollager när näringshalten i jorden ändras. Idag råder i de flesta svenska skogar en kvävebrist, men eftersom kvävenedfallet fortsätter att vara högt kan vi få en kvävemättnad och istället brist på fosfor. Och vad händer med kolet i marken då? Kommer det pysa ut mer eller bindas in mer?

– Om man vill öka produktionen med hjälp av gödsling finns också risken för kväveläckage. Och här har svamparna en stor betydelse. Om mängden svampmycel minskar på grund av att mer näring tillsätts ökar risken för att kväve läcker ut. Därför är det viktigt att hitta en balans för hur mycket man kan gödsla för att undvika läckage. I detta sammanhang kan man ju också nämna att våra fosforreserver håller på att ta slut och att vi inte kan ödsla värdefullt fosfor på att gödsla skogen i framtiden.