Havsstrandängar är viktiga för både djur och växter. En ny studie visar att många specialiserade växtarter, som bara finns på havsstrandängar, är starkt trängda vilket riskerar att förvärras när havsstrandängar växer igen.

Bete eller slåtter är avgörande för att havsstrandängar inte ska växa igen, om bruket upphör trängs djur och växter undan på bara några år.

– Det är härligt att se kor beta på en havsstrandäng och tänka att det samtidigt bidrar till den biologiska mångfalden, livsmedelsproduktionen och kornas välmående. Det finns många vinnare, säger Lukas Rimondini, doktorand vid Stockholms universitet.

Trots det finns i dag bara en bråkdel betad strandäng kvar i Sverige. En ny studie visar nu att igenväxning kan ha allvarligare effekter än tidigare förväntat då många specialiserade växtarter som bara finns på havsstrandängar är starkt trängda. 

Studien visar också att havsstrandängarna utefter Östersjökusten utgör 3 procent av Sveriges gräsmarker, och de minskar i både antal och storlek. I vissa områden är havsstrandängar få och isolerade vilket kan göra att arter blir isolerade och riskerar att dö ut.

– Det är viktigt att växter kan sprida sig i landskapet för att de ska kunna överleva på lång sikt. Om växter är isolerade från varandra kommer de eventuellt att dö ut. Det är därför viktigt att utforma skötselplaner som försöker minska isoleringen och som möjliggör arters spridning mellan olika havsstrandängar, säger Lukas Rimondini i ett pressmeddelande.