Havets botten skvallrar om glaciärernas framtid

Smälter inlandsisarna kan vi räkna med stigande havsnivåer. Men för att veta hur de stora isarna kommer att bete sig framöver behövs mer kunskap om hur det ser ut på havets botten. Forskare tar nu den okända havsbotten upp till ytan.

Drygt 70 procent av jordens yta är täckt av vatten.  Men trots det är havets botten fortfarande ett relativt outforskat område. Totalt är det idag endast cirka 18 procent som finns kartlagd med djupmätningar. Men det här är något som Martin Jakobsson, professor i maringeologi och geofysik vid Stockholms universitet, vill ändra på.

– Jag brukar ofta nämna det, att vi faktiskt vet mer om topografin på planeterna Mars och Jupiter än vad vi vet om havsbotten på vår egen planet, säger han.

En avgörande nyckel

Och enligt Martin Jakobsson är mer kunskap om havsbotten ett måste för att exempelvis kunna förutspå en tsunamis framfart eller för att bedöma hur havsströmmar kan ändras i ett varmare klimat.

Behovet av mer kunskap om havsbotten gäller över hela planeten, men Martin Jakobsson har främst riktat in sitt arbete på de nordligare breddgraderna, närmare bestämt Grönland och Arktis.

Här är det de stora glaciärerna som lockar. Men för att veta hur de stora isarna kommer att bete sig framöver är mer kännedom om havsbotten en av de avgörande nycklarna.

Varmare vatten kan nå glaciärerna

Tillsammans med kollegor undersöker Martin Jakobsson nu den stora Petermannglaciären på nordvästra Grönland. Glaciären fick stor uppmärksamhet under 2010 och 2012 när dess flytande istunga, även kallad shelfis, minskade rejält då den släppte stora block av is, genom så kallad kalvning.

Orsaken till den stora minskningen tror man är att varmare vatten nått in mot istungan.
– Det finns en omläggning av havsströmmar, vilket betyder att det kommer in varmare vatten som då kan nå glaciärerna, men beroende på hur havsbotten ser ut är glaciärerna mer eller mindre skyddade för inflödet av varmare havsvatten, säger Martin Jakobsson.

Många okända områden

Det svåra är att förutspå hur mycket is som kan försvinna i ett varmare klimat, och där spelar de Grönländska glaciärerna en större roll eftersom de i sin tur dränerar ut is från den stora Grönlandsisen.

Beroende på hur havsbotten ser ut är glaciärerna mer eller mindre skyddade för inflödet av varmare havsvatten.

– Det är därför som det är så viktigt att få en bild av havsbottnarna. Vi var ute med forskningsfartyget Oden under 2015 och mätte hela fjordområdet där Petermannglaciären mynnar. Mätningarna gick bra men det tog nästan en hel månad. Men hur det ser ut i fjordarna norr om detta område längs grönlandskusten vet vi fortfarande i princip ingenting.

Kuststäder i riskzonen

Forskarna vill ta reda på om glaciären historiskt sätt drabbats av liknande förluster och sedan återhämtat sig, eller om förlusterna är en början på stora dräneringar av den nordvästra delen av den grönländska inlandsisen.

Tappar de stora inlandsisarna mycket volym kan vi enligt Martin Jakobsson räkna med stigande havsnivåer, som i sin tur kan innebära stora konsekvenser för många kuststäder.
– Jag försöker titta analytiskt på detta. Vi har haft mellanistider, med lite is, men det har varit under perioder med hög solinstrålning. Men nu är solinstrålningen inte alls lika hög, vi borde alltså inte ha denna kraftiga effekt med smältning och minskning som vi har idag om det inte vore för mänsklig påverkan, säger Martin Jakobsson.

– Jag brukar aldrig vara alarmistisk men jag kan konstatera att ur ett geologiskt perspektiv minskar isarna i volym i en rasande fart, särskilt de som har koppling till havet. Vi måste lära oss mer, ta hand om det vi har och så klart minska utsläppen. Kunskapsförnekelse är det värsta som finns, och de mätserier vi har går inte att förneka. Det är bara att jobba på, vi måste klara det här!